torsdag 1 september 2011

Metro 2034 - försvaret av Sevastopoliskaja

Uppföljaren till spännande Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij lever inte upp till förväntningarna. Det är alltså ca 20 år efter att massivt kärnvapenkrig, världen är förstörd av atombomber och strålningen därefter har gjort jorden obeboelig. Denna har dessutom gett upphov till olika livsfarliga mutanter. De sista människospillrorna lever i Moskvas tunnelbana, rustad för att klara ett kärnvapenkrig. Om det finns några andra överlevande kan invånarna bara spekulera i. I förra boken fick vi alltså följa Artiom, som begav sig ut på ett livsfarlig uppdrag i tunnlarna för att rädda Metron. Uppföljaren utspelas alltså ett år senare på stationen Sevastopoliskaja. En utskickad karavan med syfte att handla varor återkommer inte och oron stiger. Vad har hänt? Återigen hotas Metrons invånare av ett fasligt hot och vi får följa tre karaktärer som försöker lösa det hela. Några karaktärer från förra boken dyker upp och sånt är ju alltid trevligt. Det är en lättläst bok men tyvärr lite substanslös. Själva förutsättningarna är fantastiska och jag önskar att författaren hade gjort något mer av dessa. Det som var så bra med förra boken var alla dessa överraskande styggelser som väntade i tunnlarnas mörker, beskrivningen av de otäckaste stationerna som nästan levde ett eget liv och den krypande stämningen som gjorde läsaren mörkrädd. I denna bok ligger fokus på karaktärernas inre känsloliv, vilket tyvärr vare sig blir intressant eller engagerande. Det är miljön som gör storyn, inte karaktärerna. Känns lite frustrerande efter en sådan bra bok som Metro 2033. Men i denna bok finns det till och med två kvinnliga karaktärer (även om en av dem är med ytterst lite). Kanske har författaren tagit till sig lite kritik? Men sterotypt nog så vill ju den unga tjejen inte annat än att rädda den till det yttre och till det inre förstörda mordiske äldre hjälten. Platt fall.




/AnnaJ

Inga kommentarer: