torsdag 30 december 2010

Vi har kommit kontakt med förste bibliotekarie Pier på Lomma bibliotek som har stora planer på att ta över världen:

Fantasy och klassiska spöken

Långa tågresor under julen medför något väldigt positivt, nämligen lästid. Graceling är amerikanska Kristin Cashores debutbok. Det är en klassisk fantasyberättelse, dock utan drakar och andra mytologiska väsen. Men ändå med inslag av magi. Det utspelar sig i en medeltida fantasyvärld. Världen består av sju kungariken som styrs av olika äregiriga kungar. I ett av kungarikena, Middluns, växer Katsa, en flicka med speciella förmågor upp. Katsa har en en så kallad Grace, nämligen Dödandets Grace. Även om fler föds med speciella förmågor så är det bara Katsa som är så skicklig i att döda. Detta gör att hon utnyttjas av kungen i Middlunds. Hon utför mindre trevliga dåd på uppdrag av honom. Men kungarnas tyranniska välde ifrågasätts av både Katsa och andra människor i kungarikena. När hon ska rädda en kidnappad gammal man dras hon in i en härva av lögner och mystik. Varför vill någon kidnappa den gamle? Vem är mannen som verkar vara lika bra på att slåss som Katsa själv? Och är den enögde kungen i söder verkligen allt han utger sig för att vara? Ja här blir det spänning, äventyr och en stor dos kärlek. Som sagt är det en ganska klassisk äventyrshistoria, lättköpt och intressant. Visst är det väl trevligt med lite kärlek, men det skulle faktiskt vara lite skönt om den här hade skiljt sig åt och inte fokuserat på den stora kärleken. Äventyr behöver inte alltid gå hand i hand med kärlek. Kanske är det så att jag har läst för många liknande skildringar. För unga vuxna tror jag dock att det här är en utmärkt flykt från verkligheten och en bra introduktion till fantasy. Det är en bra bok men kanske kommer den inte att stanna i mitt medvetande allt för länge? Det ska dock komma två böcker till som utspelar sig i denna värld. Kanske intrycken fördjupas.

The Winter Ghosts av Kate Mosse är en klassisk spökhistoria skriven i romantikens anda. Den utspelar sig under 1920-talet, i ett Europa som lider efter sviterna av Första Världskriget. Freddie är en ung man som förlorat sin bror i kriget, något han aldrig riktigt försonats med. Under en resa i Frankrike kommer han på villovägar och hamnar i en ödslig bergsby. Där stöter han på en fängslande ung kvinna som lyssnar på hans berättelse och tröstar honom. Hon berättar också om ett hemskt öde som inträffat i byn. Dagen efter mötet kan han inte hitta henne och ingen verkar känna till den unga kvinnan. Freddie blir som besatt av att ta reda på vem hon är och vad som har hänt henne. Mystiska omständigheter alltså. Ja det är ju inte en läskig spökhistoria, mer lite småmysig och kuslig kanske. Rakt berättad med ganska stor text. Boken innhåller svartvita illustrationer. Först tyckte jag att det var ett underligt inslag, men sen insåg jag att det passar ganska bra i en sådan här spökhistoria. Känns lite artonhundratal och framförallt förhöjer det känslan av kuslighet och ödslighet.

Två spännande böcker som passar bra att läsa så här i vintertider.

/AnnaJ

onsdag 29 december 2010

Nytt år, nytt liv, nya läsvanor

Vi har skrivit här på bloggen tidigare om romanretreat. Att läsa som metod för avkoppling och återhämtning. Men som man kunde läsa på bloggen i går så blir vi allt mer dumma i huvudet eftersom vi läser så mycket text med hyperlänkar. För en del så blir det därför kanske ett problem att ta sig för ett sådant läsmarathon som en romanretreat innebär. Här kommer därför några goda råd och träningstips för att kunna klara av en romanretreat på stranden i sommar:

1. Gör dig av med alla hämningar om när, var och hur du kan läsa. Detta kommer kanske av sig själv ju mer du läser. Som en extremt läsande människa blir du nämligen ifrågasättande av onödiga konventioner och nyskapande av enkla levnadsmönster. Men akta dig för att läsa i sammanhang då det är tänkt att du skall umgås, som på middagar, tebjudningar eller personalmöten. Det kan skapa negativ publicitet för läsande och på sikt innebära stängda bibliotek, minskade författararvoden m.m.

2. Ha alltid något att läsa med dig. Det finns alltid tillfällen för microläsning, på bussen, i väntrummet, på bussen, hos tandläkaren, eller i kön till bankomaten, till kassan eller utanför krogen. Ett sidovinst med att läsa i kön till innekrogen bör vara att det är enklare att komma in när du försjunken i en bok ser mer självklar och mindre desperat ut.

3. Om du har jobbig släkt så kan du slippa träffa dem eller få dem tysta genom att du i god tid innan nästa träff hemma hos dig föreslår en läsjunta där ni alla skall sitta tysta och läsa i några timmar.

4. Starta en läsväktargrupp där ni varje vecka träffas och väger era böcker.

5. Lyssna på ljudböcker istället för att lyssna på musik. Fungerar när du joggar, gymmar, eller när du bara går omkring.

6. Intervalläs för att öka din läsuthållighet. Ha ett par tre olika slags lektyr att varva emellan. När du tröttnat på det ena verket så tar du genast upp nästa. Varva mellan tidskrifter, faktaböcker och romaner.

7. Läs på nätterna då du inte kan sova och skippa sömntabletterna.

8. Skaffa dig en speciell huvudbonad som du sätter på dig när du skall läsa, vilket kommer att fungera som cermoni och igångsättare i läsprocessen. Är huvudbonaden tillräckligt originell eller ful så kan den dessutom vara ett sätt att skrämma bort eventuella personer som annars kanske stört din läsning.

9. Luncha med en bok istället för kollegor vars problem du redan kan utan och innan.

10. Skaffa ett bibliotekskort i alla kommuner du rör dig. Gå till biblioteket minst 2 gånger i veckan. 3 gånger i veckan är bättre men två går också bra.

Karin

ÖPPET

Det blev ett ganska långt strömavbrott i Gamlestadens bibliotek på onsdagen. Vi kunde inte öppna biblioteket kl 11.00 som vanligt. Sedan kl 13.30 ca fungerar strömmen igen och biblioteket har öppnat! Välkommen.

/Personalen

Nyårslöfte 2011?

Omröstningen i förra veckans fråga vanns överlägset av grönkålen med brysselkålen på andra plats. Denna vecka undrar vi om du har något heligt nyårslöfte att avge inför 2011? Något alternativ som inte finns med - delge oss gärna era personliga löften/icke-löften!
/malin

Gamlestadens bibliotek STÄNGT

Idag 29/12 har tyvärr Gamlestadens bibliotek stängt p g a fönsterbyte och strömavbrott. Vi hoppas att vi snart kan öppna igen. I väntan är ni välkomna till Göteborgs övriga bibliotek.

/Personalen

Silver


Återkommer här efter att ha tillbringat julen med Jeanette Winterson vilket har varit mycket inspirerande. Tidväktaren är del ett i hennes fantasyserie med Silver som huvudperson. Silver, är ättling till en berömd sjörövare och har fått sitt namn efter Long John Silver. Hon är föräldralös och bor tillsammans med en högst elak faster i familjens släkthus. Snart visar det sig att huset gömmer stora hemligheter, bland annat Tidväktaren, en klocka som har makt över tiden. Farliga makter är på jakt efter den och det är Silvers uppgift att skydda den. Jag tyckte om del två men det var lite svårt att hänga med i svängarna på grund av kopplingarna till del ett. I del ett är det också svårt att hänga med helt och hållet i svängarna – sidospåren är många och hisnande.


Det snurrar i huvudet efter ett tag. Men det är inspirerande läsning, särskilt efter att ha läst Wintersons Fyrväktaren i anslutning till Tidväktaren eftersom de är syskonböcker. Huvudpersonen i Fyrväktaren heter också Silver och är föräldralös och bor med en gammal man i en fyr. Det är magisk realism, berättelsen svänger fram och tillbaka och in och ut mellan olika berättelser. Intertextuella spår finner man överallt i Fyrväktaren: Darwins Om arternas uppkomst, Dr Jekyll och Mr Hyde, och Tristan och Isolde har stort inflytande i texten. Detta är en berättelse om kärlek. Babel Dark (i Tidväktaren heter han Abel Darkwater) är en kluven man som lever dubbla liv, ett förljuget med en kvinna han inte älskar och ett (två månader om året) tillsammans med hans livs kärlek. Det är också en berättelse om kärlek mellan två kvinnor. En fantastisk berättelse, med ett språk och berättarglädje som sprakar. Ungdomsböckerna är i skrivna i fantasygenren och Wintersons fantasi får fritt spelrum i dessa. Jag kan dock tycka att den magiska realismen i Fyrväktaren är ännu mer tilltalande i sin pendling mellan sans och trans. Winterson skriver med Tidväktaren även in sig i en klassisk brittisk tradition – Dickens känns inte alltför avlägsen. Utmärkande i dessa böcker är också den uttalade samhällskritiken. I ettan, Tidväktaren, är fokus riktat mot Tiden. Det är människornas fel att Tiden hamnar i obalans och inte räcker till eftersom allt går fortare och fortare. Huvudskurken Regina Mason är ledare för ett multi(trans)globalt företag som köper upp allt som finns att köpa som det råder brist på (Tid, Rent vatten etc). Ondskan personifierad.

Jag upprepar mig men detta är inspirerande och rolig läsning med ett stort plus för fantasy med en stark tjej som huvudperson och överlag icke-sterotypa könsroller. Och Fyrväktaren är nu med på min lista över favoritböcker.
/malin

tisdag 28 december 2010

Håller vi på att bli dumma i huvet?


Facebook, Mobiltelefoner, Google, Twitter etc gör oss dummare pga ytligheten, och pga de ständiga avbrotten i koncentrationen de medför. Detta menar Nicholas Carr i sin bok The shallows - what the internet is doing to our brains.
För att belägga sina teorier har han tagit stöd av hjärnforskare. Dessa säger att våra hjärnor hela tiden förändras. Antalet hjärnceller ökar inte, men kopplingarna mellan dem ändras hela tiden genom att nya kopplingar(dentriter) växer ut. Hjärnan formas av vad vi läser, och hur vi läser. Tankebanor som inte används leder till att dentriter dör.
Det författaren vill värna om är vad han kallar djupläsning. När vi läser en text koncentrerat i lugn och ro utvecklar vi ett inlevelsefyllt kreativt tänkande, hävdar han, som överbrygger klyftan mellan känsla och rationalitet. När vi djupläser både växer vi som människor och upptäcker oss själva, fortsätter han.Detta sätt att läsa håller på att gå förlorat, och därmed det sätt att tänka som följer därpå. En bieffekt är, påstår han, är att vi blir mindre empatiska.
Läsningen på nätet stressar sönder medvetandet. Själva avkodningsprocessen blir så påfrestande att de djupa tankar som krävs för att smälta och analysera det lästa blockeras. Han hänvisar till fallstudier, och han refererar till sig själv då han upplever att tolv års flitigt surfande försämrat hans förmåga till koncentration och förmåga att minnas.
Låna boken i Gotlib.
/leif

fredag 24 december 2010

Julkalender lucka 24

Vi önskar er alla en fröjdefull jul och avslutar med lite tankar om platsen för det lilla folkbiblioteket nära dig:

torsdag 23 december 2010

Julkalender lucka 23

I dag på lille-julafton brukar julkorten ramla in. Här kommer 2, ett från Anna och ett från Tom Waits:




Hey Princess, Frances 2 & Uppskovet


Till er som ska färdas under jul- och nyårshelg kanske en serieroman är att rekommendera? På en och samma gång litteratur och film, tillhandahåller serieromanen både rika berättelser och visuella upplevelser som man hinner igenom innan resans slut.
Svårigheter att välja? Här på bloggen har det skrivits en del om serier – sist i inlägget finns adresslänkar.
Även om jag är lite sent ute vill jag ändå tipsa om tre bra serieromaner jag nyligen läst: Mats Jonssons Hey Princess, Joanna Hellgrens Frances 2 och Gibrats Uppskovet.

Mats Jonssons Hey Princess (Ordfront Galago 2002) uppmärksammades när den först gavs ut och har omtalats som generationsroman. I dag uppmärksammas den åter men av annan, och beklagansvärd, anledning. Ordfront var först ut med en app för tecknade serier till iPhone och iPad – en verkligt bra idé kan man tycka men så bestämde sig Apple för att agera moralens väktare . Jonssons naiva svart-vita teckningar av samlag, könsorgan och bröst är uppenbarligen för magstarka och stötande för Apple och måste censureras. Med gula post-itlappar.
Hey Princess är en serieroman med naket uppsåt, djärvt självutlämnande återges unge Mats stapplande (raglande) steg in i ett vuxenliv; det är förhållanden, indiepop, sex, supa och stort tvivel på sig själv (jämföra, jämföra!) som individ och sexpartner. Stor igenkänningsfaktor för nostalgiker och naiva lantisar som nyss flyttat till storstad och själva försöker behärska den obekväma konsten att mogna utan alltför många själsliga sår.
Appen är en utmärkt idé, men den ocensurerade versionen finns på ett bibliotek nära dig.

Joanna Hellgrens Frances del 2 (Ordfront Galago, 2010) har också ett biografiskt innehåll, om än inte autentiskt. Hellgren fortsätter här att berätta Frances historia. En fin historia om den lilla sköra, fantasifulla och egensinniga flickan Frances som bor hos sin faster efter att Fadern försvunnit. I Frances del 2 är det främst föräldrarnas relation och Frances ”förhistoria” som tecknas; deras historia kommer till oss i Frances tjuvläsning av fasterns författande älskarinnas nyskrivna roman. Föräldrarnas tecknade personligheter – den mjuka, ömsinta pappan och den självrådiga, handlingskraftiga mamman – ger ytterligare karaktär och förklaring till Frances.
Det är inte för inte som Hellgren med Frances vunnit priset Urhunden för bästa svenska seriealbum 2009.
Hellgren skapar med mjukt suddiga blyertsteckningar, med kroppars hållning och ansiktens mimik, ett behagligt tillstånd och tempo som väl harmonierar med berättelsen.

Handlingen i Uppskovet av Gibrat (Albumförlaget 2010) är förlagd till en liten fransk by i slutet av 2:a världskriget .
Huvudpersonen Julien är på väg till Tyskland för arbetstjänstgöring i kriget då han bestämmer sig för att hoppa av tåget och fly undan både tjänstgöringen och kriget. Julien återvänder till sin franska hemby och moster där han får reda på att tåget han åkt med bombats. Som av en händelse har Juliens borttappade identitetspapper hittats i händerna på en dödad okänd ung man. Julien har nu en chans att verkligen komma undan och han bosätter sig i sin lärares igenbommade hus där han har uppsikt över byns samlingspunkt – caféet på torget. Via det vardagliga livet med byns invånare, grannar och vänner som nu valt sida i kriget (tyskvänliga medlöpare, motståndsmän), förs historien om Julien (och hans kärlek till Cecile) framåt mot det oundvikliga slutet.
Det här är en snyggt återgiven kärlekshistoria med riktigt ”förstklassiga” teckningar och en skojfrisk jargong i dialogerna. Huvudkaraktärerna Julien och Cecile är som amerikanska sexiga filmstjärnor och jag kan inte låta bli att tänka på den gamla serien Starlet.

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/06/manadens-kulturgarning-seriehornan.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2009/03/serier-tjoho.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/09/prins-charles-kansla.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/11/what-it-is-what-is-it.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/01/fulheten.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/05/sci-fifantasy-i-serieformat.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2009/05/persepolis.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2009/06/august-jag.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2009/07/trollkungen.html

http://kortedalabiblioteksblogg.blogspot.com/2010/09/serienoir-shutter-island-och-miss-dont.html


/Susanne S.

onsdag 22 december 2010

fluffigt


Jag hade tänkt skriva om Jeanette Wintersons Solstriden, del två i sf/fantasyserien för ungdomar (egentligen snarare för mellanåldern skulle jag säga). Men jag har inte läst del ett i serien och det behöver man göra för att hänga med ordentligt i handlingen. Och sedan förstår jag att det är många litterära referenser till Wintersons tidigare skönlitterära produktion. Och jag behöver läsa in mig även där för att kunna göra böckerna rättvisa. Jag håller på med det just nu så jag får återkomma – kanske. Om Solstriden kan jag bara kort säga: inspirerande bok med många - kanske lite för många (för mig?) - trådar att fånga upp. För övrigt kan jag säga att jag är inne i en period där jag helst läser ungdomsfantasy och äter skumtomtar. Det liknar ett missbruk. Lite fluffig verklighetsflykt passar bra som bedövningsmedel mot julstress kan jag tipsa om. Mattias Johnsons andra del i serien om Agata Wäderby och hamnskiftarna, Speglarnas herre har jag just avslutat. Liksom den första delen lämnade mig denna del an aning besviken för intrigen är väldigt spännande med Agata och hennes vänner som ska rädda sin tillfångatagna vän undan trollen och öva upp sina förmågor som hamnskiftare (personer som kan byta mänsklig skepnad mot djurskepnad). Boken är ganska pratig men stämningen förtätas fint. Slutet är dock lite för enkelt i mitt tycke. Synd. Jag kommer att läsa del tre med nya förhoppningar för det är ändå en bra berättelse.

Önskar en fluffig jul.
/malin

Julkalender lucka 22

I den här luckan kommer Karin på ett knep för att befria folk från tvångföreställningar om folkbiblioteket som en sträng och icke tillåtande plats.

Veckans fråga; vilken kål är det som gäller?

På frågan om vad man tyckte om privata bibliotek svarade 42 personer att det var dåligt och en person att det var bra. I dag ställer vi frågan om vilken kål det är som gäller på julbordet. Vad tycker du? Vitkål, brunkål, grönkål eller brysselkål?

tisdag 21 december 2010

Julkalender lucka 21

Vi är väldigt glada över att presentera ett inlägg från vår praktikant, och "soon to be" bibliotekarie, Elin Olson:



Det finns ett konstigt felslut när det gäller Alliansens politik i synnerhet och även Socialdemokraterna faller inte helt sällan in i det om än till något mindre grad.

Å ena sidan så uttrycks ungefär "vi har tyvärr inte råd att satsa på biblioteken just nu", detta kan även gälla, förskola, skola, kollektivtrafiken eller vad som helst som är helt eller delvis offentligt finansierat. Å andra sidan så säger man "vi måste sänka skatten (eller i alla fall inte höja den) och det finns utrymme för det i vår budget". Och jag står där helt förundrad (och frustrerad) över den totala nonchalansen kring kopplingen däremellan. Som om det inte är just till dem offentliga verksamheterna som skatten går.

Om vi vill ha ett samhälle med välfungerande offentlig sektor så behöver vi betala skatt som finansierar detta och vissa saker går inte att effektivisera. Det är ett faktum. Det går till exempel inte att effektivisera referenssamtalen på ett bibliotek, det är inte rimligt och inte vettigt. Sen vill jag återknyta till det som togs upp i ett tidigare inlägg och det är lästiden. Som, vad jag har förstått, de flesta bibliotekarier inte har överhuvudtaget. Samma sak gäller där, det går inte att effektivisera läsandet. Jag kan inte ha fem böcker framför mig och läsa alla samtidigt. Och det är inte rimligt att bibliotekarier ska förväntas använda sin lediga tid till att läsa in sig på böcker för att kunna göra sitt arbete bra.

Just nu skriver jag en uppsats om tillgänglighetsarbetet på biblioteken i landet, med fokus på den fysiska tillgängligheten och den bild som börjar framträda blir ganska tydlig. Att det som står i vägen för att göra biblioteken tillgängliga till stor del handlar om brist på resurser av olika slag. Det kan handla om att ha råd att bygga om, eller flytta till en ny och större lokal, men det kan också handla om bristande resurser i form av personal som har möjlighet att gå kurser och få mer insikt kring vad och varför saker behöver förändras. Det behövs även personer som håller i dessa kurser. Det tar tid att bygga om, eller flytta på ett bibliotek. Till det krävs det personalresurser, vare sig det handlar om bibliotekarier eller andra som hyrs in för att göra vissa delar av arbetet som inte bibliotekarier har kompetens för att göra.

Jag vill ha ett samhälle där alla kan ta del av kulturen på till exempel bibliotek och jag vill ha ett samhälle med välfungerande och bra kulturpolitik. Jag vill inte att enbart den kultur som folk betalar för ska få utrymme. Och det beror inte minst på att de ekonomiska resurserna inte är jämt fördelade mellan olika grupper i samhället. Det blir alltså odemokratiskt att låta varje enskild persons plånbok styra.

måndag 20 december 2010

Öppet i Jul, Nyår och Trettonhelgen

Gamlestadens bibliotek:
Torsdag 23 december: 11-16

24 december - 26 december: stängt


Måndag 27 december: 11-19
Tisdag 28 december: 11-19
Onsdag 29 december: 11-16
Torsdag 30 december: 11-16

31 december - 2 januari: stängt

Måndag 3 januari: 11-19
Tisdag 4 januari: 11-19
Onsdag 5 januari: 11-16

6 januari: stängt


Kortedala bibliotek:
Torsdag 23 december: 11-15

24 december - 26 december: stängt

Måndag 27 december: 11-19
Tisdag 28 december: 11-19
Onsdag 29 december: 11-19
Torsdag 30 december: 11-15

31 december - 2 januari: stängt

Måndag 3 januari: 11-19
Tisdag 4 januari: 11-19
Onsdag 5 januari: 11-15

6 januari: stängt

Därefter gäller ordinarie öppettider!

Under perioden kommer det att ske fönsterbyte i vissa delar av Gamlestadens bibliotek med start den 27 december. Vi ber om överseende.

Julkalender lucka 20

Oj vilken livlig diskussion det förs om biblioteken just nu. Ja kanske inte här men på andra håll.
Här är en länk till Björn Wimans inlägg i DN, angående "Ensamstående 4-barnsmor som är trött på allt kulturflum". Personen bakom den slagkraftiga signaturen skriver i en insändare i Södermalmsnytt att biblioteket i Hammarby sjöstad borde läggas ned eftersom invånarna ändå har råd att köpa sina egna böcker. Jo men visst, biblioteket är ju en fattigvårdsinstitution. Det har vi ju pratat om tidigare...

/Nyutbildad bibliotekarie som är trött på allt kulturflumsidumsnack

Förföra demonen

Förföra demonen är den amerikanska kultförfattaren Erica Jongs självbiografi. Hon blev världskändis och en symbol för kvinnlig frigörelse i början av sjuttiotalet när hennes bok Rädd att flyga erövrade världen. Den har nu sålts i mer än tjugo miljoner exemplar i mer än 40 länder.
I sina memoarer beskriver Jong vad den boken gjorde med henne. Hon skildrar sitt liv i kändisskap, och i skrivandets tjänst. Det senare har varit ett sätt att få en rörig tillvaro att bli mer hanterlig, ett sätt att behålla fötterna på jorden.Hon skriver om den ständiga självkritiken som följer med skrivandet. Hennes succéroman sågs ju dessutom som "bekännelselitteratur". Helt i linje med att kvinnliga författare ofta sågs som kroppar och inte som skapande konstnärer. Texter som låg nära det egna jaget betraktades som "sämre" litteratur.
Nu ser hon sig som en sanningssägande demokrat i ett förljuget republikanskt Amerika. Om dagens feminister har hon inte mycket att säga utan det verkar på henne som om kvinnokampen stannade av på sjuttiotalet. Bokens intressantaste partier är ett par essäer om Sylvia Plaths och Ann Sextons författarskap.
Låna boken i Gotlib.
/leif

söndag 19 december 2010

Julkalender lucka 19

Karin är snabb med utvecklingen av Bibliotek 5.0



Vill du vara med och debattera folkbiblioteken?
Skicka ditt inlägg till gamlestadens.bibliotek@kortedala.goteborg.se

lördag 18 december 2010

fredag 17 december 2010

Julkalender lucka 17

Julen är ett ljus i mörkret. I dag visar vi mörkret på olika vis. Vi länkar till Per Svenssons mörka inlaga i folkbiblioteksdebatten i dagens Sydsvenska dagbladet
samt visar en farlig en tolkning av de svenska folkbiblioteken som Talking Heads gjorde utan att veta om att det var vad de gjorde. Men lyssna på texten, det ligger något i det:

torsdag 16 december 2010

Julkalender lucka 16

Nya sätt att höja statistiken...



Vill du vara med i Julkalendern och debattera? Skicka in ditt bidrag till gamlestadens.bibliotek@kortedala.goteborg.se

onsdag 15 december 2010

Veckans fråga

Förra veckan röstande ni om vilken bok som ni önskar er i julklapp och vinnare blev Reckless av Cornelia Funke med 12 röster av totalt 40 röster.

En het potatis inom bibliotek just nu är den om att sälja ut bibliotek till privata intressenter. Om ungefär ett år kan detta vara realitet för de sex folkbiblioteken i Nacka kommun utanför Stockholm. Redan idag finns där det privatägda biblioteket Dieselverkstaden. Är detta bra eller dåligt, vad tycker du? Rösta till höger i veckans fråga! Motivera gärna i en kommentar.

Läs mer om debatten:
DN
SvD

Julkalender lucka 15

Eftersom det är svårt att få folk att debattera folkbibliotek i vår julkalender så länkar vi i dag till interssanta inlägg i debatten som pågår på annat håll
Bibliobuster
Bisbloggen
Barfotainfo
Stefan Bergmarks blogg
Biblioteksdebatt i Svenska dagbladet mellan Anina Rabe och Pernilla Glaser
Johan Thente skriver i DN om entreprenörer och bibliotek

tisdag 14 december 2010

Det nya Sverige


Familjen Sabuni kom till landet i början av åttiotalet och fick politisk asyl. Ett kvartssekel senare var äldsta dottern Nyamko integrationsminister. I boken Det nya Sverige: min vision, min väg berättar hon sin familjs historia och utvecklar sin vision om ett framtida Sverige.
Som minister har hon redan gjort en del som en ny diskrimineringslag, kamp mot hedersförtryck, förbättrat SFI-utbildningen mm. Hon menar att det är mycket som har gått fel i den förda integrationspolitiken och vill göra fler förändringar. En del idéer är kontroversiella. Exempelvis vill hon ha strängare regler för föräldraledighet för utlandsfödda. Längden på denna bör kopplas till hur gamla barnen var när de kom hit anser hon. Motivet för detta är att hon ser förädraledigheten här som en kvinnofälla som hindrar dessa från att komma ut på arbetsmarknaden.
Hon vill dessutom skapa en låglönesektor för okvalificerad arbetskraft.
Om hon har rätt att den höga arbetslösheten bland invandrare till stor del beror på att de har för dålig utbildning, så tycker jag att det vore vettigare att ge dem adekvat utbildning istället för att skapa en underbetald underklass.
Men trots jag inte håller med henne i allt anser jag att det här är en bok som kan vara ett bra underlag för en diskussion om hur integrationen ska gå till, och vilket samhälle vi vill ha.
Låna boken i Gotlib.


/leif

Julkalender lucka 14

Karin pratar om ett döläge:

måndag 13 december 2010

Luciauppvaktning i Kortedala

Tack Utmarksskolans musikklasser för den fina sången!

Julkalender lucka 13

Karin ger tips på hur man räddar kvar de kommunala biblioteken i kommunal regi, om man nu vill det. Vill du vara med i vår julkalender? Skicka då ditt bidrag till gamlestadens.bibliotek@kortedala.goteborg.se

söndag 12 december 2010

OKEJ

Okej: 80-talets största poptidning är en rikt illustrerad nostalgitripp av Jörgen Holmstedt. Det var sex, drugs & rock´n roll som gällde i så hög grad att den konservativa föräldraföreningen Hem och skola försökte förmå förlaget att lägga ner tidningen.
Som mest lästes den av en halv miljon ungdomar. Det var jämnt fördelat mellan killar och tjejer. (Tidningen finns fortfarande men har nu yngre tonårstjejer som målgrupp).
Hårdrockare och syntare fick alla sitt. Vi kan läsa om skandalerna, kärleksparen och världsstjärnorna. Tidningens fotografer Göran Lindsiöö och Michael Johansson har letat fram många fotografier som ej tidigare har varit publicerade.Det är förstås fullt med gamla idolbilder, neonfärgade axelvaddar, pudelfrisyrer och avbitna fladdermushuvuden.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Julkalender lucka 12

I det här inlägget berättar bibliotekarien Anna om sitt varma förhållande till folkbiblioteken



Vill du vara med och debattera? Skicka ditt inlägg till gamlestaden.bibliotek@kortedala.goteborg.se

lördag 11 december 2010

Julkalender: Lucka 11

Bli inspirerad är temat bakom lucka 11:



Vill du vara med och debattera folkbiblioteken?
Skicka in ditt bidrag till gamlestadens.bibliotek@kortedala.goteborg.se

/AnnaJ och Karin

fredag 10 december 2010

Julkalender: Lucka 10

Bakom denna lucka finner vi en kaffedrickande bibliotekarie:



Vill du vara med och debattere biblioteken?
Skicka ditt bidrag till gamlestadens.bibliotek@kortedala.goteborg.se

Den stenade kvinnan


1951 föddes en dotter i en fattig familj i bergsbyn Koupayeh i sydöstra Iran. Hon fick namnet Soraya efter damen som samma dag gifte sig med shahen. Det liv som väntade henne hade dock inga likheter med en prinsessas liv. Tvärtom. Frieoune Sahebjan har skrivit dokumentärromanen Den stenade kvinnan om hennes fruktansvärda öde.
Som tioåring sattes Soraya i arbete hos byns markägare. Han förgrep sig sexuellt på henne. Det utan att ta hennes oskuld, för då skulle han ha varit tvungen att betala dyra pengar till hennes pappa. När hon var tretton giftes hon bort med en tjugoårig analfabet som brutalt våldtog henne på bröllopsnatten. Han var inte intresserad av att arbeta utan drog sig fram som småskojare, och han var likgiltig för sin fru och deras sju barn.
Islamisk republik infördes 1979 och den enda skillnaden som märkes i den lilla byn var att männen åter fick ta sig flera fruar. Det ville Sorayas make också göra, men han var för fattig för att ha två fruar så han ville skilja sig från henne. Något som hennes familj motsatte sig.
För att hjälpligt försörja sig och barnen hade hon hjälpt en änkling med hushållet. Hennes man gav honom en summa pengar för att han skulle
vittna falskt mot Soraya, och det gjorde han. Byns mulla hade tidigare försökt få Soraya i säng men blivit avvisad. Han såg här sin chans att ta hämnd och dömde henne till döden för otrohet. Ett brott som hon inte hade begått. Likväl stenades hon till döds.
Det här är en skakande skildring av manlig ondska och av en människa som aldrig fick chansen att leva ett värdigt liv för att hon föddes med fel kön och på fel plats.
För ett par år sedan filmatiserades boken under namnet
The stoning of Soraya M.

/leif

torsdag 9 december 2010

Julkalender lucka 9

I den här luckan så pratar Per om att kombinera floating connection med skrämmande förslag för den nya bibliotekslagen. Obs! Pröva inte i verkligheten, kan innebära folkbibliotekens död!

Den svarte nazisten


Den svarte nazisten:en dokumentär om Jackie Arklöf är en nyutkommen bok av Magnus Sandelin. Det är berättelsen om den adopterade svarte pojken som blir legosoldat, krigsförbrytare och därefter nazist och polismördare.
Hemma fick han stryk och i skolan blev han mobbad och hånad. Fylld av hat och självförakt kommer han till armén och där, med dess tydliga regler och krav, trivs han för första gången.
Men militären tyckte inte att han passade in där, så han söker sig vidare. Han blev så legosoldat i Bosnien där han med tiden blir en ökänd torterare och krigsförbrytare.Det är en skildring av en person som gör precis vad som helst för att bli accepterad i gruppen. Arklöf blir själv krigsfånge och torterad, men slipper undan med hjälp av en fångutväxling.
Knappt vuxen återvänder han till Sverige där han inte kan anpassa sig. Istället blir han hjälpreda åt en kriminell nazist och det kulminerar med polismorden i Malexander. I fängelset anpassar han sig och fungerar väl efter normsystemet där.
Författaren har inte haft så mycket kontakt med huvudpersonen själv, eller med personer som fanns i hans närhet under uppväxten så den här boken blir lite ytlig och tillför inte så mycket nytt.

/leif

onsdag 8 december 2010

Julkalender lucka 8



Vill du vara med i och debattera i vår julkalender?
Skicka in ditt bidrag till gamlestadens.bibliotek@kortedala.goteborg.se

Veckans fråga: Vilken bok önskar du dig i julklapp?

Förra veckan röstade ni fram Teskedsgumman som den bästa Julkalendern tätt följd av Sunes jul. Nu är ju julhandeln i full gång, som vanligt är jag lite sent ute och har inte köpt en enda, men böcker är ju alltid ett bra tips. Jag kommer nog uteslutande att önska mig böcker i år. Så nu undrar vi vad ni önskar er för bok i julklapp? Svara i undersökningen till höger --->

/AnnaJ

tisdag 7 december 2010

Julkalender: Lucka 7

Idag finner vi Karin bakom lucka 7:



Vill du vara med i och debattera i vår julkalender?
Skicka in ditt bidrag till gamlestadens.bibliotek@kortedala.goteborg.se

måndag 6 december 2010

En solkig historia


Bomull: en solkig historia av Gunilla Ander är en bok som obarmhärtigt blottlägger globaliseringens och frihandelns konsekvenser. Som konsumenter har vi ingen aning om hur denna vara har producerats eller ens vilket land den kommer ifrån. Det är också en råvara som har varit drivmedel för slaveri och kolonialism.
Författaren tar oss inledningsvis med till Uzbekistan. En diktatur där bönder odlar under hot, och där barn tvingas ut i skördearbetet. Inte bara människorna blir utnyttjade och förgiftade. Här ligger den uttorkade och förgiftade Aralsjön förvandlad till en gigantisk gifttunna i världens kanske största och värsta ekologiska katastrof.
Samtidigt betalar USA´s regering jättelika summor i stöd till sina bomullsodlare så att världsmarknadspriset har sjunkit som en sten. Internationella Valutafonden och Världsbanken har tvingat Burkina Faso, Mali och Benin till avregleringar. Tio miljoner västafrikaner har förlorat sin försörjning då de, i frihandelns namn, blivit utkonkurrerade av statssubventionerad amerikansk bomull.
Men den här boken vill inte bara ge oss en tankeställare utan den vill också hjälpa oss till justare köp. Olika miljöorganisationer arbetar för ursprungsmärkning så att den som vill kan gynna fair-trade.
Låna boken i Gotlib.

/leif

Julkalender: Lucka 6

Av kärlek kan ingen leva

Mycket pekar på att folkbiblioteken i Sverige inte hämtat sig sedan den ekonomiska krisen på 90-talet. Från 1950 ökade antalet folkbibliotek i Göteborg från 5 till 27 bibliotek och fem bokbussar 1990. I dag har vi 24 folkbibliotek, två bokbussar.


Inför valet 2006 så sa Fredrik Reinfeldt att han ville införa avgifter på biblioteken. Men han fick backa, mötte på motstånd hos de andra regeringspartierna. Alldeles nyligen sa kulturminister Lena Adelsson Liljeroth att hon vill ha flera volontärer i de svenska kulturinstitutionerna.

På vår egen arbetsplats har vi 2 % nedskärningar varje år . Något som man kallar effektivisering men som också kallas osthyvelprincipen. En princip som vi har förstått gäller hela Göteborgs stad.

Att det pågår en allmän nedskärning av offentligt ägda institutioner är inget vi själva hittar på. Exempelvis har vi ett allt för dåligt underhållet järnvägsnät, som var ganska okej för 10 år sedan. Antalet barn på fritids har bara sedan 1998 ökat med 11 % samtidigt som årsarbetarna på fritids minskat med 10 % och så vidare och så vidare.

Förra våren deltog jag, Karin, i egenskap av boende i Linnéstaden i Göteborg i ett antal möten i samband med att politikerna plötsligt och utan förvarning bestämt sig för att lägga ned Linnéstadens bibliotek. Politikerna fick backa, att lägga ner ett bibliotek är inte särskilt enkelt och speciellt inte ett så välbesökt bibliotek som vårt. Att denna politikerfadäs fick så mycket uppmärksamhet var inte heller någon slump eftersom det bor mycket folk från medie- och kulturbranchen i Linnéstaden. Men det är aldrig lätt att lägga ner ett bibliotek, eftersom de som besöker bibliotek ofta äger språket. Där ser ni också en av folkbibliotekens viktigaste uppgifter, en plats där folk kan utveckla sin språklighet och sin person och på så sätt bidra till en samhällsutveckling.

Förra året, i spår av den ekonomiska världskrisen som Sverige nu verkar hämtat sig ifrån, så fanns det många förslag på att lägga ner bibliotek, även om vi inte vet just hur många som faktiskt lades ner. I Göteborg var det tre bibliotek som var på tal, men det blev ett som stängdes igen. I Göteborg just nu så finns ett antal förslag om att slå ihop små bibliotek till färre men större. Det är bra med fler större bibliotek för oss som är rörliga, men för pensionärer och barn är det också viktigt med närhet till biblioteken. Men att i dag tänka på en förtätning av antalet folkbibliotek verkar vara en tanke som inte ens får plats hos bibliotekets försvarare.

I den här bloggen har vi försökt att starta en debatt om folkbiblioteken i just denna julkalender. Det har gått trögt, vi har knappt fått några svar. Att det är så kan ju bero på att det snart är jul. Men vi har i stort sett vänt oss till hela landet, både till privatpersoner och fackfolk, så 24 luckor borde inte vara något problem att få ihop trodde vi. Men där hade vi fel. Varför kan man undra? Kanske för att alltför många tror att det inte finns något att debattera. Kanske för att vi är rädda för att sticka ut hakan. Vi vet inte. Men vi måste tänka på framtidens bibliotek. Att vi måste vässa argument och fundera ut hur våra bibliotek skall se ut. I dag läggs alltför mycket tyngdpunkt vid diskussioner om den tekniska utvecklingen av biblioteken, som på något sätt ändå är självklar. Men hur våra läsinstrument ser ut är väl egentligen mindre viktigt, det är innehållet vi måste diskutera, så vi har svar på tal om hur och varför!

I den värsta av möjliga utvecklingar så blir folkbiblioteken sponsrade, bibliotekslånen avgiftsbelagda och bibliotekarierna ersatta av volontärer. Detta är faktiskt inte en särskilt omöjlig utveckling tjugo, trettio år framåt i tiden om vi inte slutar mumla i skägget och förklarar varför vi behövs.

Må vara att vår julkalender är ett fiasko. Men det är faktiskt inte vår idé som är ett fiasko utan snarare tystnaden. Fast vi kommer inte ge oss. Även om vi så skall skriva varenda återstående lucka själva så skall vi ha biblioteksdebatt ända fram till julafton. Självklart återkommer vi även nästa år.

/Karin & AnnaJ


söndag 5 december 2010

Julkalender: Lucka 5

Nu är det andra advent och i dagens lucka har vi ett inlägg från Anonyme Bibliotekarien:

Tack för denna chans att diskutera biblioteken. Ett mycket bra initiativ! Jag tänker dock ta upp något som inte rör biblioteken som institution, utan situationen för bibliotekarier och biblioteksassistenter och vår yrkeskår. Många är de som inte vet att det krävs en magisterexamen för att bli bibliotekarie. Detta hänger med ganska hög sannolikhet samman med att få vet om vad en bibliotekarie egentligen gör förutom att ställa upp böcker. Att vi köper in litteratur är en viktig del, där det gäller att sålla i ett enormt utgivningsflöde, välja sådant som passar just det specifika bibliotekets målgrupp samt verka för ett balanserat utbud av både smalt och brett. Sedan är vi skickliga på att söka information och sålla bland all den information som finns både på nätet och rent fysiskt. Vi har kunskap om litteratur och kan tipsa om det mesta. Vi kan hålla bokprat och visningar av biblioteket för allt från skolklasser till SFI-grupper. Vi arrangerar olika kulturevent och arrangemang på biblioteken och mycket mer. Vi har en bred kompetens helt enkelt. Många gånger har jag fått frågan: ”Jaha är du bibliotekarie. Ja det är väl ett ganska lugnt jobb, du sitter väl och läser hela dagarna”. Och då kan man bli lite indignerad och puffa upp sig lite. Men det är väl inte så konstigt att folk inte vet vad vi gör? Hur ska de få reda på det? Denna fråga är också lite kluven, för å ena sidan kan man få denna reaktion, å andra sidan förväntar sig många att man ska kunna hjälpa till med nästan vad som helst på biblioteket. På så sätt har biblioteken och bibliotekarierna ett väldigt starkt förtroende. Vi måste helt enkelt stärka vår yrkesidentitet som ett sätt att legitimera biblioteken och som ett led i att höja vår status. Hur detta ska gå till lämnar jag öppet.

/Tack Anonyme Bibliotekarie

lördag 4 december 2010

Julkalender: Lucka 4

I denna lucka har vi ett inlägg som vi spelat in i Lübeck:



/Karin och AnnaJ

fredag 3 december 2010

Julkalender: Lucka 3

I dagens lucka finner vi ett inlägg från Lena:

"Vad ska man med biblioteken till är frågan. Folkbiblioteken är en självklar beståndsdel i vårt samhälle. Så pass självklar att de ofta tas för givet. Besökarna förväntar sig att bibliotekarierna ska kunna svara på deras frågor och hjälpa dem med allt mellan himmel och jord. Det är en bank av kunskap och information, ett rum som är till för alla, oavsett bakgrund, läggning, kön och så vidare. Ett rum där inga förväntningar eller krav ställs på den som använder det. Ett unikt fenomen, med urgamla anor. Det är kostnadsfritt att låna böcker, att använda datorer, att använda sig av de tjänster som erbjuds. Det är trots allt skattebetalarna som finansierar biblioteken. Men i alla länder är det sannerligen ingen självklarhet. Trots allt detta så skärs det ned, det hotas med nedläggningar samtidigt som politikerna pratar och pratar om hur bra det är med bibliotek. Men var finns satsningarna? Och vi tar det för givet. Ända tills vårt bibliotek blir nedläggningshotat. Då blir det ljud i skällan. Så vad ska vi göra? Älska ert bibliotek, men gör det inte i det tysta. Ställ krav på politikerna. Om du undrar vad vi ska med bibliotek till, ställ dig då frågan, vad skulle du göra utan ett bibliotek? "

/Tack Lena!

torsdag 2 december 2010

Niceville

Så kom då vintern till Göteborg och den annars dåliga kombinationen snö, kyla och spårvagnar kom mig till gagn. Någon sa ”Västtrafik - makes people walk”, jag skulle vilja säga ”Västtrafik - makes people read” För jag fick äntligen tid att läsa debutromanen Niceville av Kathryn Stockett.

Det är en berättelse om societetsflickan Skeeter som har författardrömmar och tar sig an ett farligt men viktigt projekt. Tillsammans med Aibileen och Minny skriver hon ner berättelser ur deras liv om att vara svart och arbeta som hembiträden hos vita familjer. Skeeters förhoppning om att det ska vara en väg för henne att bli författare börjar så småningom handla om något mycket större och farligare än en bok… Niceville är en berättelse där rasismens och klassamhällets södra USA under sextiotalet skildras, men det är framförallt en bok om vänskap och systerskap. Och det är det bästa, jag blir så glad varje gång jag läser om kvinnors vänskap bortanför klass, etnicitet och alla andra faktorer. Där det finns en äkthet och det tycker jag mig finna i Niceville. Det finns såklart även ett uns av kärlek, det är ju en feel good roman som passar perfekt att krypa upp med kyliga dagar, inte bara på spårvagnen utan även under julhelgens korta dagar. Jag hade i och för kunnat klara mig utan kärlekens inpass eller så hade jag saknat den på grund av dess självklarhet? Språket är enkelt med det är framförallt bokens värme och framtidstro som gör den lättläst och fängslande. Jag kan tänka mig att den skulle passa bra i en bokcirkel och som film.

/Anna

Julkalender: Lucka 2

I dagens lucka har vi fått ett bidrag från Robban:

Jag tycker att många bibliotek är mossiga och förlegade. Ofta går det omkring gamla möss eller trista gubbar och är helt inne i sin egen värld, utan någon koll på världen utanför biblioteket. Och varför ska det vara tyst på biblioteket? Jag vill ha bibliotek som spelar musik och att man kan spela TV-spel och rum där man kan hänga i och bara slappa liksom. Varför inte satsa på det som folket vill ha? Följa med i tiden lite mer. Det finns inget som lockar, på bokhyllorna står dammiga böcker som inte varit roliga sen 70-talet. Vad är grejen med det? Nä biblioteken borde återuppfinna sig själva. Om det är problem med pengar så kan man väl lägga ned de små biblioteken och satsa på ett superbibliotek och så får man råd med moderna grejer.

/Tack till Robban för hans inlägg!

onsdag 1 december 2010

Här ligger jag och blöder


av Jenny Jägerfeld. Årets augustvinnare i barn- och ungdomsgenren. En hjärtskärande berättelse som inleds brutalt med att huvudpersonen sågar av sin tumspets med en elektrisk sticksåg under en skultpurlektion. Traumat förstärks när pappan frågar om hon gjort det med flit. Än värre är att hennes mamma plötsligt är borta och Maja har ingen aning om vad som har hänt. En kaotisk period följer som innebär mer blodvite, möte med Justin Case, en lång snygging som kan operera fötter och kyssas. Och lyssna. Maja kastar sig självmordsbenäget rakt ut i det mesta, tuff utåt för att dölja det som gör ont. Ett fantastiskt språk, en fantastisk ton i denna roman. Uppkäftigt, poetiskt, roligt och genomsorgligt. Jag gillar särskilt kapitelrubrikerna som är små poem i sig själva, som ”En aldrig saknad satellit”, ”Fantomsmärta” (som för övrigt är titeln på en annan nyutkommen roman. Återkommer till den vid senare tillfälle) "Hål i huvudet" (som också är titeln på Jenny Jägerfelds förra roman), ”Jag vill bli en maskin” för att nämna några pärlor.

Mot en bakgrund med musikaliska referenser till bland annat Joy division och New order, hämningslös klädstil och desperat kärlek träder en berättelse fram där ett angeläget huvudtema är föräldraskap och Aspergers syndrom. Min enda invändning är att historien tappar lite av udden på slutet. Ja
g hade föredragit ett mer öppet slutackord. Men på det stora hela härligt och förjävligt.
/malin


Julkalender: Lucka 1

Nu är det dags att öppna första luckan i vår julkalender! Vad hittar vi där? Jo en tomtenissa från Gamlestadens bibliotek, i Lübeck av alla ställen. Vi inviger alltså julkalendern med ett eget debattinlägg, en fråga som vi tycker är mycket viktig och angelägen:



/AnnaJ och Karin

Veckans fråga

Släkten vann med knapp marginal före Julklappshetsen förra veckans fråga om vad som är värst med julen. Det tål att tänkas på. Nu går vi in i december och Julkalendern drar igång både i TV och radio. Veckans fråga är vilken eller vilka av julkalendrarna i TV som har varit bäst och mest minnesvärda? Skriv gärna till egna förslag om våra inte räcker till. Jag har inte hunnit se årets Julkalender ännu. Någon som sett, tyck gärna till!
/malin

Jag har resande i mitt hjärta

Skojare, tavring, fant, tattare - resandefolket har haft många benämningar under de femhundra år de bott och verkat i Sverige. Idag, med den accelererade förföljelsen av romer i Europa, är förståelsen för resandefolkets livsvillkor och historia än mer aktuell.

Västarvets turnerande utställning Jag har resande i mitt hjärta - om resandebyn Snarsmon bygger på en utgräving av resandefolkets boplats Snarsmon i norra Bohuslän. Här levde mellan 1860 och 1910 flera resandesläkter.

Tillsammans har resande, lokalbefolkning och arkeologer från Bohusläns museum utforskat platsen. Man fann lämningar efter elva hus och personliga föremål som berättar om livet i byn. I utställningen får du ta del av dessa fynd och den historia som omger resandefolket.

Vi kan på Kortedala bibliotek stolt presentera denna utställning som pågår 2 dec 2010 - 16 jan 2011! Utställningen produceras av Västarvet i samarbete med ABF.

tisdag 30 november 2010

Reckless av Cornelia Funke


Reckless är en ungdomsroman av den tyska författaren Cornelia Funke. Jag vet inte vad det är med Funke, men hon är en av de få fantasyförfattarna som jag verkligen står ut med. Normalt har jag svårt att ta mig in i fantasyvärldar. Men i Funkes värld landar jag mjukt, som på ett moln av dun, trots att det ofta är ganska mörka historier med tung samhällskritik. Dunkänslan kommer kanske av att Funke ger förklaringsmodeller för världen i sagoskepnad och som läsare hamnar man oförbehållsamt på den goda sidan och det är väl det som ger känslan av välbehag, att om än bara för en stund känna sig alltigenom god.

Funke befinner sig i samma magiska tradition som Michael Ende, kommen ur en annan värld vill jag helst tro. Reckless handlar om bröderna Will och Jakob Reckless som tar sig till en annan värld genom en spegel i vardagsrummet. Will som är den yngste av bröderna drabbas av en sjukdom som sakta gör honom förstenad och till en annan sort.Men Jakob försöker rädda sin bror tillbaka till ett liv som människa. Förändringen är först fysisk men förändrar så småningom också Wills inre, så att han inte längre känner igen sin bror och istället lierar sig allt mer med de onda eller den sort som han förvandlas till (goyler). Historien som är ett äventyr, håller sig spännande genom oväntade vändningar och ett fint språk. Funke väver också in andra sagor som hon ger nya tolkningar av och på så sätt blir Reckless ett mästerverk. Brödernas namn anspelar så klart på ett par andra bröder med samma förnamn, nämligen bröderna Grimm och det är just deras sagor som man kan hitta i Reckless, men på helt andra sätt än man är van vid. Därför blir det också en lustfylld läsning.

Men vad skulle Jakobs sjukdom kunna jämföras med i denna världen ? Att han blev narkoman, gick in i en psykos eller kanske blev klassförrädare? Ja förvandligen av en människa till oigenkänlighet kan ske på många sätt och riktigt stora berättelser ger också oändliga möjligheter till tolkningar.

Det gladde mig också att när jag såg boken i bokhandeln i Hamburg också kunde konstatera att romanen stod på skrythyllan på disken bland andra romaner, för vuxna. På barnavdelningen på biblioteket i Lübeck hade man textat en skylt över boken där det stod "Romanen das Jahres" (årets roman) Något sådant skulle aldrig kunna hända i Sverige, men i Tyskland gör man tydligen inte skillnad på bra romaner och bra romaner.De är stolta över sina fantastiska barn- och ungdomsboksförfattare och skam vore väl annat.

/Karin

måndag 29 november 2010

Premiär för nya bloggen!

Ohh! Ahh! Jösses vad snyggt! Ja som ni ser har vi en ny layout här på bloggen.
Hoppas ni gillar det.

/AnnaJ och resten av gänget

Med en uppenbar känsla för stil...



/AnnaJ och Karin

söndag 28 november 2010

Backlash på svenska


Hösten -95 var det i praktiken klart att Mona Sahlin skulle bli landets första kvinnliga statsminister. Men i oktober så briserade Tobleroneaffären. Författaren Petra Ulmanen säger i boken (S)veket mot kvinnorna och hur högern stal feminismen, från 1998, att den våldsamma hetsjakten mot Sahlin inte främst berodde på att hon hade missbrukat kontokort.
Historien började fyra år tidigare då nätverket Stödstrumporna bildades. Det bestod av kvinnor som hade posititioner så att de kunde få genomslag i medierna som Maria-Pia Boethius, Agneta Stark, Ebba-Britt Wittström, Nina Lekander m fl. Målet var att förbättra kvinnors villkor, och för att kunna göra det koncentrerade de sig på några få punkter. De saluförde parollen ”Hela lönen och halva makten” och hotade med att bilda ett kvinnoparti. Dessa krav fick stort gensvar i opinionen. Alla partier, utom Ny Demokrati och Moderaterna, ökade andelen kvinnor väsentligt på sina riksdagslistor för att förebygga uppkomsten av ett nytt parti. Efter valet -94 fick vi så en rekordstor andel kvinnor i riksdagen. Mona Sahlin blev jämställdhetsminister och tillika vicestatsminister. Den nya regeringen bestämde också att jämställdhetsarbetet skulle genomsyra varje aspekt av regeringsarbetet.
Men bland allmänheten fanns en stor besvikelse kvar över att Stödstrumporna inte hade bildat ett parti. Istället blev nu flera av dess företrädare anställda i Kanslihuset som sakkunniga.
Samtidigt rådde djup ekonomisk kris och den nedskärningspolitik som fördes drabbade främst kvinnorna. De höga ambitionerna till trots.
Författaren hävdar att ett tungt vägande skäl till att Sahlin tvingades bort var en motreaktion från etablissemanget mot den offensiva jämställdhetspolitik som hon representerade. Några enskilda stödstrumpor försökte mobilisera ett upprop till stöd för Mona Sahlin, och därmed var nätverkets öde beseglat. Den nye statsministern Göran Persson rensade ut de tidigare medarbetarna och förflyttade jämställdhetsfrågorna till periferin.
Samtidigt växte en borgerlig feministisk vision fram och det blev den som satte dagordningen under resten av nittiotalet. Deras budskap var att både den offentliga sektorn och jämställdhetspolitik förtrycker kvinnorna.
Petra Ulmanen säger att hon skrev boken för att hon tycker att det är viktigt att bevara och synliggöra kvinnohistorien.


/leif

fredag 26 november 2010

Inför After work quizen

Vi vässar våra frågor och laddar för fullt inför nästa veckas After work quiz. I väntan så bjuder vi på en filmsnutt med Galenskaparna.



After Work Quiz
2 december, kl. 19:00
Kortedala bibliotek

Några biljetter kvar

Vem ska trösta knyttet? En teaterföreställning efter Tove Janssons klassiker på Gamlestadens bibliotek lördagen 27 november kl 12.00. Med Teater Pellerin. För barn mellan 3 och 7 år.

Det finns några biljetter kvar att hämta på biblioteket.

Grattis Pippi!



Grattis Pippi Långstrump som idag fyller 65 år! Böckerna om Astrid Lindgrens mest kända figur har översatts till 92 språk och populariteten tycks inte tryta. Fortfarande väcker den nioåriga flickans upptåg både spänning och uppseende. Pippi har även filmatiserats och illustrerats i många variationer men för mig kommer det alltid vara Inger Nilssons rolltolkning som är den "riktiga" Pippi. Låna en bok eller film om Pippi i GOTLIB.
/Anna

torsdag 25 november 2010

Tantvarning

Bor det en liten tant i dig?
Att vara tant är en livsstil så du behöver i och för sig inte vara särskilt gammal för att vara kvalificerad.
När Anna Eriksson fick en 40-års kris gav hon sig ut på tantspaning för att bli av med sin egen tantnoja. Resultatet sammanställde hon i den klämkäcka, och ofta träffsäkra, rikt illustrerade humorboken Tantvarning. Den är förstås söt rosa - som en riktigt tantig bakelse.
Hon sätter fingret på de små detaljerna som gör tanten, som tex att alltid ha en extra påse i väskan ifall man skulle råka på något att handla. Vi möter olika typer som kulturtanten, Tant Raffa m fl, och det finns faktarutor som exempelvis fikabröd för tanter och en lista över vad en tant har i handväskan. För den som törs så finns det förstås också ett tanttest som kan göras med jämna mellanrum.
/leif

onsdag 24 november 2010

Det händer nu

Sofia Nordins Det händer nu nominerades till Augustpriset i år och hon nominerades även 2009 för prisade Natthimmel. Det händer nu är en fin och rak berättelse om populära tonårstjejen Stella, som är hemligt tokkär i sin bästa kompis Sigrid. Hon är så kär så kär så hon nästan spricker och vill skrika ut sin kärlek. Men samtidigt skulle det ju vara katastrof om någon någonsin fick veta, allra värst om Sigrid skulle förstå hur det ligger till. Eller skulle det vara det värsta? Stella brottas med malande tankar om "tänk om..?".

Allting skildras utifrån Stellas tankar och känslor. Jag är alltid positivt inställd till berättelser om icke-normativ kärlek och så även denna gång. Speciellt när det riktar sig till ungdomar eftersom det är så svårt att som tonåring veta var man står och det sociala trycket och samspelet är extra viktigt. Sen är jag lite ovan vid att läsa ungdomsböcker. Jag gillar inifrån-perspektivet men när Stella brevväxlar med en äldre lesbisk dam är ordvalen lite... jobbiga att följa. Typ, ba, säkert osv. Det liksom skär i mig lite, jag är sannerligen ingen språkpolis men att läsa det och att höra det är olika saker. Berättelsen är snabb och lättläst och går kanske inte på djupet riktigt. Vissa komplikationer och händelser sveps snabbt förbi vilket är lite synd. Vad jag menar när jag då säger att jag inte är så van vid att läsa ungdomsböcker är att det kanske fungerar jättebra för en viss ålder. Som mer van läsare kanske man har andra krav, jag vet inte? Är det så? För boken är inte dåligt skriven, tvärtom. Det kanske mer är formen, uppbyggnaden. Asch nu babblar jag på: som ungdomsbok tror jag att den är utmärkt!

Läs den eller rekommendera den för närmaste ungdom. Låna här.
/AnnaJ

Visa & Poesi 25 november


Torsdag 25 november kl. 19.00 är det dags igen
För Visa & Poesi, alltså, på Gamlestadens bibliotek.
Kvällen bjuder på:

Matilda Wahnström - Estradpoet, vinnare av vårfinalen i Göteborgs Poetry Slam 2010
Ida Ivarsson - grubblig vissångerska från Halland
Robert Meriruoho - Estradpoet, vårfinalist i Göteborgs Poetry Slam 2010
Petter Lantz och Johnny Enqvist - Poet/Vissångare med Tenorsaxofonist
Petter, som givit ut flera böcker med bl.a. palindrompoesi kan man se och höra mer av här: http://surgub.be/
Därefter Öppen Scen
Fri entré
Fika till humana priser
Visa & Poesi - scen för poeter och vissångare, ett samarbete mellan Gamlestadens bibliotek och ABF Göteborg

/Per

Veckans fråga

Förra veckan undrade vi vilken som är den bästa framtidsskildringen och där vann Kallocain, tätt följd av Hungerspelen. Nu undrar vi över vad ni tycker är det värsta med julen? För mig är det jämnt mellan stressen och bristen på Arne...

Rösta i undersökningen här bredvid!

After work quiz

En frågesportkväll fylld med aktuella begivenheter och en och annan historisk händelse. Ta med en vän och fika till självkostnadspris och testa era kunskaper.

Det är fin fina priser som står på spel!


Torsdag 2 december

kl. 19:00-20:30
Kortedala bibliotek

Välkomna!

tisdag 23 november 2010

Feministisk bokcirkel avslutar med Alfahannen

Igår var alltså höstens sista träff med den feministiska bokcirkeln här på Gamlestadens bibliotek. Det blev en del delade åsikter om boken vi hade läst kvällen till ära: Katarina Wennstams Alfahannen. Wennstam har tidigare gett ut de två dokumentära böckerna Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman, samt spänningsromanerna Smuts och Dödergök, där Alfahannen är den senaste.

Cirkeln tyckte att boken var bra eftersom den tog upp ett aktuellt ämne med sexism inom skådespelabranschen och synen på offer vid våldtäktsfall. Dock tappade den på att författaren skriver en på näsan lite och vill för mycket. Vissa tyckte även att språket var rent bedrövligt. I jämförelse med de andra böckerna vi läst så faller den ganska platt rent litterärt men om man jämför den med andra böcker i deckargenren tyckte en del att den var bra just eftersom den inte var en typisk deckare. Boken är väldigt lättläst och tyvärr på sina håll ytlig, den framställde karaktärerna ganska onyanserat och klyschigt. Bokens bad guy demoniseras, alfahannen Jack Rappe framställs som enbart manipulativ och ond. Någon liknade det lite vid att se på en film, man kom inte karaktärerna under huden. Jacks manipulering av Emma var en viktig del av boken. De få avsnitt där hans egna misär sken igenom var extra bra. Sedan var beskrivningen av Emma och hennes tankar väl skildrade eftersom de visade på ambivalensen mellan hennes kärlek till Jack och samtidigt rädslan och avskyn för honom som samexisterade. Var går gränsen till en våldtäkt? Två karaktärer har följt med från både Smuts och Dödergök och den sidoberättelsen kändes ganska stereotyp och onödig. Framförallt var det i beskrivningen av sexet som det bara blev för mycket. Dåligt skrivet men framförallt blev det som ett övertydligt exempel på hur bra sex ska se ut, i relation till Jacks och Emmas förhållande.

Vi diskuterade även Wennstams tidigare böcker Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman. Är spänningsromanerna ett sätt att nå ut med budskapet till en bredare massa? Vi var ganska överrens om att de två dokumentära böckerna är betydligt bättre och att Wennstam i romanform tar upp samma ämnen men inte lika effektivt. Att gå från den ena formen till den andra kanske inte är helt problemfritt. I Alfahannen gick budskapet och åsikterna före berättelsen och det var därifrån känslan kom av att bli skriven på näsan. Dock är det fortfarande viktiga ämnen som behöver belysas.
Vid en jämförelse mellan handlingen och feminismen i Pennskaftet, Rädd att flyga och Alfahannen konstaterades för det första att man brottas med samma problem då som nu, samtidigt som mycket har hänt. Böckerna säger något om samtiden, i Pennskaftet var det kvinnlig rösträtt som var temat, i Rädd att flyga kvinnlig sexualitet och i denna sexism och mäns förtryck av kvinnor. Vilket ändå funnits som element i alla tre böckerna.

Vi får tacka för denna gång, förmodligen blir det en fortsättning på cirkeln till våren. Har man förslag på böcker med ett feministiskt tema kan man gärna ge dem i kommentarerna.

Nu har jag lovat att ge receptet på fudgekakorna som jag bakat till gårdagens träff. De är sjukt goda och smockfulla med socker. Receptet har jag fått från min syster som har fått det av en kompis som verkar ha fått det från Norrmejerier. Ja så är det i Norrland...

Fudgekakor:

200g smör
3 dl socker
2 ägg
1 dl kakao
2 dl vetemjöl
4 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver

glasyr:
2 dl grädde
2 dl socker
2 msk sirap
100 g blockchoklad
100 g smör

Till kakan: smält smör i en kastrull, rör ned socker och ägg, rör ned resten. Bred ut på bakplåtspapper i en långpanna. Grädda i 175 grader i ca 15-20 minuter.
Glasyr: Koka allt utom smör i ca 15-20 minuter tills det tjocknar. Blanda i smör och bred sedan över den kalla kakan. Låt svalna och skär i rutor. Mums! (Passar väldigt bra att ätas med en bra bok i knät, se upp för kladd bara...)

/AnnaJ