torsdag 29 december 2011

En litterär makeover - Fråga Anna-Karin!

I DN finns det nu en fantastisk spalt som heter Fråga bibliotekerien där bibliotekarien Jenny Lindh fullkomligt brijlerar. Inspirerade av detta vill vi starta något liknande, inte som konkurrent utan som komplement, en utveckling av samma idé, fast något eget. Därför presenterar vi tjänsten Fråga Anna-Karin. Till oss kan du skriva om du har litteraturrelaterade existentiella problem som du behöver hjälp med. Kanske är du en tvångsläsare av deckare. Kanske läser du kärleksromaner tills du kräks rosa. Kanske är du rädd för bibliotekarier. Vi ger dig tips för hur du kan göra en litterär makeover och hur du kan förändra ditt liv med hjälp av litteratur.

Mejla till gamlestadens.bibliotek@ostra.goteborg.se under rubriken Fråga Anna-Karin så hjälper vi dig med ditt problem. Lösningen presenteras här på bloggen.

/Karin & Anna J

Mänsklighetens undergång...

...är här! Nä jag skojar bara. Men om du vill läsa en fiktiv berättelse om den så kanske Outpost av Adam Baker kan vara något. Personalen ombord oljeplattformen Kasker Rampart befinner sig på världens ödsligaste och mest ogästvänliga plats i Arktiska oceanen. Borrarna står stilla och endast en liten del av besättningen är kvar i väntan på att få åka hem. Så börjar nyheterna sända ut oroväckande bilder från någon slags epidemi som drar fram över världen och en efter en slutar sändningarna helt. Personalen är övergiven, ingen kommer för att hämta dem, maten sinar, personalen slåss och vem vet om det ens finns något hem att återvända till. Ombord oljeriggen finns prästen Jane, en överviktig och självmordsbenägen antihjälte, som dock finner sig i sitt rätta element när allt går åt helvete. Inte ens världens ödsligaste plats kan dock skydda Kasker Ramparts besättning mot den dödliga smitta som ödelagt jordklotet. Just det, glömde jag säga att det handlar om någon form av zombieepidemi?

Några saker som jag verkligen gillar med Outpost är att det är en dystopi som utspelar sig i en sådan kall och ödslig miljö som Arktis, att hjälten Jane är så otippad och förstås att den tar ett nytt grepp på hela zombiegenren. Lägg därtill ett fasinerande persongalleri där det är omöjligt att veta vem som kommer att klara sig och inte. Det är en väldigt suggestiv och mörk berättelse. Något som dock förtar intrycket är det upprepande språket. Hur många meningar i en följd kan man påbörja med samma ord egentligen? She did this, she did that, she walked etc. Detta stör verkligen läsupplevelsen. Förutom dessa ständiga upprepningar är det inget fel med språket och det gör mig ännu mer frustrerad, hur kunde redaktören släppa igenom det? Många kapitel slutar i spännande cliffhangers för att på nästa sida vara överspelade. Synd. Men om man kan bortse från dessa saker så är det en väldigt fängslande, lättläst och intressant bok som är väl värd att läsas. Ni hör ju hur spännande historien är, så om ni kan bortse från lite språkbrister är det bara att förbereda sig på en iskall tur till jordens ände.




/AnnaJ

Fackboktipset om Anne Boleyn och John Lennon




Boken finns att låna här


Karin och Anna J

onsdag 28 december 2011

Veckans ord: storm

Julhelgen har dominerats av stormen Dagmar vilken har inneburit strömlösa hushåll och stora förseningar för tågresenärer. Storm kallas vinden på land och till sjöss när vindhastigheten är mellan 24,5 och 32,6 meter per sekund. Hur får då stormarna i Sverige sina namn? Norges motsvarighet till SMHI, MET, namnger stormarna (dock bara de som påverkar Norge), varför alla svenska stormar inte har ett namn. Länge namngavs stormar enbart med kvinnonamn. Ligger det någon illa dold mening bakom detta tro? Dagmar är ett kvinnonamn som idag är väldigt ovanligt i Sverige. Jag kan dock meddela att vi har en känd deckarförfattare i Sverige som heter Dagmar Lange men är mer känd under pseudonymen Maria Lang. Langs böcker finns såklart att låna på biblioteket. Nu verkar dock en ny storm dra in över landet i Dagmars fotspår: den verkar främst rasa över Statens Järnvägar.

/AnnaJ

fredag 23 december 2011

Årets Göteborgare...

... blev inte en bibliotekarie i år heller men dock en annan värdig vinnare som gjort mycket för humorsverige. Grattis Mia Skäringer! Skäringer är aktuell med sin bok Avig Maria som är hennes andra bok efter Dyngkåt och hur helig som helst som Leif bloggat om tidigare, lär här. Mest känd är hon kanske från radioprogrammet Roll On och tv serien Mia och Klara.

Priset är ett samarbete mellan Sveriges radio Göteborg, Göteborg & Co och GT och har funnits sedan 1993. Läs mer om Årets Göteborgare här.

Låna årets göteborgare i GOTLIB.
/Anna

torsdag 22 december 2011

Utrota varenda jävel

Den svenska klassikern Utrota varenda jävel av Sven Lindkvist, som utkom 1992, kommer nu i en pocketutgåva. Det är en grundlig genomgång av rasismens och folkmordens historia.
Rasismen har inte alltid funnits utan den uppstod i samband med kolonialismen, som en ideologisk överbyggnad till den. Genom att indela mänskligheten i "raser", varav vissa sågs som mer värda en andra, och genom darwinismens teorier om den starkes rätt att döda den svagare rättfärdigades folkmord och allehanda grymheter. Så på 1800-talet började utrotning av andra människor att ses som något naturligt.
I boken får vi följa hur de europeiska kolonisatörerna bredde ut sig över världen, och hur de i sin framfart skoningslöst slaktade och skövlade allt i dess väg. Kulmen nåddes i och med nazisternas Förintelse, menar författaren, som var en industriell tillämpning av en ideologi på vilket västvärldens världsherravälde vilade.
Titeln är hämtad från Joseph Conrads Mörkrets hjärta, i vilken kolonisatören Kurtz klottrade de tre orden "Exterminate all the brutes" som ett utkast till metod för den europeiska civilisationens uppgift. Conrads bok har av många setts som en psykologisk/symbolisk berättelse, men Lindqvist påvisar att den är baserad på verkliga övergrepp i Kongo under senare delen av 1800-talet.
Dagens rasistiska rörelser har samma farliga föreställningar om att vissa människor är värda mer än andra, liksom föreställningen att den starkare har rätt att dominera den svagare, så Sven Lindqvists bok är aktuell än i dag.
Låna boken i Gotlib.





/leif

onsdag 21 december 2011

Evig natt - en arktisk spökroman

Problemet när man läst för många hyllningar och omdömen av en bok (eller en film eller vad som helst egentligen) är som bekant att förväntningarna är skyhöga. Om Evig natt av Michelle Paver (ja hon som skrivit ungdomsserien Vargbröder) har sagts att det är den läskigaste boken, att man blir mörkrädd på ljusa dan, att man får svårt att sova etc etc. Som sagt, jag började läsa med en föreställning att jag skulle bli räddare än när jag som barn tjuvkikade på Poltergeist eller när jag såg The Grudge (och jag kan fortfarande inte ha öppna dörrar runt mig när jag ska sova).


Nåväl, i skrivande stund inser jag att som mest skrämd blir jag av filmer, inte böcker. I alla fall, jag hade höga förväntningar på Evig natts förmåga att skrämma livet ur mig. Så var inte riktigt fallet. Men det är en väldigt kuslig och välskriven spökhistoria. Och ja, jag var tvungen att lägga ifrån mig den ibland när jag skulle försöka sova, och ja, den gjorde mig mörkrädd. Hade jag inte läst recensionerna innan hade jag förmodligen blivit ännu räddare. Historien är denna:


28-årige Jack är en fattig och ensam londonbo. Så får han möjlighet att följa med på en arktisk expedition som radiotelegrafist. Året är 1937 och tillsammans med 5 snobbiga överklasskillar ska Jack tillbringa ett år i Gruhuken i Arktis. Ett år som till största delen består av mörker. Jack är inledningsvis minst sagt skeptisk mot dessa killar som fått allt serverat på ett fat, men börjar med tiden utveckla en vänskap med åtminstone en av dem. Ensamvargen Jack börjar vänja sig vid att ha vänner. Så blir han av flera olyckliga omständigheter ensam i Gruhuken, nätterna blir längre och längre och slutligen är den eviga arktiska natten ett faktum. Jack upptäcker dock att någon eller något illasinnat delar hans boplats...

Jo då, den är spooky och att det är Jacks dagbok som vi får läsa gör det hela både mer verkligt och mer närgående. Evig natt spelar på våra mest grundläggande rädslor för ensamhet, mörker och det oförklarliga och är på så sätt en väldigt klassisk spökberättelse. Alla skräckhistorier som utspelar sig i ödsliga snölandskap mitt under kallaste och mörkaste vintern, ja de går alltid hem! Just nu läser jag en annan läskig bok om Arktis (Adam Bakers Outpost), fast där är det zombies istället för spöken som skräms. Passande läsning så här i Midvintertid.

Låna Evig natt här.

/AnnaJ

Veckans ord!

Med anledning av att USA:s militära trupper officiellt lämnade Irak förra torsdagen blir veckans ord fred. Än finns det soldater kvar men de är på väg hem efter ca åtta år. Vad som kommer hända får tiden utvisa, det blir i alla fall intressant att följa utvecklingen i Irak.

Mer om veckans ord. Fred är ett tillstånd av harmoni och kan beskriva ett avslut av en konflikt som i Irak och USA fallet, där motsatsen blir krig. Fred kan även beskriva ett psykologiskt tillstånd, att man har uppnått fred i sinnet. Det vi alla strävar efter och som det skrivs böcker om, hålls föredrag om och som tycks vara en lika stor gåta som kärleken. Varje år delas Nobels fredspris ut och i år gick det till tre kvinnor med motiveringen for their non-violent struggle for the safety of women and for women’s rights to full participation in peace-building work. Vinnarna är
Liberias president Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee också från Liberia. Hon har engagerat sig i kampen mot inbördeskriget sen 1990-talet och Jemeniter Tawakkul Karman, journalist och freds- och människorättsaktivist och medlem av islamistpartiet Islah i Jemen.

Jag vill avsluta med att visa ett klassiskt klipp som tar upp veckans ord.
/Anna

tisdag 20 december 2011

Julens uppstickare!

Julkulor av Arne & Carlos

























Äntligen är den här!

Julens stora bestseller.

Alla vi som saknat den där ultimata boken om att sticka julkulor får här vårt lystmäte.
Femtiofem olika varianter på julkulor får man i denna i varje julpyntat hem oumbärliga bok.

Här kan du läsa mer:

AOB-bloggen med Annika Rådlund

AOB-bloggen med Annika Rådlund

Kurbiten


Bibliotekskatalogen:
GOTLIB

Du kan också låna boken på biblioteket, fast räkna med att det dröjer till efter jul. Det är en kö på 8 personer just nu. Men du kan vara ute i god tid till nästa år och få en riktig kul-jul då.
Bidra till att bevara julkuls-hajpen!

/Per

Internationella migrationsdagen

I söndags, den 18 december, var det den Internationella migrationsdagen, en dag som vi kanske inte märkte av så mycket. Just därför tänkte jag lyfta fram dagen här och nu, några dagar senare...

Under de senaste tio åren har migrationen i världen ökat från uppskattningsvis 150 miljoner människor till idag 214 miljoner. Om alla de skulle ha ett eget land så skulle det utgöra det femte folkrikaste landet i världen!

Den 18 december 1990 antog FN:s generalförsamling en konvention för skydd av rättigheter för alla gästarbetare och deras familjemedlemmar. Tyvärr kunde inte konventionen träda ikraft förrän 2003 på grund av att det var så få länder som skrev på och det var först 2000 som FN utropade dagen som en internationell dag. Idag är det 45 länder som ratificerat, vilket fortfarande är få med tanke på att FN har 193 medlemsländer.

Läs mer om dagen HÄR.

Vill du läsa och låna böcker om migration? Kolla in GOTLIB.

Om svensk migrations- och asylpolitik kan du läsa HÄR.

/Anna

Fackboktipset om hundöron och annan skit



Låna boken här.


AnnaJ & Karin

fredag 16 december 2011

Hemlös jul

I Stadsmissionens rapport Hemlös 2011 kan man läsa att uppbrott hemifrån på grund av rymning eller utkastning drabbar 11 procent av Sveriges gymnasieungdomar. De flesta av dessa rymmer från något - ofta en konfliktfylld och problematisk hemmiljö präglad av fysiskt/psykiskt våld eller missbruk.



Denna problematik har Åsa Anderberg Strollo tagit fasta på i sin senaste ungdomsroman, Hoppas. Här möter man Jonna, en tjej på 16 år som kommer från en liten ort i norra Sverige. Hennes mamma har rest bort över julen på en semeterresa med sin nya sambo. Mormodern finns i närheten men hon är inget stöd för Jonna, utan alkoholen tar upp hennes liv. Jonna står inte ut med situationen och ensamheten så hon bestämmer sig för att lämna hemmet och skolan bakom sig och dra till Stockholm. Hon försöker fixa ett jobb men som minderårig på rymmen är det inte lätt. När hon dessutom tappar sin mobiltelefon, pengarna är slut och mörkret faller hopar sig problemen. Var sova? Äta? Vem kan man lita på?


Jonna träffar Alex, som också driver runt utan hem. De tyr sig till varandra. Men livet som hemlös i Stockholm är tufft. När de bestämmer sig för att sno sprit ur en skåpbil får de dessutom ytterligare ett rejält problem - någon börjar skicka otäcka hotbrev.


Detta är bitvis mycket tung läsning. Det finns dock ljusglimtar i skildringen av vänskapen som växer fram mellan tjejerna. Min enda invändning är att berättelsen känns lite för pratig och hade mått bra av att stryka några sidospår och fördjupa andra, särskilt de som berör Jonnas och de andra huvudkaraktärernas hemförhållanden.


Angelägen läsning tycker jag så här års som påminner om hur många människor som faktiskt far illa under denna vår största Familjehögtid.

/malin

torsdag 15 december 2011

Årets bok?!


Har Madeleine Hessérus skrivit årets bok?
Ja, enligt min subjektiva uppfattning är hennes Staden utan kvinnor årets bästa svenska roman.
Hon tar oss med till ett framtida dystert Stockholm. Kvinnorna har slutligen tröttnat på männens våld mot dom ,och de har drivit ut männen och de pojkar som nått puberteten från Södermalm. En mur har byggts som delar staden i två skilda delar.
Berättelsen löper omväxlande i tre olika berättarperspektiv. En kvinna berättar om omständigheterna som ledde till att muren uppfördes, och hur hon bröt upp från ett förhållande och flyttade till stadens andra sida. Den andre berättaren är en man som minns tiden före Muren, och som är aktiv i en motståndsrörelse som vill riva den. För det tredje får vi följa tre unga killars eskapader i den delade staden.
Det här är en mångfacetterad och mångbottnad roman som är skriven på en eftertänksam och sällsynt vacker prosa. På en gång är det dystopi, civilisationskritik, symbolism, samhällskritik och en berättelse om kärlekens problem ur olika aspekter.
Jag tror att det här är en bok som med fördel kan läsas om flera gånger, och att vi vid varje omläsning gör nya upptäckter och tolkningar.
Låna boken här.




/leif

Törnrosa och Ek

Puh! Jag var helt säker på att det skulle vara omöjligt att få biljetter, men det var det inte! Vi kunde till och med smyga till oss bättre platser. Äntligen har jag fått se Mats Eks tolkning av Törnrosa. Fram till 29 december dansas den alltså av Göteborgsoperans balett till Tjajkovskijs klassiska musik - framförd av Göteborgsoperans orkester. Oh det var så mäktigt med orkestern nere i orkesterdiket och hur musiken fyllde upp salen och nere på scenen (vi satt på 3:e parkett) flög dansarna fram. Att människokroppen är kapabel till sådana rörelser? Efter 2 timmar och 15 minuter så kändes det dock som det mest naturliga rörelsemönstret i världen och jag ville dansa fram över gatorna, vilket resulterade i några krumma tafatta steg och en sträckning i benet. Nåväl, inspirerande var det hur som helst.

I Mats Eks tolkning av Törnrosa är prinsessan en modern ung flicka med medelklassföräldrar och den 100-åriga sömnen från sagan utgörs här av drogrus. Sticket på nålen är den första sprutinjektionen. De goda feerna utgör en kommersialismens lockelse och Ek får in en hel del samhällskritik i sitt verk (allt detta med kommersialismen och det förstod jag inte under stunden utan har läst mig till senare, då var jag så uppe i dansen). Törnrosa har sina allvarligare undertoner men jag slås mest över det humoristiska uttrycket i dansen. Allra mest gillar jag hur den nervöse pappan i väntningsrummet på BB får gestaltas av "kopior" som utgör en exakt likadan "krabbvandring" över golvet.

Mats Ek är koreografen med ett säreget uttryck vars koreografier dansas över hela världen. I år kom det dessutom ut en fantastisk fotobok, Mats Ek av Lesley Leslie-Spinks och Margareta Sörenson, vilken följer Mats Ek och hans konstnärsskap. Om du vill veta mer om Mats Ek och se på bilder av danser som Törnrosa, Carmen eller Svansjön så ska du låna denna bok, som även innehåller en DVD med verket Gammal och dörr. Om du vill få en upplevelse över det vanliga så kan jag starkt rekommendera att du ser någon av hans koreografier (till exempel på Göteborgsoperan innan året är slut)...

Här kommer ett liten smakprov:




/AnnaJ

onsdag 14 december 2011

Veckans ord; en by, Borrby


Veckans ord är en by. Borrby på Österlen i Skåne, mitt emellan Ystad och Simrishamn, som är den första svenska bokbyn som är upptagen i Organisation of Book Towns där ungefär 40 bokbyar världen över är med. Borrby bokby är ett Eu finansierat projekt som startade i sommar. Med bokby menas en liten ort med många antikvariat.

I Borrby finns också ett bibliotek, som håller öppet måndagar 14-18. Det är kanske inte så mycket. Men Simrishamns kommun ger ändå mycket bibliotek för sina 19 000 invånare, med ett huvudbibliotek och 5 filialer. En länk till biblioteksprogrammet finns här.

Men vad är nu Borrby bokby? En länk till deras hemsida finns här. Där händer hur mycket kulturell verksamhet som helst trots att antalet bofasta är runt 1000 personer (960 personer enligt 2010 års statistik).


Men vad gör ungdomarna i Borrby? Inte vet vi. Här hittade vi i alla fall en video där som vi tror två ungdomar i gymnasieåldern roar sig:




/Karin

tisdag 13 december 2011

Feministisk bokcirkel avslutar med Lift

På höstens sista feministiska bokcirkel åt vi pepparkakor och saffransklipp och diskuterade Lift, Hanna Wikmans debutbok från 2010. Boken handlar om Jonni som liftar runt på sommaren och lämnar flickvännen Emelia ensam hemma på Fårö. På resan möter hon Liv som är något av en yrkesliftare. På sin väg runt Europa träffar de många olika människor. Samtidigt börjar Emelia bli less på att vänta på Jonni hemma på Fårö.


Cirkeldeltagarna upplevde boken som svårgreppbar och lite spretig. På många sätt är det en bok där formen går före handlingen. Lift är skriven i någon slags postmodernistisk stil och vill samtidigt vara nyskapande. Där är många olika gränser som ska behandlas och prövas. Fiktion blandas med realism i en salig röra, vilket bidrar till att upplevelsen blir något hoppig. Omdömet blev sådär helt enkelt, men det är samtidigt en bok som man vill tycka om, just för att den är så annorlunda både när det gäller form och handling. Den drar normkritik till sin spets men tyvärr fungerar samhällskritiken uttryckt i romanform i detta fall inte helt lyckat. Vad ville författaren egentligen skriva om, vad var syftet? Att föra fram en berättelse eller skapa debatt?

Ett stort problem med boken är att det saknas humor. Man köper inte karaktärerna. De är för fantastiska och ytligt tecknade och deras känslor behandlas vårdslöst eftersom ingenting egentligen betyder något. Detta gör karaktärerna osympatiska vilket bidrar till distanseringen. Emelia är väl den som är mest tilltalande och också den som lättast går att forma sig en bild av i huvudet, men hon tar tyvärr inte lika mycket plats. De flesta karaktärerna saknar dessutom djup, speciellt Liv, som inte kan göra något fel. Detsamma kan sägas om själva storyn som fylls av väldigt många händelser utan att någonsin gå på djupet. Det finns dock ett driv som gör att läsaren förs framåt och vill fortsätta läsa och Wikmans språk är väldigt vackert. Ämnet liftande och avdramatiseringen av framförallt tjejers liftande som något farligt är uppskattat. De korta mötena under resan där människorna står i centrum är ett fint tema och vi gillade också låtlistan i slutet som detalj.

Boken kräver egentligen en omläsning. Det är en svårgenomtränglig berättelse. En utopi där ingen kamp förs, inget skaver och där nästan inget är problematiskt är för skönmålat verklighetsfrämmande. Trots allt är det en välbehövlig bok i debattsammahang och kan säkert fungera bra som diskussionsunderlag. Det är en bok som stör och samtidigt är där något som gör oss lite nyfikna på Wikmans fortsatta författarskap.


Det var allt från Feministisk bokcirkel denna termin!

/AnnaJ

måndag 12 december 2011

Fackboktipset om att blomstra utan konsumtion







Boken finns att låna här



Eftersom det är julmånad så bjuder vi också på en miniföreläsning med stjärnförfattaren:





Anna J och Karin

lördag 10 december 2011

Cry me a river

Carolina Fredrikssons debutbok Flod blev nominerad till Augustpriset för årets svenska skönlitterära bok. Jag var inledningsvis kluven inför denna bok. I ena stunden lät det väldigt intressant, i andra som en trist och pretentiös berättelse (alltså innan jag fått den i min hand). Hur kul kan det vara med två små barn som bor under en bro egentligen? Väldigt kul skulle det visa sig. Fast kul är helt klart fel ordval, intressant är mer passande. Efter ett lite svajjigt första kapitel så blev jag plötsligt väldigt engagerad i barnen Kappen och Alkas öden. Kappen är en liten pojke på kanske 4-5 år och Alka en tjej på kanske 9 år. De bor alltså ensamma i en husbil under en stor bro, en miljö som har många likheter med den under Älvsborgsbron, dock är detta en fiktiv plats. Deras tillvaro är en kamp för att överleva, en tillvaro som fylls med lika delar fantasi som allvar. Detta är förstås väldigt spännande, vad är det som har hänt, varför lever de ensamma under bron? Då och då får de besök av den unga kvinnan Ina som bor i staden på andra sidan floden, vem är hon egentligen? Vad har hon för relation till barnen? Allting är så skickligt skildrat ur barnens synvinkel, och den hierarki och skillnad i synsätt som kommer sig av några års åldersskillnad är fantastiskt beskriven. Alka som är på gränsen till någon slags vuxenvärld men ändå så mycket barn, och Kappen som litar på henne med ett småbarns naivitet. Båda har varit med om för mycket men har en osviklig fantasi som räddar dem. Åh Kappen, Kappen, han är ju för härlig! Detta är en trevlig bekantskap och både vacker, rolig och sorglig på samma gång. En oväntat uppskattad läsupplevelse med ett underbart språk.






/AnnaJ

onsdag 7 december 2011

Veckans ord

Omdöme
kan (bland annat) definieras som en handling att bedöma eller värdesätta någon eller något (eller som ett yttrande som innebär en bedömning). Omdöme kan också definieras som en förmåga att klokt bedöma saker, att ha god urskillning (fritt ur SAOB, nätversionen).

I skolans värld är skriftliga omdömen nu högaktuella inför terminsslutet för alla elever i grundskolan.

Omdöme är ett ord med signifikant etisk laddning och fördelning av maktpositioner. Att lämna omdöme innebär ansvar och kräver omdöme. Men vad är gott omdöme? Vem bedömer det? Den som tagit sig Upp? Är det åldersrelaterat. Eller? Jag lämnar frågan öppen.
/malin

Den glädjelösa ön- är ju full av glädje!

Den glädjelösa ön av Enrique Fernández är en tecknad serie för alla åldrar skulle jag vilja säga, ja kanske inte de allra minsta men... Lite som SVT:s omgång av julkaldendern, alla kan få ut något av den oavsett ålder. Fantastiska teckningar, det finns något slags sken i dem som gör att jag tror att det är datoranimerat, fast så mycket bättre och snyggare än datoranimering. Det är en berättelse full av humor, mystik och spänning. Geologen Milander Dean kommer till en enslig ön som när sig på fiske, den glädjelösa ön, för att studera stenar. Ön är nämligen full av konstiga klippformationer och stenbitar. Dean själv är en ganska glädjelös person som lidit av en stor förlust. Väl på ön träffar han dock den långt ifrån glädjelösa lilla flickan Eli, som är full av fantasi och berättelser och försöker muntra upp den buttre geologen. Eli berättar de mest fantastiska historierna, något som Dean bara fnyser åt. Men vem är det egentligen som har rätt, något rör sig på ön som inte kan förklaras av vetenskapen eller av Dean.


En underbar berättelse och otroligt snygga teckningar, en sådan där som får en att vilja mysa under en varm filt och drömma sig bort ett tag. Synd bara att den är så kort, hade gärna läst mer!




/AnnaJ

tisdag 6 december 2011

Fackboktipset

Nu startar vi en ny serie klipp där vi lyfter fram olika faktaböcker och tipsar om våra favoriter.
I vårt premiärklipp i denna serie har Karin separationsångest för att barnen blir större. Som tur är finns lösningen nära, hon har nämligen hittat det perfekta substitutet. Men vad har Jan Hedh med det hela att göra?



Boken finns att låna här.

/Karin & AnnaJ

måndag 5 december 2011

After Work Quiz


Då var det dags igen med en frågesportkväll fylld med aktuella begivenheter och historiska händelser. Ta med en vän och testa era kunskaper. Även denna gång utlovas fina priser och fika till självkostnadspris.

Torsdag 8 december
Klockan 19:00
Kortedala bibliotek

Välkomna!

/Anna

Förbjuden kärlek

På Hagabion går nu Förbjuden kärlek som är en film om lesbisk kärlek i mullornas Iran. Ett land där samkönad kärlek ses som ett allvarligt brott med dödsstraff som påföljd.
Två sextonåriga tjejer är bästa kompisar. Atefeh kommer från en välbärgad liberal familj. Medans Shirin lever med sin moster och morbror, och den senare ser det som sin plikt att få henne ärbart bortgift. De två brukar hänga tillsammans, parta på hemliga fester där de strular med killar och experimenterar med droger.
De två upptäcker efterhand att de har känslor för varandra, och de inleder ett förhållande. Situationen spetsas till då Atefehs bror återvänder som fanatiskt religiös efter en vistelse på drogavvänjning. Han ser det som sin skyldighet att sätta stopp för deras, som han ser det, syndiga relation.
Filmen är regisserad av Maryam Keshavarz och fick Publikens pris vid Sundance filmfestival 2011.


/leif

lördag 3 december 2011

Varför Knausgårdssviten gör mig till en engagerad läsare

Jag har läst del tre i Karl Ove Knausgårds självbiografiska svit Min kamp. Jag gillar verkligen de här böckerna. Det är en skildring av ett liv. Det är inte kronologiskt berättat utan man får en bit här och en där, men logiken i hur det berättas är ändå självklar. Därför blir det intressant.

Som exempel på hur upplägget får mig att bli en engagerad läsare kan jag nämna att man i del två får läsa hur Karl Ove kände sig feminiserad av att dra barnvagn och gå på babyrytmik. Jag blev väldigt upprörd och frågade mig ifall det var värt att fortsätta lägga ner tid på att läsa om denna idiot. Jag försonades dock med berättelsen eftersom jag tyckte att Karl Ove utvecklades.I del tre förstår man att hans rädsla för feminisering beror på något som hände under hans tonårstid. Men det skrivs inte på näsan och gör berättelsen långt mer intressant än om man fått svaret först. Samtidigt så finns det inga försök att smickra läsaren, vilket blir själva alibit för berättelsen. Att läsa en flera tusen sidor lång och insmickrande berättelse om författaren hade knappast kunnat kallas god litteratur.


Men vem är huvudpersonen är det Karl Ove eller är det hans far? Den far som för övrigt inte namnges för att unvika stämning från Knausgårdsläkten som är förgrymmade över skildringen, vilket skapat stor debatt i Norge.

Ett av böckernas tema är i alla fall fadershat. Det får mig att fundera över hatets natur. Kan det vara konstruktivt med hat eller är förlåtelse alltid det eftersträvansvärda? Efter att ha läst det här vet jag inte längre. Men jag är nyfiken på att ta reda på vilka svar läsningen av de här böckerna ger. Inte för att jag tror på någon sanning, utan just för att jag tror att sanningen är relativ. Jag är intresserad av olika svar.

I den här delen befinner vi oss uteslutande i barndomen upp till de tidiga tonåren. Läsaren får lära känna fadern lite mer, man förstår att han slåss och att Karl Ove är rädd för honom. Min tröst i läsningen om denne man som skildras så osympatiskt är att jag vet att det går åt helvete för honom. Därför blir läsningen av böckerna en läsning av mig själv. Det är så bra litteratur skall fungera, den skall bjuda in läsaren. Det gör Knausgårdssviten. Boken finns att låna här
/Karin

fredag 2 december 2011

Slutstation rättspsyk

Slutstation Rättspsyk är en skrämmande och angelägen reportagebok av Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson. Det handlar om unga tjejer med allvarligt självskadebeteende som tvångsvårdas på rättspsykiatriska avdelningar trots att de inte har dömts för något brott. De utgör inte heller något hot, eller någon fara för andra.
Trots det låses de in de på obestämd tid tillsammans med dömda mördare, våldtäktsmän, och andra våldsverkare. Ofta blir de också bältade och försedda med tvångshandskar på tveksamma grunder. De är helt rättslösa då varken de själva eller deras anhöriga kan påverka situationen.
Författarna har intervjuat ca trettio tjejer som spärrats in på rättspsyk, och de har samtalat med myndigheter och ansvariga vårdgivare om detta. Med boken vill de uppmärksamma och väcka opinion mot denna skamfläck i vårt samhälle. De har själva egen erfarenhet av självskadebeteende och psykvård. Men de lyckades bryta sitt destruktiva beteende innan det gick så långt att de blev föremål för tvångsvård.
Låna boken här.


/leif

onsdag 30 november 2011

Veckans ord ; pennalism

Pennalism är ordet i ropet efter skolinspektionens polisanmälan av Lundsbergs skola, en värmländsk internatskola för högstadiet och gymnasiet. För mig som är uppvuxen i Värmland och därför fått ta del av debatter i lokalpressen , hört skvaller och upprörande vittnesbörder från skolan så gott som hela mitt liv så har pennalism och Lundsberg kommit att bli synonymt, men så enkelt är det förstås inte.

Enligt Nationalencyklopedin betyder pennalism: utmärks av att äldre eller starkare elever skadar eller kränker yngre genom fysiskt våld eller hot om våld och att de starkare tvingar till sig fördelar.

I Elof Hellquists etymologiska ordbok kan man läsa att ordet kommer från ordet pennal, som var detsamma som nybliven student men som utvecklades till penal och blev ett slags okvädningsord för nykläckta studenter. Ordet kan ledas till penna och har sitt ursprung i att de nya studenterna ansågs vara överdrivet noga med att ha med sig skrivdon, alltså pennor till föreläsningarna. Pennalism förbjöds redan under Karl XI: s tid, alltså på 1600-talet.


/Karin

tisdag 29 november 2011

Tårtan, 70-talet och jag

Tårtan är ett barnprogram från 70-talet som med åren har blivit ett kultprogram. När det sändes var det lika älskat som hatat. Jag minns att jag tittade på det men tycket nog inte så värst om det. Svartvitt var trist även om jag fnissade åt prutthumorn. Men det fanns ju inga kanaler att zappa mellan! Idag tillhör jag de som blir lite nostalgiska och det var kul att läsa första delen i boken där Johan De Geer reflekterar och berättar om inspelningarna och världshändelser runt omkring. Mittenpartiet består av foton från inspelningarna, vilket också var kul att se. Sista delen av boken består av tv-seriens dialog. Den skulle jag lika gärna kunna vara utan men jag förstår att de inbitna Tårtanfansen kommer uppskatta det om de inte redan kan hela dialogen. Texten till signaturmelodin finns såklart också med och den är fin att sjunga på.

Socker, grädde, nötter och mandelflan. Och så sist, men
inte minst, en liten ros av marsipan. Smörkräm, krikon,
snabbkräm och gott gelé. Frasses deg och en flaska saft -
och så en liten klick med sylt.



Låna Tårtan, 70-talet och jag HÄR.
/Anna

Vinterläsning och julklappstips

Även om julhelgen inte bjuder på så många extra lediga dagar i år, har många av oss ändå lite extra tid för läsning. Dessutom har vi i Sverige av någon anledning en tendens att hålla oss inomhus den här tiden på året, och vad passar då bättre än att kura i soffhörnet med en kopp varm choklad, en hög pepparkakor och en riktigt bra bok? På torsdag 1 december har personalen i Kortedala bibliotek laddat upp med sina allra bästa lästips, och det kommer att handla om böcker för alla åldrar från bilderböcker via ungdomsböcker till romaner och facklitteratur för vuxna. Allt garanterat njutbart, presenterat av entusiaster som alla brinner för litteraturen. De flesta böckerna som vi pratar om är alldeles nya, och det finns förstås möjlighet att låna de presenterade böckerna eller, om andan faller på, något annat som du får lust att läsa.

Kortedala bibliotek torsdag 1 december kl 18.00
/Eva

The Magician King

The Magician King av Lev Grossman är uppföljaren till The Magicians. Boken utspelar sig några år efter förra och magikerkungen är förstås Quentin, kung över det magiska landet Fillory. Det är svårt att skriva om denna utan att avslöja för mycket om handlingen i förra. Det är i alla fall inte lönt att läsa The Magician King om man inte läst första boken, så har du inte gjort det så är det dags nu! Så, är det gjort? Ja, var så god, då kan du fortsätta läsa.



Quentin är alltså kung av Fillory tillsammans med tre andra elever från Brakebills, skolan för magiker. Man kan säga att Quentins alla drömmar gått i uppfyllelse. Men ändå är han inte riktigt nöjd. Han är uttråkad av det förslappade livet som kung och suktar efter lite äventyr. Vid en jakt sker så ett mystskt och oförklarligt dödsfall vilket blir upptakten till Quentins stora äventyr. Magin i världen håller på att försvinna och det blir upp tll honom att försöka rädda den. Tillsammans med Julia, en av Fillorys drottningar, hamnar han dock lite på avvägar, då de båda helt plötsligt förpassas tillbaka till verklighetens Brooklyn. Nu måste de försöka hitta ett sätt tillbaka till sitt älskade Fillory.


OK, vad är det som är så bra med denna serie? Tänk magi, magikerskola, Narnia och Harry Potter i en mörk tappning parat med Den hemliga historien för nördiga vuxna. Här handlar det inte om någon mysig sagokänsla, här är det ganska rått och otrevligt. Men så välskrivet, smart och spännande och med intressanta karaktärer. I The Magician King introduceras en ny röst i och med Julia som ju bara var en sidokaraktär i första boken. Julia kom aldrig in på Brakebills utan förde en egen kamp för att lära sig magi. Om allt detta får vi veta i The Magician King. Att lära sig magi på egen hand har krävt en hel del uppoffringar och Julia har fått betala ett alldeles för högt pris.


Jag tänker mig att om det skulle finnas magi i världen, ja då skulle det se ut ungefär så här. Magisk diskbänksrealism på gott och ont. Åhh hur länge måste en vänta på fortsättningen?



/AnnaJ

måndag 28 november 2011

Fina fisken

BARNTEATER PÅ KORTEDALA BIBLIOTEK


FINA FISKEN

med Sagofen Isadora


Lördagen den 3 december kl.10.00 för barn mellan 2-4 år

anmälan till biblioteket på tel:3653085

Att passa och att passa in

Varför väljer män så sällan fritid, aktiviteter och jobb som uppfattas som feminina?
Det undersöker Sofia B. Karlsson i boken Passa och passa in: om manlighet, fotboll och utbildningsval. Boken är en del av ett projekt på Karolinska institutet vars utbildningar har en låg andel manliga sökande. Man antog att det berodde på normer om maskulinitet, och inledde ett samarbete med fotbollsklubben AIK för att lära sig mer om skapandet av dessa normer.
Karlsson har låtit ett pojklag besvara en enkät, gjort djupintervjuer och fört en gruppdiskussion med dom.
Författaren beskriver också i boken några teorier om maskulinitet samt redogör för den rådande situationen med könsbundna utbildningsval.
Fotbollens omklädningsrum ser författaren som en manlig basstation. En manlig fostringsmiljö där manlighet uttryckes genom att ta avstånd från det avvikande. Som avvikande räknas då det kvinnliga, liksom homosexuella och invandrare.
Det är i omklädningsrummet som gemenskapen skapas, man blir en i gänget. Likadant är det i arbetslivet det gäller att smälta in. Samtalen ger vid handen att rädslan för att inte passa in är en faktor för att välja bort ett kvinnodominerat yrke.
Dessutom upplever alla ett stort tryck från omgivningen att välja något lämpligt, och detta präglar till stor del deras tankar av val avseende yrke och utbildning.
Författaren menar att det behövs att vi vågar att ifrågasätta våra egna idéer om vem som passar var, samt att vi tar ansvar för att skapa sammanhang där olika typer av människor tillåts.
Låna boken i Gotlib.

/leif

fredag 25 november 2011

"Vem..." böcker för barn av Stina Wirsén

Stina Wirsén är en svensk illustratör som är uppmärksammad för sina barnböcker. En serie böcker fulla med starka känslor är ”Vem-böckerna”, till exempel ”Vem är söt”, ”Vems kompis”, ”Vem blöder” och ”Vems mormor”. I dessa små pärlor möter vi bland annat figurerna Katten, Fågeln, Haren och Stora & Lilla Nallen alla tecknande på ett mästerligt sätt.


En favoritbok är ”Vem bestämmer”. Vilken förälder har aldrig haft en konflikt kring nattning eller kring frukostbordet med sitt barn där tålamodet sinar? Här möter vi Lilla Nallen och Stora nallen som sitter och läser tillsamman. När boken är slut tycker Stora Nallen att det är dags att sova. Nej, det är fel säger Lilla Nallen för boken börjar bara om igen. Och Stora läser den igen, men när boken är slut så är Lilla pigg. Stora bestämmer att Lilla är trött och till slut somnar de.

Vid morgonens frukost uppstår ytterligare konflikt om vem som bestämmer. Lilla vill äta glass och Stora vill att de ska äta filmjölk. Här ryms starka känslor och mycket värme mellan barn och förälder. Böckerna väcker tankar och diskussioner. Man kan lista sig till temat i böckerna genom titeln som i ”Vems kompis” där en ny nalle dyker upp och vad det innebär för gruppen och i ”Vem är arg” där nallen och katten river klosstornen och hur ledsen man kan bli när man leker.

Jag gillar att böckerna knyts ihop i positiva slut. Som i ”Vem är arg” där det slutar med att de river varandras torn men skrattar och har kul tillsammans trots att de varit både ledsna och arga på varandra tidigare. Konflikter och problem går att lösa.

Nu har några av böckerna blivit korta filmer. De går att låna på biblioteket. Igenkänningen är hög båda bland vuxna och barn. Spänningen kring dramat i böckerna och som film får även den mest bok- och TV-rutinerade tre- till femåring att sitta på helspänn.

”Vem-böckerna” rekommenderas varmt till barn, föräldrar och förskolepersonal.


/Åsa

torsdag 24 november 2011

Veckans ord - skum

Veckans ord skum är härligt mångfacetterat. En skum person är en som verkar syssla med otillåtna eller olagliga saker. Skum kan också vara en kolloid som uppstår då en gas bildar småbubblor i en vätska. Skumplast är en plast som innehåller luft.Själv gillar jag att äta skumgodis. Nu i höstrusket är det också skönt att bada skumbad.
På engelska blir ordet scum.
SCUM (Society Cutting Up Men) manifesto av Valerie Solanas är en av litteraturhistoriens mest kontroversiella verk. Nästan alla har en uppfattning om den, även om de flesta nog inte har läst den.
Turteatern i Göteborg ger nu en uppmärksammad föreställning av SCUM Manifestet. Att den överhuvudtaget sätts upp kritiseras av vissa, medans andra, som sett föreställningen, hyllar den.
Den som inte orkar/inte vågar ta sig till teatern kan istället låna boken här.




/leif

tisdag 22 november 2011

Tummelisa strikes back

Tummelisa eller den andra vildmarken är en grafisk roman av Matilda Ruta som undersöker gränser och roller. Matilda Ruta gör det rent formmässigt genom bilder som inte håller sig inom serierutans form, med en blandning av ljusa akvareller och svart hård tusch. Boken kom till som ett examensprojekt på Konstfack och det märks i det experimentella och konstnärliga uttrycket. Det är intressant men inte för den skull en lyckad grafisk roman. Det som den faller på är att jag inte får något tycke för Tummelisa, jag känner mig oengagerad och tycker inte så mycket om henne som karaktär. Jag vill tycka om henne, herregud, en Tummelisa som är upprorisk och försöker bryta sig ur den trånga sagoformen, ja det låter ju som en alldeles fantastisk idé. Grodan och giftermålet står som en motpol mot den frihet som Tummelisa söker, och själva sagan i sig försöker forma henne till något hon inte är. Tummelisa själv är en svartklädd tjej som röker och slåss och kan ta hand om sig själv. Men sympatisk, nja. Rolig, nej. Snarare en sorgklädd deprimerande figur som är smått narcissistisk.



Det intressanta med Tummelisa eller den andra vildmarken ligger i utforskandet av sagan som form och synliggörandet av sterotyper och vad sagan döljer för budskap. Det blir en uppgörelse med normer och patriarkala strukturer. Ruta använder sig också av texten på ett spännande sätt och låter berättandet växla så att texten ibland försöker tvinga in Tummelisa i den traditionella sagan igen. Jag tror att Matilda Ruta kommer att komma med något mer helgjutet i framtiden, och jag kommer att hålla utkik. Vissa har hyllat den till skyarna så läs och avgör själva.


/AnnaJ

Om att finna sig själv

På jakt efter min historia fann jag mitt hemland är en bok av Kima George. Den utgår från hennes eget sökande efter sin bakrund och sin identitet.
Vi får följa tiotalet olika karaktärer i boken som alla, liksom författaren själv, tillhör folkgruppen assyrier/syrianer. Eller "Suryoye" som de själva kallar sig på sitt eget språk. Ett begrepp som författaren vill lansera.
Avsikten med boken är framför allt att öka förståelsen mellan olika kulturer i allmänhet, och mellan svenskar och assyrier/syrianer i synnerhet. Det som skildras är mest olika vardagssituationer med kulturkrockar och kulturmöten. Boken avslutas med ett faktaavsnitt om assyriernas/syrianernas kulturella vanor, och med en historisk genomgång av deras femtusenåriga historia.
Låna boken i Gotlib.



/leif

måndag 21 november 2011

Visa & Poesi 24 november



























24 november kl. 19:00 på Gamlestadens bibliotek är det dags för årets sista Visa & Poesi

På scen hittar man då:



  • Edla Aurora som spelar folkpunkvisor. Denna gång är de förstärkta med basisten Nova. Rekommenderas alldeles särskilt!

  • Sandra Haag, estradpoet, speciellt inbjuden och nytänd.


  • Jack White - vissångare som tidigare uppträtt på öppna scenen http://www.myspace.com/jackidoddle


  • Joel Landberg, som är känd som konferencier på Poetry Slam på Musikens hus, nu draftad som poet för Visa & Poesi.
Därefter Öppen Scen

Fri Entré

Välkomna!

/Per

Bilderbokcirkel läste Pang!

Vi har läst Pang! En bilderbok av Håkan Jaensson och Kenneth Andersson (Alfabeta 2007). Boken handlar om en familj som skall äta middag. Allt verkar idylliskt. Tills mamman knackar med en vidbränd falukorv i bordet och börjar skrika att pappan har misslyckats med middagen. Därefter bryter kriget ut. Ett riktigt krig med gevär, handgranater och stridsplan. Till sist ropar flickan sluta och då tar kriget slut. När det åter knackats med den vidbrända falukorven i bordet så återgår berättelsen till en normalvärld. Efteråt säger mamman till pappan att det inte var så farligt med middagen.

Kenneth Andersson har ett färgstarkt bildspråk som drar åt det komiska. Även om det är allvarligt med krig så är barnets blick lite för galen, färgerna lite för glada. Humorn lurar även under de värsta bombanfallen. Men visst är det ett rejält krig som bryter ut. Vill man inte att ens barn skall möta krig i någon form så gillar man nog inte den här boken.

I bilderbokscirkel diskuterade vi barnens referenser till krig. Hur kan de känna till en handgranat eller ett stidsflygplan? Genom dataspel, film eller genom egna eller anhörigas erfarenheter av faktiskt krig? Även om vi bor i ett land som är världsmästare i fred så finns erfarenheter av krig hos många barn ändå. Många barn har kopplingar till andra länders krig. Kanske har deras egna familj flytt från krig eller äldre anhöriga som upplevt Andra världskriget. Krig är en viktig ingrediens i många familjers historia.

Vi funderade också över detta med referenser till konflikter. Vad bilden av krig kan spegla hos ett barn och specifikt hos flickan i berättelsen. Försöker hon förstå vad ett krig i världen är genom att relatera till konflikter i sin egen familj eller tänker hon tvärtom, att händelsen är så uppskakande att det enda hon kan jämföra den med är ett krig?

Vi pratade också om att det är en berättelse med föräldrarna i fokus. Barnet blir offer för föräldrarnas bråk. Men det är ändå barnet som är hjälten och fredsmäklaren. Men varför är mamman arg? Är det lågt blodsocker eller för att pappan generellt är extremt klantig? Är det farligt att visa ilska?

/Karin

Bilderbokcirkel om Lägret av Oscar K

Under Terminens sista bilderbokcirkel kommer vi att läsa Lägret av Oscar K och Dorte Karrebaek. Vi träffas på bokcirklar.se klockan 17.00 den 5 december. Hur du skall göra för att kunna vara med i vår chatt ser du om du går in i bokcirklar.se och trycker på fliken överst till höger där det står börja här. Vår bokcirkel hittar du här.

Lägret har ett annorlunda tilltal för att vara bilderbok. Så här skriver förlaget om boken: "Barndomen drabbar alla. Så står det på första sidan i Oscar K:s och Dorte Karrebæks Lägret. Det är förstås sant – vi har ju alla varit barn. Och utsatta just på barns vis. Men John, Hamid, Teresa, Anton, Rakel och de andra barnen som hamn i det underliga lägret med de underliga vakterna drabbas särskilt påtagligt. De får lämna ifrån sig sina vanliga kläder och till och med sina namn. Varje barn tilldelas i stället ett nummer. De sover i baracker, sex får dela på en brits. På morgonen väntar arbetet.Lägret är en allåldersbok om att byta en verklighet mot en annan och försöka finna sig tillrätta under radikalt nya omständigheter. Men det är också en bok som med textens och bildernas hjälp slår upp dörrarna mot alla slags miljöer och tidsåldrar. en bok som sätter medkänslan och inlevelseförmågan i häftig rörelse."

Länkar till några recensioner från dagspressen:
DN, GP, SVD, Expressen

/Karin

Till minne av Kurt Olsson

Göteborgsprofilen Lasse Brandeby har gått ur tiden. En klassiker som säkert många med mig minns och fnissar till är Kurt Olssons intervju med Patrik Sjöberg. Fantastiska frågor som vi alla funderat på. Hur snabbt hoppar du och hur brett? Är du med i höjdarfacket? Titta och minns. /Anna

torsdag 17 november 2011

Veckans ord: GD

Generaldirektör, ja det är ju ett ord som är aktuellt denna vecka, då vi kunnat läsa att en av kritiserade vårdföretaget Caremas högsta chefer utsågs till ny Generaldirektör för Statens Institutionsstyrelse. Generaldirektör förkortas med GD och är en chefstitel som används inom den offentliga förvaltningen, alltså för den högsta chefen.

Genomsnittslön för en GD är 92 699. I dag tjänar 30 av landets GD mer än 100 000. Flera tjänar i nivå med statsministern men utan att behöva stå i samma skärskådande rampljus. En annan fördel är att du inte kan sägas upp från jobbet. En gång GD alltid GD. Så riktigt bra kan det bli om du inte riktigt sköter jobbet och hamnar offside. Då kan du lyfta lön utan att ens ha en arbetsplats.

Men hur gör man för att bli GD? Mille Milert som är GD för vetenskapsrådet är professor i reglerteknik. Charlotte Petri Gornitzka som är GD för Sida var tidigare chef för Rädda Barnen och generalsekreterare för Internationella Rädda Barnen Alliansen. Så lätt att få de jobben är det då rakt inte. Det är heller inga jobb som annonseras ut i platsjournalen.

GD har flera betydelser:
språkkod (ISO 639) för gaeliska
nationell toppdomän för Grenada
förkortning av rockbandet Green Day
förkortning för tidningen Gefle Dagblad
förkortning för rollspelet Götterdämmerung
förkortning för Gemensamma Distriktet
förkortning av supporterklubben Green Devils

/Anna J och Karin

onsdag 16 november 2011

Inspiration till rörelse

Kortedala bibliotek 17 november kl.19.00


Vill du veta mer om och bli inspirerad till fysisk aktivitet - kom på föreläsning med Anna Laursdotter Garpvall från Hälsoteket i Östra Göteborg.

















tisdag 15 november 2011

Feministisk bokcirkel läser Rotlös

Rotlös av Tsitsi Dangarembga kom ut på svenska 1990. Boken utspelar sig i Rhodesia (nuvarande Zimbabwe) under 1960 och 70-talen och handlar om den unga flickan Tambus kamp för att få studera och om olika former av förtryck. Tambu växer upp i en fattig by och längtar efter att studera, vilket hon får möjlighet till först när hennes äldre bror dör. Hon kommer till en missionsskola där släktens välutbildade och rike farbror Babamukuru är rektor. Tambus kusin Nyasha har bott i England och trotsar fadern Babamukuru medan Tambu som alltid varit en viljestark flicka blir väldigt kuvad av sin tacksamhet mot farbrodern.

Första meningen i boken är fångande: ”Jag sörjde inte när min bror dog” och författaren använder sig av ett snyggt berättargrepp genom att återkomma till den där första meningen först efter man fått förklaringen till den (vilket i och för sig också kan upplevas som lite frustrerande, att det tar sådan tid innan hon kommer till saken. Angående språket så upplevde vi ibland att det saknades ett flyt vilket kan bero på översättningen. Inget förtrollande språk men en rak berättelse där det även kan vara intressant att låta saker få sin förklaring längre fram, att inte vara övertydlig utan låta förståelsen växa fram. Den är eftertänksamt skriven. Det vardagsnära i berättelsen var väldigt effektivt och effektfullt. Det finns en episod där Tambu blir förvånad över att en tesils enda funktion är just att sila te. Sådana snygga reflektioner över något som vi tar för självklart återkommer här och där.

Detta var en väldigt bra bok, det var de flesta överens om. En rak berättelse som skickligt väver in en intersektionell analys. Analaysen av maktförhållandena (män v.s. kvinnor, svart v.s. vit, priviligerad v.s. icke-privligierad etc) och deras inbördes relationer tar inte överhanden över den skönlitterära formen. Tambus kamp för att få utbildning och komma upp sig i livet skapar en konflikt mellan gamla traditioner och västerländska ideal. Tambu är väldigt insiktsfull och ser tydligt maktstrukturer som hon reflekterar över. Spännande med de olika perspektiven på förtryck. Kampen utförs på individnivå vilket är väldigt bra skildrat och det är snyggt att använda kusinen Nyasha som en motpol och ett bollplank för Tambu. Alla är offer, ingen kan vinna eftersom konflikten är så dubbel. När barnen varit på missionsstationen blir de främmande för sin gamla kultur. Det är en icke-romantiserad bild av afrikansk kultur och koloniseringens effekter för urbefolkningen.

Det ju helt hemskt att läsa om hur en en vit psykiater säger om Nyasha att ”en afrikan kan inte lida på det sättet”. Som Tambus mor säger, ”det är det engelska” som är felet och som drabbar familjen. Kul upptäckt: brodern (vad dör han av egentligen?) är ju väldigt lik Nyasha när det kommer till utveckling! Och även Tambu blir konfliktfylld inför det gamla när hon väl upptäckt något annat, något som hon föraktat sin bror för när hon själv bodde på hemmanet. Det är ett väldigt abrupt slut som dock är det enda möjliga slutet eftersom det är en olöslig konflikt som det handlar om. Det blir väl till att läsa uppföljaren ”The book of not” för att få se hur det går för Tambu.



Ja detta var lite av vad vi diskuterade på den senaste feministiska bokcirkeln, nästa gång läser vi Hanna Wikmans Lift.


/AnnaJ

Är Du Trygg?


I trygghetens namn


Måndag 21 november

kl. 19:00

Gamlestadens bibliotek


Fyra forskare presenterar en studie av allmännyttans trygghetsarbete i Gamlestaden, Norra Biskopsgården och Gårdsten år 2005-2007.
Ingrid Sahlin, professor vid Institutionen för socialt arbete,
Johan Öberg, forskare vid Insititutionen för konst,
Ulf Borelius, doktorand, Sociologiska institutionen,
Ulla-Britt Wennerström, fil.dr. och forskare, Sociologiska institutionen

I samarbete med Göteborgs Universitet

Förträffllig serieroman

Mats Jonsson är en av landets mest välrenommerade serieförfattare. Han skriver självbiografiska serier om sitt eget liv och man får väl säga att hans genombrott var Hey Princess ,som gavs ut 2002 och som handlade om Mats från Kramfors och hans liv och upplevelser i Stockholms indiekretsar. Mats kamp som kommit ut i år är en fortsättning på Hey Princess.

Mats och den stora kärleken Victoria flyttar ihop i en liten etta. De skaffar barn. Mats kämpar för att få tillvaron att gå ihop, både som älskande, far, konstnär och med jobb på ett litet förlag, som förälder i styrelsen för ett föräldrakooperativ. Det är också ett samhälle under förändring som skildras. Lokaler som passeras och byter verksamheter. Klassperspektivet är tydligt. Här sjungs internationalen och Mats känner sig lierad med Ivar Lo Johansson i vars sällskap han också engagerar sig. Som läsare får man också en inblick i skolans värld genom Victoria som blir lärare. Det är förvånande hur mycket den här 195 sidor långa serieromanen rymmer. Serieromanen kräver ett speciellt handlag men kan precis som här vara ett ledigt grepp för att skildra samtiden både på ett personligt och politiskt plan. Berättarjaget, dvs Mats, är upptagen av sitt privata, av sin kropp, att jobba på sin karriär, att bli pappa, att supa för mycket, relationsproblem, att drabbas av sorg och anhörigas sjukdom. Men det är också en tillvaro i en poltitisk struktur som skildras. Läsaren behöver aldrig känna sig lurad. Den politiska utgångspunkten synliggörs från första stund, men det är personligt och därför utdelas inga plattityder. Samtidigt är det vackert och kärleksfullt. Boken finns att låna här. Det är viss kö för tillfället, men läs den. Mats Jonssons har en egen blogg som också är läsvärd. Kolla

/Karin

måndag 14 november 2011

This is not a film

This is not a film är en dokumentärfilm om den iranske regissören Jafar Pahani som nu visas på Hagabion. Han har fått ett 20 årigt yrkes-, utrese- och intervjuförbud, samt ett sexårigt fängelsestraff. Det fick han bl a för att han uttalade sitt stöd för den gröna oppositionen i valet 2009.
I filmen får vi följa honom en dag, den 14 mars i år, i hans lägenhet. I domen sas inget om att han inte fick agera framför kameran eller läsa manus, så det gör han. Vi får se honom försöka rekonstruera ett förbjudet filmmanus om en flicka som hindras att studera vid universitetet av sin fundamentalistiske far.
I övrigt visar han lite klipp från tidigare filmer, pratar i telefonen med sin advokat om överklagandet, matar sin leguan, tittar på TV och från balkongen ser han människorna på gatorna fira Eldfesten (samtidigt som den statliga TV basunerar ut att detta firande är oislamskt). Men på det yttre planet händer inte särskilt mycket.
Jafar Pahani har fått flera internationella priser för sina filmer. Han fick tex Silverbjörnen vid Berlins filmfestival 2006 för filmen Kvinnor Offside. Det är en komedi om några unga tjejer som förklädda till pojkar försöker ta sig in på en fotbollslandskamp i Teheran. För det var nämligen förbjudet för kvinnor att gå på fotboll i Iran. Men när Kvinnor offside hade internationell premiär så togs det förbudet bort av Irans president!
Tyvärr så fastställdes den politiska domen mot Jafar Pahani nyligen av en iransk domstol.


/leif

söndag 13 november 2011

Musik på biblioteket!



Tyst på biblioteket ... eller?

På tisdag frångår vi på Kortedala bibliotek tystnaden och välkomnar sångarduon BiörnRosa som gör ett framträdande mitt i biblioteksmiljön klockan tre på eftermiddagen. Duon kommer att sjunga sånger och visor från Bohuslän, musik som beskriver det karga landskapet och livet där, framför allt förr i tiden.

Vi passar på att bjuda på på kaffe och pepparkakor till konserten, som är en del av projektet "Musik på biblioteket" med stöd från mcv, ABF och Kultur i Väst.

Hjärligt välkommen till en mysig musikstund i Kortedala bibliotek

Tisdag 15 november kl. 15.00, fri entré, drop-in

Foto: Roger von Knorring

fredag 11 november 2011

Svårt att hitta?



Känslan av förvirring på ett bibliotek, känns den igen? Hur hittar jag egentligen?!! Boka en bibliotekarie så visar vi hur du söker i bibliotekskatalogen GOTLIB , hur du reserverar och hur böckerna står ordnade.

Ring och boka en bibliotekarie
Gamlestaden 031-365 30 82
Kortedala 031-365 30 81
/Anna

Kura Skymning 14 november




Kura Skymning på Gamlestadens bibliotek

14 november kl. 18:45


Kulturskolan spelar och Per Nilsson läser ur Mikael Niemis "Populärmusik från Vittula"



Kura Skymning ingår i Nordisk Biblioteksvecka och anordnas varje år av Föreningen Norden och lokala bibliotek

I år är temat "Humor i Norden"



/Per

torsdag 10 november 2011

Hakuna Matata med Mama Gumbo

på Kortedala bibliotek nu på lördag, den 12 november kl.10.00.


Berättelser om möten mellan djur och människor i Afrika. Välkommen att sjunga, dansa och trumma. För barn mellan 3-10 år. Anmälan till biblioteket på tel 3653085.

Veckans ord

Veckans ord är utan tvekan Zlatan. Högaktuell med självbiografin som är på väg att bli tidernas kioskvältare.
Fast veckans ord kanske lika gärna kunde ha varit rännstensunge, för Zlatan har haft en hård uppväxt. Vilket han tydligen skildrar osminkat i boken.
Ordet Zlatan kommer från sydslaviskans zlato, vilket betyder guld.
Själv har jag inte lyckats få tag i boken ännu. Men jag fascineras av hur sportjournalister efter att ha läst den inser det självklara. Nämligen att Zlatans aggressiva, kaxiga stil på planen är en logisk konsekvens av hans tuffa bakrund.
Det skulle inte förvåna mig om den här biografin gör att Zlatan blir folkkär på riktigt. Dvs att han nu även blir älskad av den medelklass som tidigare, till stor del, har föraktat honom.




/leif

måndag 7 november 2011

Rika flickor

Novellsamlingen Rika flickor är den andra boken av den tyske författaren Silke Scheuerman som har översatts till svenska. Titeln till trots så handlar det inte om flärdfulla vackra människor. Utan om vanliga medelklasskvinnor som kanske borde ha förutsättningar att leva lyckade liv. De sju berättelserna utspelar sig i Tysklands storstäder, men miljön hade lika gärna kunnat vara Borås eller Göteborg.
Det återkommande temat är kärlek. Längtan efter den, fel kärlek. farlig sådan och avsaknaden av den. Liksom livsleda och oförmåga att bli nöjd. Berättelserna handlar om självbedrägeri, ensamhet, vantrivsel, kontaktlöshet och äktenskapets förlamande monotoni.
Bitvis är det svart humor och nästan alltid är det en bländande prosa som skildrar livets komplexitet psykologiskt övertygande. Så det är föga förvånande att Silke Scheuerman anses som en av Tysklands mest talangfulla unga författare. Hennes senaste roman Shanghai Performance kommer på svenska nästa år.
Låna Rika flickor i Gotlib.


/leif

fredag 4 november 2011

Rys och mys i höstmörkret

Hungerhuset av Loka Kanarp och C/M Edenborg är en spökhistoria i den grafiska romanens form. Så här när det är höst, kallt och mörkt ute och dessutom Halloweenfirande och Allhelgona på en vecka, ja då tycker jag att det passar extra bra att mysa (eller rysa) lite med en klassisk spökhistoria.

De två syskonen Elsa och Fredrikes mamma har nyligen dött i en tragisk olycka och pappan är frånvarande. De tas om hand av några fisförnäma fosterföräldrar och vantrivs oerhört. För att komma undan lite beger de sig till ett förfallet ödehus inne i skogen. Ett ondskans hus som väntar på dem med en outsäglig hunger. Besöket förändrar storasyster Elsa, hon är inte sig själv längre, något som ingen annan än lillasyster Fredrike märker. Det finns en väldigt obehaglig scen när Elsa medvetet gör sig själv illa vid matsalsbordet samtidigt som hon stirrar intensivt på Fredrike. Ibland glömmer jag att det är en serie som jag läser eftersom den känns så filmisk.

Hungerhuset lutar åt psykologisk skräck och använder enkla medel för att förmedla känslor. Kanarp står för bild och text och Edenborg för text, något som harmonierar väl med varandra. Jag skrev att de använder sig av enkla medel, med det menar jag främst det avskalade bildspråket där färgerna är antingen svart, vitt eller orangebeigt med tjocka svarta linjer. Det är en väl uppbyggd historia i text såväl som i bildspråk. Det är en spännande, obehaglig och krypande berättelse som fungerar väldigt bra i det här formatet. Synd att den tar slut så snabbt bara, hade gärna läst mer!

Låna Hungerhuset här!

/AnnaJ

torsdag 3 november 2011

Stadsmuseet goes Gamlestan

Just finns till och med den 26 november finns Stadsmuseet på Sten Johanssons plats i Gamlestan. Du kan komma dit och se på fotografier från gamla tider, skriva tankar om Gamlestan på ett klotterplank, eller göra en inspelning där du berättar dina tankar om Gamlestan.

Utställningen har öppet onsdag-fredag klockan 12-17 och lördagar klockan 11-14. Under dessa dagar utgår en stadsvandring klockan 13.00.Det här är den första mobila utställningen som Stadsmuseet har ute i stadsdelarna. Att man valt Gamlestan beror på att det är ett område under spännande förändring och att det redan finns intressant material i samlingarna om stadsdelens historia.

Extrainsatt Veckans ord! Gentrifiering

Med anledning av att Stadsmuseets mobila museum finns utanför Gamlestadens bibliotek i dagarna så har vi idag en extrainsatt ordförklaring: gentrifiering. Detta med anledning av att Stadsmuseet är nyfikna på hur Gamlestadsborna upplever de förändringar som sker i stadsdelen, där nya bostäder, butiker och kommunikationer byggs. Denna förändringsprocess kallas gentrifiering och är en social förändrinsgprocess där personer med högre socioekonomisk status flyttar till stadsdelar som traditionellt har dominerats av till exempel lägre sociala klasser eller etniska minoriteter. Här i Göteborg är väl det mest tydliga exemplet Haga.

Med det i bakhuvet så tycker jag att du ska passa på att besöka det mobila museet och berätta om din stadsdel (Gamlestaden).

/AnnaJ

Mossgrafittin inställd

Den inplanerade mossgrafittin på Kortedala bibliotek i Fältbiologernas regi är tyvärr inställd idag. Vi hoppas att kunna återkomma med denna programpunkt vid senare tillfälle.

onsdag 2 november 2011

Veckans ord: serendipitet!

Här får jag dubbelkolla stavningen flera gånger, serendipid..dipiditet.. serendipitet! Serendipitet är en slumpartad upptäckt, en positiv överraskning i sökandet efter något annat. Ja ungefär så som sker ofta på biblioteket, man letar efter en bok i hyllorna och hittar något oväntat, något nytt som man också lånar hem eller så ska man bara snabbt in för att låna en dator och finner sig lyssna på ett föredrag om knyppling.

Uppkomsten till ordet tycker jag är särskilt intressant: det (på engelska serendipity) skapades av den brittiske 1700-talsförfattaren Horace Walpole efter sagan om de tre prinsarna från Serendip som for ut och alla fann något annat än det de sökte men ändå lika värdefullt.

Kul och användbart tungvrickarord!

/AnnaJ