I Stadsmissionens rapport Hemlös 2011 kan man läsa att uppbrott hemifrån på grund av rymning eller utkastning drabbar 11 procent av Sveriges gymnasieungdomar. De flesta av dessa rymmer från något - ofta en konfliktfylld och problematisk hemmiljö präglad av fysiskt/psykiskt våld eller missbruk. Denna problematik har Åsa Anderberg Strollo tagit fasta på i sin senaste ungdomsroman, Hoppas. Här möter man Jonna, en tjej på 16 år som kommer från en liten ort i norra Sverige. Hennes mamma har rest bort över julen på en semeterresa med sin nya sambo. Mormodern finns i närheten men hon är inget stöd för Jonna, utan alkoholen tar upp hennes liv. Jonna står inte ut med situationen och ensamheten så hon bestämmer sig för att lämna hemmet och skolan bakom sig och dra till Stockholm. Hon försöker fixa ett jobb men som minderårig på rymmen är det inte lätt. När hon dessutom tappar sin mobiltelefon, pengarna är slut och mörkret faller hopar sig problemen. Var sova? Äta? Vem kan man lita på?
Jonna träffar Alex, som också driver runt utan hem. De tyr sig till varandra. Men livet som hemlös i Stockholm är tufft. När de bestämmer sig för att sno sprit ur en skåpbil får de dessutom ytterligare ett rejält problem - någon börjar skicka otäcka hotbrev.
Detta är bitvis mycket tung läsning. Det finns dock ljusglimtar i skildringen av vänskapen som växer fram mellan tjejerna. Min enda invändning är att berättelsen känns lite för pratig och hade mått bra av att stryka några sidospår och fördjupa andra, särskilt de som berör Jonnas och de andra huvudkaraktärernas hemförhållanden.
Angelägen läsning tycker jag så här års som påminner om hur många människor som faktiskt far illa under denna vår största Familjehögtid.
/malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar