måndag 31 maj 2010

STAR WARS PÅ GAMLESTADENS BIBLIOTEK



På Star wars - kursen lär man sig om filmerna, spelen, myterna och rymden. Vi pratar om de olika filmerna, vad de handlar om, vad det är vi tycker är bra och varför vi tycker så. Vi ser avsnitt ur filmerna, men väljer inte de våldsammaste eftersom åldersgränsen på en del av filmerna är 11 och 15 år. Vi går igenom vad som egentligen behövs för att skapa en egen rymdsaga. På kursen får man tips på faktaböcker om rymden. Vi får också ett spännande besök av astronom Carina Persson som pratar om sin rymdforskning och sitt Star Wars intresse.


Kursen är på Gamlestadens bibliotek 30/6-2/7, kl 9-10.30, för dig mellan 9-13 år.


Anmäl er på telefonnummer 365 30 80 senast måndagen den 28 juni


Kursen är ett samarbete mellan Gamlestadens bibliotek, Chalmers universitet och Onsala rymdobservatorium




Karin

Sommarlån
















Sommarlån!
Låna från 1 juni till 1 september
Gäller alla böcker som tillhör Bergsjöns, Gamlestadens och Kortedala bibliotek med ordinarie lånetid 3 veckor.

söndag 30 maj 2010

Frihet, Jämlikhet, Solidaritet


Ofta får vi höra att vi som enskilda individer är maktlösa och inte kan förändra någonting. 1998 kom boken Djurrätt: en fråga om frihet, jämlikhet och solidaritet av Lisa Gålmark, som vill visa på motsatsen. Förutom att boken tydliggör hur bedrövlig djurens situation är idag så visar den hur vi som privatpersoner kan bidra till en förändring som betyder något för andra.
Författaren menar att det inte finns någon motsättning mellan djurs och människors intressen. Till stöd för detta tar hon upp hur den kommersiella djurhållningen tär på resurserna och bidrar till att bibehålla svält och undernäring, gör så att det ekologiska systemet håller på att kollapsa och i allra högsta grad bidrar till klimatförändringen. Hon visar också på de hälsofördelar som den som inte äter kött har som tex betydligt lägre risk för att drabbas av demens, hjärtsjukdomar och vissa former av cancer.
Djurhushållningen där djuren behandlas som biologiska maskiner förorsakar dem stort lidande under ett kort liv ( i regel avrättas de när de fortfarande är ungdomar) i fångenskap där inte ens deras mest grundläggande behov och naturliga betende tillfredställs.
Grunderna i etologi och djurrätt gås igenom och viktiga tänkare på området presenteras. Lisa Gålmark argumenterar för etisk jämlikhet, dvs en rätt att få sina behov och intressen beaktade fast man tillhör en annan art. Hon refererar också till filosoferna Tom Regan och Peter Singer som båda har visat att det finns en principiell likhet mellan att diskriminera djur för deras art och att diskriminera människor för deras kön eller etnicitet.
I boken ryms även en del intressanta intervjuer bl a aktivisten Carol Adams som hävdar att köttätande är den mäktigaste symbolen för manlig makt. Hon menar att det finns ett starkt samband mellan mäns sexualiserade våld mot kvinnor och ätandet av djur.
Den här boken, tycker jag, är en väldisponerad och lättfattlig introduktion i ämnet. I dess sista kapitel finns också en del praktiska råd för den som vill arbeta mer aktivt och utåtriktat för att åstakomma en förändring.
/leif

onsdag 26 maj 2010

Mumin 65 år!




Mumin jubilerar





I år firar man runt om i världen en naiv och högst empatisk liten tjockis 65-års jubileum. Närmare bestämt firas att det är 65 år sedan den första boken om Mumin, Småtrollen och den stora översvämningen, gavs ut 1945.

Mumin som tecknad figur föddes emellertid redan någon gång på 1930-talet– det finns inte ett exakt födelsedatum – och enligt en historia uppstod han efter ett smärre gräl av filosofisk art mellan Tove Jansson och hennes bror. När argumenten i grälet tröt, och Tove såg sig förlorad, sprang hon till sommarställets utedass och ritade i vredesmod den fulaste varelse hon kunde tänka sig. Den första Mumin var född!

De tidigaste figurerna såg mest ut som spöken eller som hatifnattar och var ibland vita och ibland svarta. Figurerna var smalare i kroppen och hade en lång smal nos, spetsiga öron, två ben och ingen svans. Så småningom, när Tove utvecklade det lilla trollet som signum för sina illustrationer i tidskrifter, blir han ”rundare och mindre kritisk och skaffar sig familj och bekanta och hus, just som det brukar gå i efterhand”.

Den första textboken om Mumin kom till under finska vinterkriget, till vilket brodern inkallats, och konstnärinnan Tove tyckte då att det ”kändes gagnlöst att måla [för] hela världen var upp och ner. Färgerna dog, allt blev grått”. Orden fick ersätta färgerna och blev en väg bort från oroliga tankar.

Utöver Småtrollen och den stora översvämningen, skrev Tove Jansson ytterligare 8 textböcker om Mumin och illustrerade tre bilderböcker (from 1969 är det brodern Lars som tecknar Mumin). Böckerna finns översatta till över 40 språk.




Bilderböcker: Hur gick det sen? (1952), Vem ska trösta Knyttet? (1960), Den farliga resan(1977).



Det är alltså flera generationer som har ett förhållande till Mumindalen med dess mångfald av invånare. Och kanske är det precis mångfalden som är muminvärldens främsta styrka, att Jansson i sina böcker låter olika/olikhet vara det som ger liv åt världen. Jansson införlivar både det stora och det lilla som ryms i livet och räds inte att visa på människans komplexitet med alla hennes behagliga och mindre behagliga sidor. I böckerna kan vi känna igen oss i dalmänniskornas längtan, frustrationer och rädslor.




I bibliotekets utställningsfönster pågår just nu en utställning med böcker, om och av Tove Jansson, och fantastiskt fina figurer från muminvärlden tillverkade av Laila Svanholm.

Susanne

Du är så jävla ful!

Tiotusentals barn- och ungdomar här i landet går till skolan rädda för att bli mobbade, retade, hotade, slagna och utfrysta. I boken Du är så jävla ful! - en bok om barns utsatthet i skolan kan vi ta del av några av de barnens berättelser.
Boken är utgiven av Skolinspektionen och Barn- och elevombudet. Redaktör är Malin Näss och illustratör Ebba Strid Udikas.
Ungefär femtonhundra barn anmälde förra året att de har blivit kränkta i skolan och att skolan inte har gjort tillräckligt för att sätta stopp för mobbningen.
Efter varje berättelse följer en redogörelse för hur skolan hanterat situationen. Därefter får vi veta vad lagen säger, hur BEO bedömer vad som har gått fel samt vad BEO har gjort i de enskilda fallen.
Det är oerhört viktigt att ta de utsatta barnen och det de berättar på allvar för det som mobbade barn oftast uppfattar som det största sveket är att vuxenvärlden inte tar dem på allvar utan ofta t o m ifrågasätter deras berättelser.
Tyvärr är det här också ett problem som ökar kraftigt. Bara under årets första fyra månader har, enligt färsk statistik, 947 elever anmält att de har blivit kränkta i skolan.


/leif

måndag 24 maj 2010

Vänta, blinka

Gunnhild Øyehaug (1974) är en väldigt hypad norsk författare. Hennes romandebut "Vänta, blinka" har uppmärksammats av både kritiker och läsare i Norge. Nu finns den alltså översatt till svenska. Får man lov att kalla den en generationsroman? Fastän åldersspannet på karaktärerna är mellan 15-50? Ja det tycker jag att man kan göra. Den är främst riktad till unga vuxna. Ni vet mellan 20 och 30. På baksidan står följande mening att läsa: Varför ska sårbara kvinnor i böcker och filmer alltid ha på sig för stora herrskjortor med nakna ben under? Ha ha, klockrent! Det fick mig att genast vilja läsa den. Stilmässigt har den jämförts med filmer som Short cuts, där flera olika människoöden vävs in i varandra. Vi får möta litteraturstudenten Sigrid, författaren Kåre, neurotiskeViggo och många fler. Sigrid som inte kan äta soppa för att hon blir så nervös; det tar bara stopp, Viggo som tror att allting ska explodera i ansiktet; som tappar en guldtand som sedan dyker upp i Elidas lax; som är kär i Viggo. Mitt i allting förs diskussioner om Dantes Den gudomliga komedin, feminismen i Kill Bill, Sofia Coppola och Lost in Translation. Språkligt imponerar Øyehaug, det känns nytt och fräscht. Karaktärernas inre dialoger är så träffsäkra och framförallt mänskliga. Dråpliga och lustiga situationer uppstår mellan karaktärerna. Det handlar om kärlek, om att finna sig själv och om drömmar. En bit in i boken kände jag lite tvivel, jag hade nog väldigt höga förväntningar; ibland kan den kännas lite väl småfinurlig för min smak, men den känslan försvann när jag kom in i jargongen och bara gav mig hän. Så vill du ha en stunds underhållande läsning av en annorlunda samtidsbok så är det bara att låna här: gotlib.

Kuriosa 1: Killen på omslagsbilden är min gamla klasskompis från grundskolan.

Kuriosa 2: Omslagsbilden är tagen av en annan gammal klasskompis från högstadiet.

/AnnaJ

söndag 23 maj 2010

Att vägra dö nyfiken

Babben Larsson är en av landets mest folkkära artister. Hon har flera gånger utsetts till landets roligaste kvinna. Nu debuterar hon i bokform med Jag vägrar dö nyfiken. Det är ingen sjävbiografi utan mer några vardagsglimtar med henne själv i centrum.
En radda med texter om sånt vi läst, och hört, många gånger förr. Det är något om sockermissbruk, om att ha hund, hur hon blev ståuppkomiker, utbrändhet mm mm. Ja kort sagt lite av varje.
För den som är ett stort, stort Babben-fan kanske det håller, men jag tycker att det tyvärr är alldeles för pratigt, och att det blir både segt och småtrist.

/leif

torsdag 20 maj 2010

Sjöodjuret segrade




Drygt 29 000 barn har deltagit i röstningen till Bokjuryn 2009. I går utsågs segrarna. Allra mest röster fick Sjöodjuret i Bergsjön , av Martin Widmark och Christina Alvner. Det är deras åttonde bok om monsteragenten Nelly Rapp. Martin vann nu förstapriset för sjätte gången!


Vinnarna i Bokjuryns olika kategorier är:

Bilderböcker 0+: Snurran städar av Eva Bergström och Annika Samuelsson.


Läsa själv 6+: Sjöodjuret i Bergsjön av Martin Widmark och Christina Alvner.

Läsa mer 9+: Ingen ser dig av Anna Knutsson och Ann-Christine Magnusson.

Ungdomsböcker 13+: Döden i pizzan och andra skräckhistorier av Lena Arro.

Faktaböcker: Världens farligaste faror av Anna Claybourne.

Serier: Kick off! 2 av Yokaj Studio.

Grattis :-)


onsdag 19 maj 2010

Femmes of power

Femmes of power är en avantgardistisk coffee-table book där vi tas med på en spännande resa till sju olika länder i utforskandet av begreppet femme. För texten svarar Ulrika Dahl och för de kreativa fotona Del Lagrace Volcano.
Queer och feminism är numera rätt mainstream. Men för de allra flesta är det fortfarande konstigt att tänka sig att kön skulle vara föränderligt och förgängligt. Tanken att våra kön är lika rörliga som vår klasstillhörighet eller vårt yrke är provocerande för många. Den här boken vill få oss att släppa de gamla föreställningarna.
Dahl, som själv är femme aktivist, säger att det nästan är omöjligt att definiera femme. Hela poängen med begreppet är att inte låta sig kategoriseras. Det är en rörelse inom den lesbiska queerkulturen som vill ta tillbaka det feminina uttrycket, och vill visa att den inte behöver vara objektifierande.
Boken är förstås full med bilder av olika femmes. Volcanos vill inte skapa några objekt som betraktas av en utomstående blick, utan både de som fotograferas och betraktarna görs till subjekt och medskapare. Texterna är en lekfull mix av essäer, intervjuer, citat etc. Estetiken blir ett verktyg för att omforma vår syn på normer. Resultatet blir en fräck och fantasieggande läsupplevelse.

/leif

tisdag 18 maj 2010

The little stranger

Nu äntligen har jag läst ut The little stranger av Sarah Waters. Det tog sin lilla tid, ibland dröjer det två tredjedelar av en bok innan man verkligen kommer igång. Och nu när jag ska skriva en recension av den så vet jag knappt var jag ska börja. Den har så många tolkningsmöjligheter. Jag skulle behöva läsa om den. För det första kan jag börja med att säga att jag tycker att den skiljer sig väldigt mycket från Waters tidigare böcker (av de jag läst alltså). Men åh så jag tycker om att det är en spökhistoria som rullas upp. Fast det är också en berättelse om klass.

Den utspelar sig efter 2:a Världskrigets slut. Dr. Faraday (vi får aldrig veta hans förnamn!) är en medelålders man som har arbetat sig upp i livet. En dag besöker han Hundreds Hall, ett ställe som har har ett gott öga till. Hans mamma arbetade där när han var liten och ett besök som barn har satt sina spår. Han blir något av en vän till familjen Ayres som bor på Hundreds. Familjen har bott där i generationer och huset, en gång ståtligt och imponerande, håller sakta på att gå under. Mrs. Ayres och hennes son och dotter passar inte in i den nya tiden och någonting kusligt och konstigt börjar hända på Hundreds. Är de hemsökta eller håller de sakta på att bli galna? Vetenskapsmannen Dr. Faraday är nog mer inriktad på det senare. Han är som sagt en rationell man med och kanske lite för fäst vid Hundreds?

Berättelsen tar sin lilla tid, men känns aldrig ointressant. Waters är en mästare på miljöbeskrivningar. På många sätt är det en klassisk spökhistoria, men en spökhistoria med många lager, där mycket ryms in. Ibland är den riktigt läskig, men mest av allt är den intressant. Berättarjaget är inte en särskilt sympatisk person, och efter läsningen är jag frustrerad. Jag känner att jag behöver diskutera boken med någon, helst av allt författaren själv. Min enda invändning är egentligen att den kunde ha varit mer. Jag vill ha mer svar. Jag vill ha mer läskigheter. Jag efterlyser katarsis.

Ja vad mer ska jag säga? Läs den (här på svenska). Vad tycker du?

/AnnaJ

Hälsoteket i sommar

Mellan den 31 maj och 24 juni har Hälsoteket i Kortedala och Bergsjön sommaraktiviteter.

Måndagar kl. 10.00-12.00
Vi träffas vid Hälsoteket i Kortedala och promenerar. Ta gärna med fika!
Tisdagar kl. 9.30- 10.30
Sitt/komigång Hälsoteket i Kortedala
Tisdagar kl. 10.00-11.00
Cirkelgympa i Geråshallen i Bergsjön
Onsdagar kl. 10.30-12.30
Vi träffas vid Geråshallen i Bergsjön och promenerar. Ta gärna med fika!
Onsdagar kl. 11.00-12.00
Lättgympa i Geråshallen i Bergsjön
Torsdagar kl. 11.00-12.00
Gympa i Sandeklevshallen i Bergsjön


Läs mer om Hälsoteket.

Kom och va med!

Tomma burar

Tom Regan är professor i filosofi och betecknas som världens kanske främste djurrättsfilosof. I boken Tomma burar förklarar han vad djurrättsförespråkarna tror på. Han försöker också ge en rättvis bild av djurrättsaktivisterna som han menar oftast demoniseras i medierna. Det beror på, anser han att dessa är ekonomiskt beroende av annonspengar från djurindustrin.
Kärnan i hans budskap är att människor har rättigheter oberoende av deras förmåga till rationellt handlande. Alla människor har det gemensamt att våra liv är betydelsefulla för oss. Vi är livssubjekt. Detsamma gäller för djur. Deras liv är betydelsefulla för dem, alltså är de också livssubjekt. Ingen har, hävdar han, rätt att utnyttja andra livssubjekt enbart som ett medel för sina egna syften.
Författaren beskriver den grymma hanteringen av djur inom industrin och han menar att vägen till framgång för djurrättsrörelsen är att få människor att inse att djurindustrin ljuger när de talar om "human behandling" av djuren.
Titeln på boken kommer av att hans mål inte är att djuren ska få större burar, utan han vill ha tomma burar. Han vill inte ha djurskydd, utan han kämpar för avskaffandet av utnyttjandet av djur.
/leif

måndag 17 maj 2010

Lilla stjärna

Det fenomenala med John Ajvide Lindqvist är att han för in skräcken och det övernaturliga i en vardaglig samtid. I hans senaste roman Lilla stjärna blir åter igen det oskyldiga lilla barnet drabbat och hamnar i orätta händer. Utifrån sina egna krafter och på sitt egna sätt försvarar hon sig, vilket bara har en utgång… Jag sträckläste boken men mot slutet var det något som hände och jag tyckte inte det var hans bästa bok längre som jag gjorde inledningsvis. Lilla stjärna är helt klart läsvärd men har du inte läst något annat av Ajvide vill jag hellre rekommenderar Låt den rätte komma in.


Lyssna på när Ajvide själv läser prologen och första kapitlet genom att klicka HÄR.
/Anna

Katalin Szegedi













Katalin Szegedi är en av Ungerns mest ansedda barnboksillustratörer. 2009 blev hon nominerad till
ALMA-priset och i Sverige har hittils två böcker som hon illustrerat kommit ut. På Kortedala bibliotek pryder några av hennes illustrationer vår konstvägg.

Välkommen in och titta!

lördag 15 maj 2010

En smashad apelsin

Att skriva en ungdomsroman är nog inte lätt. Man måste på något sätt komma i håg hur det var att vara ungdom samtidigt som man skall ha koll på hur det är att vara ung i dag. Sen handlar det också om att hålla sig på rätt sida gränsen av att vara genuin och inte fastna i en jargong som man tror tilltalar ungdomen. Det är ungefär som att gå ut på en ungdomsgård och låtsas att man är sjutton när man är fyrtiotre. Ungdomarna tycker bara man är mysko. Sen är det allt annat som måste till för att få en bra roman överhuvudtaget, en bärande historia, ett bra språk. Ja ni vet.

I Sverige finns just nu en generation ungdomsboksförfattare som vi borde vara stolta över. Det är väldigt sällan som något riktigt dåligt kommer ut och när det väl gör det så är det i regel något översatt från USA. Inte för att det märks på våra kultursidor men enligt mig så är det ungdomsboksförfattarna som är de bästa svenska författarna i dag. Samtidigt så är det kanske för att ungdsomboksförfattarna inte hör till finrummet som de är bra, att inte bli dissekerad på mittuppslag i tidningar utan jobba i fred kanske är befriande för kreativiteten.

Att det är som jag säger är Mikael Niemi ett bevis för. När han kom ut med Populärmusik i Vittula kom ut 2000 (Norsteds förlag) hade han redan skrivit ett par ungdomsböcker, men romanen presenterades ändå tämligen ofta som en romandebut.

Det är ingen tvekan om att om nu ungdomsboken skulle vilja in i finrummet så har Niemi med sin nya bok Skjut apelsinen öppnat dörren. Jag vet inte vart jag skall börja. Jag är alldeles tagen. När jag läst klart satt jag faktiskt och grät. Nu gillar ju jag att gråta, men ändå. Nog inser jag att en sådan här ensidig hyllning som jag är i färd att skriva kan förstöra läsningen för de som har boken framför sig. Men de får ta ansvar för sig själva. Jag ansvarar bara för min egen läsupplevelse. Faktum är att Niemi briljerar.

I språket finns en en berättarmelodi och ett ordval som gör romanen alldeles självklar men ändå egen. Som exempel kan jag nämna apelsinen. I bokens titel finns antydningar om en sönderskjuten apelsin. I berättelsen finns en sönderskjuten apelsin. Jag har aldrig tidigare haft en tanke på hur en sådan apelsin skulle kunna se ut, men nu vet jag. Att med hjälp av en text få sitt inre att producera nya bilder ger något alldeles extra.

Men en riktigt bra bok som det här är handlar förstås i första hand om något annat än sönderskjutna apelsiner. Skjut apelsiner handlar om en kille som är längst ner i skolans hierarkier, som försöker hitta överlevnadsstrategier, både bra och dåliga. Det är en bok som handlar om vad hat kan göra med människor, men också om betydelsen av kärlek. Det är en bitvis väldigt spännande berättelse där man bekymrat väntar på att det värsta skall hända. Ja vad den handlar om är förstås en personlig tolkning, men det är som alla kompletta romaner en bok om de eviga frågorna som ensamhet, val, hierarkier, samhällsproblem och kärlek, berättad med en sådan elegans att den är svår att lägga ifrån sig.

När man jobbat ett tag som barn och ungdomsbibliotekarie så lär man sig att förutse vad som skall hända i mötet med en bok och mina låntagare. Jag vet att just den här boken kommer betyda att jag får flera givande samtal med ungdomar på biblioteket som läst boken. Jag vet också att de kommer berätta saker för mig om boken som jag själv inte upptäckt. Det är det som är det härliga med riktigt bra böcker och riktigt bra boksamtal.

Karin

torsdag 13 maj 2010

Personligt om missbruk


Fjorton personer, kända som okända, berättar om sitt alkoholmissbruk och sin väg ur det, eller sin situation som medberoende, i boken Skål!: 14 berättelser: Hur det var, vad som hände och hur är nu av Ann Thörnblad. Det är djupt personliga berättelser som varvas med fotoporträtt av Johan Olsson och faktarutor om alkohol.
Alkoholkonsumtionen ökade med 30 % (!) mellan åren 1994 och 2004. Nära 400 000 barn i landet växer upp i ett hem där någon vuxen överkonsumerar alkohol. De barnen har en fem gånger förhöjd risk att själva utveckla ett missbruk.
Bland de medverkande finns bl a Gudrun Schyman, Marcus Birro, Kristina Axén Olin och Benny Haag. Det är skildringar av hur missbruket trasat sönder relationer till familj och vänner, och raserat självkänslan. Beskrivningar hur sorgen över att de svikit sina barn efteråt finns kvar.
Mest gripande är kanske Märta Tikkanens egen berättelse om sitt liv som fyrabarns mamma och alkoholisthustru. Intressantast är Gudrun Schymans grepp att föra in genusperpektivet i problematiken. Hon menar att mannen fortfarande är norm i diskussionen om missbruk. Könen använder drogen olika och, det är olika faktorer som utlöser missbruket. Dessutom blir kvinnor som dricker stigmatiserade. Mannen blir förlåten för sitt beteende, medans kvinnan blir fördömd.
I slutet av boken finns ett par tester, som den som vågar, kan göra för att se om ens dryckesvanor gör att man själv är i farozonen eller inte.

/leif

onsdag 12 maj 2010

Sci-fi/fantasy i serieformat

När jag var liten (ja och jag är än idag barnsligt förtjust i dom) var jag besatt av tecknade serier så som Starzinger, Cobra, Rai grottpojken och Silver Fang. Åh så jäkla bra! Dramatiken, humorn, spänningen! Och musiken! Nu har jag läst en seriebok som jag får mig att tänka på dessa animéklassiker; Mara från Ulthar av Karl Johnsson. Jag tror den skulle göra sig väldigt bra som animé. Stilmässigt påminner den väldigt mycket om ovanstående nämnda serier. Men, den är väldigt bra i detta format också. Alltså teckningarna tycker jag nog inte är världssnygga, men det gör inget för berättelsen förs fram så skickligt ändå. Och vilken känsla som förmedlas. Stämningar och ansiktsuttrycken är skickligt illustrerade. Det är spännande och coolt. Så vad handlar denna serie om då? Jo Mara bor på Ulthar tillsammans med sina föräldrar. Till Ulthar kommer de svarta galärerna med otäckingar från rymden och handlar med människoslavar. Maras älskade pappa är är en av dom som säljer slavar till galärerna. Så blir han själv bortförd. Mara är förkrossad. Hennes enda tröst ligger i katten Nardos. Mara blir själv mer och mer lik en katt. Så följer hon med kattsläktet till månen där hon upptäcker att slavarna har förts. De blir föda åt stora läbbiga odjur eller tvingas arbeta i gruvorna. Nu måste Mara försöka hitta sin far på detta farliga ställe och rädda honom.

Mara är stark, cool och modig. Berättelsen är som sagt spännande. Enda invändningen kanske är att det är ganska typiskt att Maras far är så jäkla stor och macho, men det uppvägs av att Mara också är det. Och Maras far är inte enbart god eftersom han själv varit slavhandlare. Sen är tydligen en viktig referens i sammanhanget Lovecraft och hans Cthulhuvärld. Tydligen är igenkänningsfaktorn hög. Men den liknelsen kan jag inte dra eftersom jag (ack och ve vad jag får skämmas nu!) aldrig har läst Lovecraft...


Nåväl, läs Mara från Ulthar nu!


/AnnaJ

Queersverige

År 2005 kom antologin Queersverige som presenterade det senaste årtiondets forskning i ämnet. Den innehåller sammanfattningar av olika forskningsprojekt, och visar på en stor mångfald. Skribenterna är sexton olika akademiker som är historiker, etnologer, idéhistoriker, sociologer, antropologer, idrottsforskare och teatervetare. Kapitlena handlar bl a om ensamhet, partnerskap, begravningar, schlager, kolonialism, sexköp, dokusåpor, sport och skvallertidningar.
Queer är ett synsätt som ifrågasätter våra inlärda föreställningar om sexualitet, och om manligt och kvinnligt. Samtidigt är det begrepp som av en del upplevs som ganska vagt och svårgreppbart. En del kritiker säger att queerteorin här i landet inte är tillräckligt utmanande utan snarare lite snäll och folkhemspräktig.
I den här antologin så är det bara två artiklar som är lite vågade och tangerar det förbjudna. Dels är det Don Kulick (som är bokens redaktör) som skriver om patologiseringen av sexköpare, och dels är det Lissa Nordins inlägg om ogifta män i inre Norrland och deras svårigheter att finna partners.
Ovan nämnde redaktör skriver i förordet att queerteorins framgångar borde göra dess anhängare misstänksamma. Det är lätt att hålla med. Queeerteorin skulle behöva vara lite mer okonventionell, uppkäftig och obekväm än vad den framstår som i den här boken. Den borde sträva efter att få oss att tänka det som ännu inte har tänkts. Nu har det gått några år sedan den här boken kom och förhoppningsvis är dagens queerteoretiker djärvare.


/leif

tisdag 11 maj 2010

Festival leder till boktips!

Det är festival i stan och då tar vi tillfället i akt och ger tips på regnbågslitteratur. I Kortedala har vi dukat upp några titlar på vårt köksbord. Ett tips som jag vill dela med mig av är En annan stad av Margareta Lindholm och Arne Nilsson, som handlar om Göteborgs homoliv under 1950-1980. Genom intervjuer berättas bland annat om kända och okända mötesplatser, klubbar, förföljelse och frigörelse, hur öppenheten växte fram i storstadens homoliv. Tystnaden kring kvinnlig homosexualitet under 50-talet upplevdes både som befriande och förtryckande. Idag ser det lite annorlunda ut och det kan snarare bli en press på att vara öppen, vilket kan bli en krock för de berörda personerna. Detta skriver Lindholm om i en annan bok; Dubbelliv, där hon har intervjuat fyra kvinnor som lever öppet homosexuella. Även den är mycket läsvärd!

Läs mer om
HBT-festivalen

/Anna

måndag 10 maj 2010

Stängt Kristi himmelsfärds dag och Pingstafton

torsdag 13 maj har biblioteken stängt då det är helgdag. Kortedala bibliotek har öppet till kl 15 på onsdagen 12 maj. Gamlestaden till kl 16.
Fredag 14 maj och lördag 15 maj har båda biblioteken ordinarie öppettider.

Pingstafton lördag 22 maj är biblioteken stängda.

I samma båt

Jag vill tipsa om en bra lättläst bok: I samma båt av Sara Wadell. Sara Wadell vann LL-förlagets manustävling 2008 och hon har skrivit en varm, rolig och samtidigt allvarlig bok. Läsnivån är 2 - Lättare, d.v.s. en slags medelsvårighetsgrad. Boken handlar om Hassan som kommer från Iran. I sitt hemland var han en duktig båtbyggare, i Sverige får han inte ens komma på arbetsintervju. Hans fru har dock snabbt lärt sig svenska och fått jobb. Hassan sitter mest hemma och röker och skäms. Så får hans fru nog och uppmanar honom att söka arbete som volontär. Att arbete med hemlösa utan lön är dock inte mycket värt tycker Hassan. Men det kanske är bättre än att bara sitta hemma? Efter många om och men så börjar Hassan att arbeta på Vägvisarna. Han trivs varken med personalen eller de hemlösa. De är skräniga, oförskämda och smutsiga enligt Hassan. Och de i sin tur tycker att Hassan är snobbig. Så möter han Bosse. En oförskämd alkis som dessutom föraktar invandrare. Det blir bara värre och värre. Hassan börjar ändå trivas med att ha en uppgift, men med Bosse går det bara inte. Så visar det sig att de två trots allt har något gemensamt.

Detta är den första lättlästa bok jag har läst. Jag måste säga att jag blev förvånad över substansen i berättelsen. I samma båt är skriven direkt på lätt svenska, men det finns också omarbetade klassiker och det är något som jag ska ge mig på härnäst. Ska bli intressant att jämföra orginal med en lättläst version. Men åter till boken i fråga: den är medryckande och rolig. Men samtidigt tragisk och allvarlig. Mest av allt är det en varm berättelse som jag tror många kan känna igen sig i. För nya svenskar tror jag att den kan vara en utmärkt lästräningsbok. Men egentligen tror jag att den passar vem som helst.

Se om den finns inne i Gotlib.


/AnnaJ

fredag 7 maj 2010

Att vara föräldralös i barnlitteraturen


Joy till världen är en nyskriven bok av Viveka Sjögren. Joy är bokens huvudperson, en tioårig flicka som precis förlorat sin mamman. När jag läste boken så funderade jag på hur många jag känner som förlorat en förälder under sin barndom. Det är ganska många. Ändå är det inte så att någon av dessa personer levt något speciellt utsatt liv innan deras förälder dog. Det är bara så förfärligt det råkar vara ibland.

De övergivna och föräldralösa barnen är ett klassiskt tema i barnböcker. Harry Potter och Tom Sawyer är föräldralösa. Askungen, Snövit, och Pippi är moderlösa, för att nämna några exempel. Det är hjältehistorier som lyfter fram en bärande kraft hos det övergivna barnet. För att känna sorg är ju också att känna sig övergiven av någon, hur ofrivilligt detta avsked än är.

Men varför är det övergivna barnet så välrepresenterat i barnlitteraturen? På detta finns det kanske många svar. Men att skildra ett ensamt barn som lever med lite stöd eller inblandning av vuxna är ett sätt att ta sig in i en barnvärld där barnets egen verklighet dominerar. En sådan värld är i någon mån friare och ger barnet mer spelrum än i en verklighet reglerad av vuxna. Därför har det övergivna barnet i barnboken ofta fått representera det självständiga och kloka barnet som hittar helt egna vägar för att hantera vardagen. Dessa berättelser gemensamma centrala tema skulle kunna sägas vara att lyfta fram den skapande konstruktiva kraften i barnet.

Att spegla det övergivna barnet i berättelser för barn är också passande eftersom läsande är en ensam syssla. För att förstå känslor av övergivenhet så måste man i någon mån hänge sig åt ensamhet/övergivenhet, eller som en genväg genom sin ensamhet läsa om andras övergivenhet. Att förstå en annan människas utsatthet är en viktig sak att ha med sig livet. Svåra förhållanden är också något som barn och ungdomar ofta vill läsa om. Därför tror jag att Joy till världen är en bok som kan passa en del barn runt tio år. Många barn kommer till biblioteket och vill låna sorgliga böcker. Vilket inte är konstigt då sorg är ett ständigt närvarande tema i verkligheten.

Joy är en föräldralös flicka från vår egen tid som har ett utanförskap i dubbel bemärkelse. Hon och hennes mamma ser annorlunda ut eftersom de kom i från Thailand när Joy var liten. Vem hennes biologiska pappa är vet hon ingenting om. Mamman gifte sig med en svensk man som adopterade Joy. När mamman dött så faller styvfadern in i ett alkholmissbruk, ett faktum som Joy försöker dölja för andra vuxna runt omkring. I berättelsen finns också Joys sagor om en flicka som hittar sin pappa som hon letat efter länge. Det är en vardagsberättelse från vår egen tid som handlar om en flicka som med fantasins hjälp och seende vuxna får hjälp att bearbeta sin sorg. Det är väldigt enkelt att se författarens syfte att skriva om ett barn med sorg men som också har ett thailändskt ursprung, en identitet som mig veterligen inte funnits representerad i den svenska barnlitteraturen tidigare. Trots att Sjögrens syfte är tydligt så tycker jag att det är en berättelse som fungerar utan att den pedagogiska intentionen tar över och gör berättelsen till en en övning i mångfald. Sjögren följer ju också en klassisk mall om en berättelse om utanförskap. Jag kan tänka mig att det vardagsnära gör att boken kan fungera särskilt bra för barn som har kompisar vars föräldrar dött.

I vardagen utanför litteraturen, så kan jag ibland tycka att vi är dåliga på att lyfta fram den den skapande konstruktiva kraften i barnet. Ska de skapa någonting så ska det vara ett syfte som vi vuxna har bestämt. Barnen har i någon mån blivit de vuxnas projekt (både kommersiellt och i familjesammanhang) där många barnen redan i låg ålder berövas tid då de har möjlighet att i sin ensamhet utveckla sin fantasi och självständighet. I dag lyssnar vi mer på barnexperter än
på barnen själva. Samtidigt som skolklasser och dagisgrupper blir allt större. Barnlitteraturen ger enastående möjligheter för barnet att lära sig lyssna till tankar och formulera en självständighet, vilket är nödvändigt om de skall kunna vara så medbestämmande och självständiga som dagens samhälle paradoxalt nog kräver av dagens barn och ungdomar.

Karin

PRAO PÅ BIBLIOTEKET & THE ULTIMATE HITCHIKER’S GUIDE TO THE GALAXY



Den här veckan har vi en fantastiskt positiv, duktig och framåt prao på biblioteket. Vi låter honom presentera sig själv samt ge ett boktips:

Hej, jag är Alexander, 12 år från Assaredskolan som har praoat på biblioteket denna vecka. Här har jag hjälpt till med att märka böcker, gjort en utställning med vampyrböcker, placerat böcker på de rätta ställena, ritat bild/bilder till en muminutställning o.s.v.

Mitt boktips:
Jag har läst första delen av Douglas Adams serie Hitchikers guide to the galaxy (Boken på bilden, som jag har hemma, innehåller alla böckerna i serien). Det är nog den bästa boken jag läst (min favorit) tack vare hans sköna humor, med att jorden elimineras för att man ska bygga en intergalaktisk motorväg. Den handlar om Arthur Dent som i början av boken ska få sitt hus rivet och får veta att hans goda vän Ford Prefect är en utomjording. Ford räddar dem från total utplåning genom att hålla upp tummen och lifta med jätteskeppet. Det är så äventyret startar, det har gjorts en film av första delen som är ganska bra, men själv tycker jag att boken var bättre. Hela storyn är ganska puckad men det är delvis det som gör den så bra!!



torsdag 6 maj 2010

En bok som alla unga killar måste läsa!

Respekt: en sexbok för killar är en bok som jag skulle vilja sätta i händerna på varenda 12-13 årig kille (och jag skulle själv haft mycket nytta av den när jag var i den åldern). Författare är Inti Chaves Perez. Han är journalist född 1984, var med och grundade Macho, han har medverkat i boken F-ordet och han har arbetat som sexualupplysare för RFSU.
Tydligen är det fortfarande så illa att skolorna mest lär ut hur befruktning går till, och unga killar får alltjämt främst sin "information" om sex från pornografin. Så den här boken skapar en motvikt och kan göra så att unga killar får en mer realistisk bild av vad sex och kärlek handlar om.
En styrka med boken är att författaren är väldigt konkret och rättfram. Unga grabbar får lära sig både hur deras egna och tjejers kroppar fungerar. Men det är också råd hur vi kan bära oss år när vi flörtar, hur vi märker om någon inte är intresserad, att respektera en diss, hur vi kan ha sex på flera olika sätt. Han skriver också om vikten av att lyssna både på sina egna och sin partners signaler.Det finns avsnitt om att komma för tidigt, att tappa ståndet mm.
Han går också in på hur det är att vara homo-, bi- och transsexuell, om att komma ut etc. Författaren redogör också för varför heterosexualiteten är norm, och på vilket sätt alla vinner på jämställdhet, både killar och tjejer.

/leif

Stadsvandring 8 maj

VID VATTNET

På lördag 8 maj kl 11-13 blir det stadsvandring i Gamlestaden med arkeolog Mats Johansson.

Utgångspunkten är områdets fornlämningar och äldre historiska lämningar. Fokus i vandringen (som bitvis är krävande) ligger på landskapet med vattendrag och berg.

Ta med matsäck! Samling utanför Medborgarhuset, Brahegatan 11 kl 10.45.

Arrangeras av Gamlestadens bibliotek.

onsdag 5 maj 2010






Färgen gör människan: om färg, kläder och identitet från antiken till våra dagar av Maja Jacobson






Färg är inte en egenskap som finns hos objekt i världen. Att uppfatta färg handlar prosaiskt sett om ljus med olika våglängd som når ögat, som skickar signaler till hjärnan som betingat talar om att nu ser du gult.
Men det är inte det prosaiska färgseendet som Maja Jacobson utforskar i sin åskådliga bok om färg.
I ”Färgen gör människan” utforskar Jacobson färg, främst på klädedräkt, som betydningssystem från antiken till nutid. Jacobson skriver på ett intressant och informativt sätt om färg som markör med psykologiska associationer och egenskaper, färg som symboliskt laddad kommunikation.
Med färgval på kläder skapar vi, individer och grupper, personlighet/identitet, frammanar känslor samt visar på ekonomisk, religiös och social status och tillhörighet.

” färgernas primära funktion [är] att klassifiera, att utmärka och att
tillkännage, att förena eller att skilja. Färg är ett socialt fenomen och en
kulturell konstruktion” (
Michel Pastoureau)


Jacobson framhåller att det är samhällen/kulturer som laddar färgerna med symboliskt värde och att en viss kulturs eller tidsperiods färganvändning också måste sättas i relation till faktorer som påverkar den – klimat, handel, teknologi och influenser utifrån.

Jag tycker att färgen gul är glad och kul. Hur kul har den varit historiskt sett? Jacobson ser att på det positiva kontot representerar gul intellektet och intuitionen, godheten, optimismen och framtidstron. Av Goethe har den också beskrivits som ”glättig, vaken, och vänligt förförande”.
På det negativa kontot står gul för det onda, förräderiet, fegheten, skammen och avundsjukan. I bildkonsten framställs t.ex. Judas ofta iklädd gul mantel och 1800-tals målaren Turner använde den gula färgen i målningen ”slavskeppet” som ett inlägg mot slavhandeln.
Vidare har gul använts för att varna, bl.a. mot pesten. Varning eller varumärke – de prostituerade i antikens Aten och Rom färgade håret gult för att synliggöra sin verksamhet.
Hur ska man tolka vårt samhälles förkärlek för en mörkare färgskala (svart och grått) frågar sig Jacobson avslutningsvis? Vad säger tendensen om tidsandan? Under tidigare epoker var svart en färg för protest mot det pråliga och vulgära. Men idag då svart bärs av flertalet? Jacobson ser att svart erbjuder många tolkningsmöjligheter, många möjliga identiteter, men också en anonymitetens trygghet och skydd.

Vilken färg är du?

Susanne

tisdag 4 maj 2010

En hjälpande hand

Trots att det egentligen är förbjudet att exportera svenska vapen så är Sverige världens åttonde största vapenexportör, 2008 sålde vi vapen för nära 13 miljarder kronor till andra länder. Om detta kan vi läsa i den dokumentära serieromanen En hjälpande hand, av Fabian Göransson, Lars Krantz och Fredrik Quistbergh.
Seriens huvudfigur Zven Johansson bluffar sig fram i krigsindustrin och försöker bli rik genom att sälja ett massförstörelsevapen. Vi får följa honom på hans resa från Karlskoga till Indien. Det blir en resa som förklarar hur vapenindustrin fungerar.
Seriealbumets skapare har besökt internationella vapenmässor, tillsynsmyndigheter, vapenfabriker, och inte minst har de samarbetat med ett antal fredsorganisationer. Det blir en avslöjande historia om svensk dubbelmoral.
Den här serieboken är lättläst, med fräcka svarta burleska bilder,och seriesidorna varvas med faktasidor med pedagogisk information.

/leif

Föredrag om mat

Anna Garpvall pratar om maten förr och nu, varför vi äter och vikten av en balanserad kost. Dessutom kommer hon presentera nyttiga och näringsrika recept.

Kortedala bibliotek
Fredag 7 maj kl. 10.00

Välkomna!

måndag 3 maj 2010

Länge leve ungdomsbokförfattarna!

Kanske är det för att vi bor i ett land med många högavlönade och högutbildade som vi odlar så många fördomar om ungdomar. För att vi vill ha trygga och ombonade liv utan att behöva mötas av någon ungdomsrevolt som talar om någonting som vi missat. Eller kanske inte. Men någonstans finns felet. Fullt arbetsföra människor med rösträtt och som menar sig ta samhällsansvar kan prata om ungdomar som de vore paria i en från en annan värld. Som om att de levde i skilda världar på riktigt.

Den mesta rädslan beror förmodligen på att vi lever ganska åldersegregerat och att folk med stigande ålder har en tendens att blanda ihop samhällsutvecklingen med det egna fysiska förfallet. Skrämmande att det får fortgå och att nästan ingen tar ungdomarnas parti. För hur påverkas man av att ständigt få detta bemötande bara genom att finnas till eller kanske följa ett slags mode? Eller skall vi helt enkelt be ungdomarna att klä sig bättre?Fast den typen av fördummande resonemang tog vi väl oss förbi 1968? Nu förstår vi väl bättre? Eller?

Jag är inte alls ute efter att måla upp en värld full av folk som låser in sig i så kallade gathed communities för att de är rädda för ungdomar. Så illa är det faktiskt inte än. Men det är tillräckligt många som odlar ungdomskräck för att det skall vara ett problem.

Ungdomsboksförfattarna sätter försvaret för de unga på pränt och det är viktigt. De gör ofta upp med ungdomskräcken och tittar istället på vuxenskräcken. De är en av flera aktörer som förstår basala faktum som att exempelvis ungdomsbrottslighet beror på en svikande vuxenvärld. Som förstår att man inte kan ställa sig utanför och påstå att just den svikande vuxenvärlden är man inte del av. Eftersom det är just en sådan tanke som gör att man är en del av en svikande vuxenvärld.

En av dessa ungdomaboksförfattare är Vibeke Baeklund Larsen som skrivit Mitt skitliv en kärlekshistoria (Opal 2010). Boken handlar om Clara, en femtonårig tjej som lever med en självmordsbenägen mamma. Deras pappa har flyttat och familjens stora sammanbrott började när Claras lillebror dog. Clara är präglad av att vara rädd för att göra saker som skall få hennes mamma att göra ytterligare ett självmordsförsök. Egentligen borde hon ha fullt upp med sitt eget, allt för tuffa liv , som hon inte hinner bearbeta på något annat sätt än genom snodda sömntabletter.

Det vuxna som finns runt omkring verkar ana eller förstå att det är något problem, men de tar sig inte riktigt tid, eller tycker inte riktigt att problemet är deras bord. Mamman är mest av allt ett vrak. När hon någon gång verkligen försöker vara mamma så beter hon sig på ett sätt som stjälper mer än hjälper. Även om det är en eländig historia så är det en historia med en ljus vändning där det är Clara själv som ser till att ställa allt på rätt köl igen. Men det är ingen sentimental historia, utan en varsamt tecknad berättelse om en ung människa som trots all förtvivlan finner vägar för ett värdigt liv. Det är en historia om vuxna människors okuvliga självupptagenhet. Men framförallt är det en historia om den fantastiska kärleken och det är därför den är så himlans bra.

Karin

Född fördömd

Journalisten Irka Cederberg berättar i Född fördömd. Romerna – ett europeiskt dilemma, romernas historia och de förföljelser de utsatts för, och de förföljelser som i realtid fortfarande drabbar dem.
Den 12 juni 1938 inledde nazisterna aktionen Zigenarröjningen i Tyskland . En brutal etnisk rensningsaktion då romer misshandlades och fördes till koncentrationsläger. Knappt fem månader senare, den 9 november inträffade Kristallnatten då nazisterna dödade hundratals judar, brände och skövlade hundratals butiker och synagogor. Avsikten var att visa att judar och romer var lovligt byte. Nazisternas uttalade mål var att utrota de båda folkgrupperna, och ca 80 % av romerna och judarna i de ockuperade områdena dödades i ett organiserat vanvett. Men vid Nürnbergrättegångarna var det ingen som ställdes till svars för brotten mot romerna!
Författaren gör en historisk genomgång av den förföljelse som genom århundradena har drabbat detta folk. Hon presenterar de senaste spännande forskningsrönen om hur folkgruppen uppstod och hur de kom till Europa . Men boken är kanske främst inriktad på deras svåra situation i dagens Europa. Grundligt, med återhållen vrede, går hon igenom deras svåra situation i land efter land. Rasismen mot romer är alltjämt på många håll rumsren.
Undertiteln anknyter till Gunnar Myrdals An american dilemma där han beskrev motsättningen mellan USA´s stolta officiella ideal och den faktiska behandlingen av de svarta. Irka Cederbergs bok blottlägger diskrepansen mellan Europas höga ideal och behandlingen av en stor europeisk minoritet.
I Sverige har de också genom historien varit utsatta för främlingsfientlighet. På 1600-talet förvisades de flesta av dem till Finland. 1934 inrättades i landet en lag om tvångssterilisering med tydlig rashygienisk motivering. ”Felaktiga element”, däri inbegreps bl a ”zigenare” skulle hindras att fortplanta sig. Ända till 1971 gällde lagen. Under nästan hela 1900-talet har romerna här förvägrats rätt till arbete, bostäder och skolgång för barnen. Så sent som 1986 i Jan Guillous TV- program Rekordmagasinet påstods det att ” 50 procent av alla zigenare är kriminella”.
Det är ett europeiskt dilemma, som angår oss alla, att tolv miljoner människor här är födda fördömda. Författaren menar att vi måste erkänna romerna som ett europeiskt folk och lära känna deras historia. Vi behöver även granska och göra upp med våra egna fördomar och vår egen antiziganismiska historia.

/leif

lördag 1 maj 2010

Fiskarna i havet

Anneli Furmark kommer nu med den grafiska romanen Fiskarna i havet. Den handlar om en tjej Helen som flyttar till Bohuslän och börjar på en folkhögsola för måleri. Det är en näpen liten historia om hennes vacklande inträde i vuxenlivet. Hon har några valhänta kärleksrelationer med en äldre gift man, en finländsk lärare, och en jämnårig tjej som är hennes kurskamrat.
Bilderna är bedövande vackra och suggestiva. Hon fångar landskapet och karaktärerna med sina flyhänta teckningar. Tidsandan är på pricken och det är lite lagom vemodigt och mycket stämningsfullt. På det hela är det en begåvad skildring av hur det kan vara att vara ung. Samtidigt inrymmer den en del diskussioner om meningen med konsten och dess roll i samtiden.
Jag tycker att den här boken är betydligt bättre än fjolårets August & jag. Det är utan tvivel befogat att Anneli Furmark av många anses som en av de mest lovande unga svenska serietecknarna. Givetvis inser jag att det är medvetet som hon har gjort den här berättelsen lite sävlig, men jag skulle önska att hon i sina framtida skapelser för in lite mer nerv, tempo och dramatik.

/leif