Mats Jonsson är en av landets mest välrenommerade serieförfattare. Han skriver självbiografiska serier om sitt eget liv och man får väl säga att hans genombrott var Hey Princess ,som gavs ut 2002 och som handlade om Mats från Kramfors och hans liv och upplevelser i Stockholms indiekretsar. Mats kamp som kommit ut i år är en fortsättning på Hey Princess. Mats och den stora kärleken Victoria flyttar ihop i en liten etta. De skaffar barn. Mats kämpar för att få tillvaron att gå ihop, både som älskande, far, konstnär och med jobb på ett litet förlag, som förälder i styrelsen för ett föräldrakooperativ. Det är också ett samhälle under förändring som skildras. Lokaler som passeras och byter verksamheter. Klassperspektivet är tydligt. Här sjungs internationalen och Mats känner sig lierad med Ivar Lo Johansson i vars sällskap han också engagerar sig. Som läsare får man också en inblick i skolans värld genom Victoria som blir lärare. Det är förvånande hur mycket den här 195 sidor långa serieromanen rymmer. Serieromanen kräver ett speciellt handlag men kan precis som här vara ett ledigt grepp för att skildra samtiden både på ett personligt och politiskt plan. Berättarjaget, dvs Mats, är upptagen av sitt privata, av sin kropp, att jobba på sin karriär, att bli pappa, att supa för mycket, relationsproblem, att drabbas av sorg och anhörigas sjukdom. Men det är också en tillvaro i en poltitisk struktur som skildras. Läsaren behöver aldrig känna sig lurad. Den politiska utgångspunkten synliggörs från första stund, men det är personligt och därför utdelas inga plattityder. Samtidigt är det vackert och kärleksfullt. Boken finns att låna här. Det är viss kö för tillfället, men läs den. Mats Jonssons har en egen blogg som också är läsvärd. Kolla
/Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar