lördag 31 mars 2012

Earth Hour

Ikväll är det Earth Hour, en global manifestation för att uppmärksamma klimatfrågan genom att släcka lampor och stänga av alla elektriska apparater som inte är nödvändiga mellan kl 20:30-21:30. Förra året deltog 5000 städer i 135 länder och i Sverige släckte varannan ljuset. Initativet kommer från Världsnaturfonden i Australien och har nu spridit sig världen över.

Klimatfrågan har debatterats och informerats och varit ämne för romaner. Har du någon favorit?


Läs om vad som händer i Göteborg HÄR.

Läs mer om Earth Hour HÄR.
/Anna

Foto: Wikipedia

torsdag 29 mars 2012

Främmande eller svensk?

Marie Demker

är professor i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet. På tisdag 3 april kl 18.30 kommer hon till Bergsjöns bibliotek på Rymdtorget för att berätta om sin forskning kring främlingsfientlighet och om opinionen kring flykting- och invandringspolitiken.



Föreläsningen är gratis och ingen anmälan krävs.

Välkommen!


Foto: Johan Wingborg
/Eva B.

Gamlestaden är platsen med alla svar!

Här får ni exklusivt ta del av tidigare hemligt historiskt material som klarlägger att Gamlestaden är universums mittpunkt. Tyvärr blev vi avbrutna av kritiker mitt under inspelning. Men vi vågar att sända ändå. Ta en tur till Gamlestaden för att titta på stubben. Om ni vill kan ni passa på att komma in på biblioteket för att låna en bok och träffa våra kunniga bibliotekarier.

Karin & Anna J

Förvirrad av nya Gotlib?

Nu finns det tre filmer om hur du söker och reserverar i nya bibliotekskatalogen GOTLIB. Kolla själv. /Anna


onsdag 28 mars 2012

Veckans ord

Ingen har väl missat att våren är här och då är det lätt att tänka framåt till sommaren. Om en gillar hav som jag, så kan det betyda att en träffar på veckans ord: dykdalb. Det är en anordning bestående av pelare som sitter fast i botten för att förtöja eller styra undan båtar och fartyg. Ofta påträffas dessa i hamnar och kanaler. Den äldre versionen är väldigt fin att se på tycker jag.

Läs mer om dykdalb HÄR.

Anna

tisdag 27 mars 2012

Prekaritet 2.0


På dagens avreglerade arbetsmarknad sitter många fast i tillfälliga jobb, praktikplatser o dyl. I boken Prekaritet 2.0 beskriver engelsmannen Ivor Southwood sina egna erfarenheter som tillfälligt anställd och som arbetssökande. Han skildrar det som döljer sig bakom de vackra fraserna om valfrihet och flexibilitet. Den förra menar han är en chimär och den senare skapar bara nya kontrollverktyg.
Författaren beskriver också den nya avreglerade arbetsmarknaden på ett mer filosofiskt plan. Han hävdar att samtidigt som samhällets skyddsnät håller på att smälta samman så uppstår också en existentiell nöd. Vi uppmanas att hela tiden sträva efter självförverkligande och framgång, samtidigt som strukturen i samhället gör det stört när omöjligt att lyckas.
Han behandlar också hur gränserna mellan arbete och fritid, och mellan arbete och arbetslöshet har suddats ut, och hur vi har fått ett samhälle styrt av formaliteter istället för av behov. Slutligen anser han att traditionella former av motstånd är omöjliga, och han försöker visa på lite alternativa sätt att kämpa emot.
Låna boken i Gotlib.


/leif

Feministisk bokcirkel diskuterar Maken

Maken - en förhållanderoman (1976) av Gun-Britt Sundström betraktas som något av en feministisk bibel. Den läses och hyllas och diskuteras fortfarande. Den handlar om Martina och Gustav och deras förhållande. Det pågår av och till under sju års tid. Gustav vill mer än Martina, hon vill ha frihet medan han vill ha familj och giftermål.


Vi tycker att den är tilltalande, aktuell och välskriven. Möjligen är den något lång vilket gör att intresset falnar lite i mitten, men å andra sidan är den kanske så lång som den behöver vara för att riktigt få fram detta ältande med förhållandet som Martina och Gustav företar sig under så lång tid. Detta att tillhöra någon, hur ska man förhålla sig till sitt eget liv kontra politiska värderingar? Genom den vardagliga skildringen kommer den eviga frågan upp om hur man ska forma sin egen tillvaro. Boken beskriver det som man känner igen men kanske inte har haft ord för innan. Språket är torrt och fullt av humor vilket gör att skrattet ligger nära. På något sätt är det ganska skönt att Martina är så osympatisk, hon är så rak och har integritet. Det hade varit lättköpt att göra henne till en slags moralens väktare. Gustav är jobbigt kontrollerande och trist och intetsägande. Han har det ganska jobbigt med samvaron med Martina just eftersom hon är ganska jobbig att leva med. För Gustav verkar det dock vara viktigare vilken form relationen har, det vill säga kärnfamiljen, än vem som ingår i den.


Eftersom Martina är relativt ointresserad av sexuella relationer och värdesätter den intellektuella vänskapen ifrågasätter vi att hon inte har några dylika relationer till kvinnor. Det är bara män som hon blir så fascinerad av. Framförallt är det underligt att hon inte vårdar sina vänskapsrelationer mer. Och vad är det med älskaren Aron som gör att Martina genast släpper allt så fort han hör av sig? Någon konstig maktobalans? Martina är verkligen skildrad med alla skavanker och osympatiska drag, det finns ingen försköning alls, men som sagt, det är också ganska kul.


Martina är en feministisk pionjär, hon är inte beroende av män, hon vägrar ändra på sig och hon gör motstånd mot förväntningar och normer knutna till kön. De traditionella rollerna är i Maken ombytta. Maken - en förhållanderoman är klassisk, trots tidsmarkörerna känns den inte förlegad eftersom det handlar om eviga teman och frågeställningar som man tampats med i alla tider. Sista delen av bokcirkeln ägnade vi åt att diskutera förhållanden och olika förutsättningar och former - vilket väl är precis vad Gun-Britt Sundström ville med boken.


Nästa gång är det sista bokcirkelträffen för denna termin, då läser vi Jessica Schiefauers Pojkarna.


/AnnaJ

måndag 26 mars 2012

Battle Royal

Högaktuell är Suzanne Collins med boken och film Hungerspelen. Läs vår tidigare recension här.

Temat i Hungerspel liknar Battle Royal. Boken är skriven av Koushun Takami och har även spelats in som film (2000)
Under en skolresa sövs de japanska skolungdomarna ner och hamnar på en öde ö. Utan att vara förberedda, får de i uppdraget att delta i ett spel på liv och död. Alla lojaliteter sätts på prov och den tunna fernissa vi kallar medmänsklighet nöts ner när ungdomarna vänds mot varandra, i en dokusåpa där bara den segrande får komma tillbaka till sitt hem och sin familj.





En mörk och blodig film som bygger på en bok som kritiserar det hårda skolsystemet i Japan.
När filmen kom var den mycket omtalad både på grund av historien den berättar, samhällskritiken den bygger på och det grafiska våldet som ungdomarna utsätter varandra för.
En väldigt sevärd film för alla som är över 15 och en film som verkligen får tittaren att tänka efter och fundera ett bra tag efter att eftertexterna har tagit slut.




/Åsa

lördag 24 mars 2012

Veckans ord: UE

UE: betyder urban exploration är en är en subkultur där utövarna vill utforska ofta låsta eller på annat sätt stängda delar av byggnader, byggnadskomplex eller underjordiska system. Kulturen menas ha startat i Melbourne Australien 1986 med gruppen The Cave Clan.

Att jag skriver om UE nu beror på att jag just nu läser en mycket spännande bok om UE i Sverige. Jag kommer skriva mer om viklen bok det är den 23 april.

Mer om UE finns att läsa här

Här är en film som visar hur UE funkar:


/Karin

De osynliga

Om alla människor är lika mycket värda, hur kan vi då ha olika måttstockar för vad som OK, och vad som är skit för olika människor? Den frågan ställer Rebecka Bohlin i boken De osynliga: om Europas fattiga arbetarklass.
Livspussel är på tapeten och handlar om att stress i arbetslivet gör det svårt för oss att hinna med både vardagslivet och arbetet. Politikerna har därför infört RUT-avdraget som innebär att man får skattesubvention om någon annan städar ens hem.
Detta utgår helt och hållet från de välbeställdas perspektiv, medans det råder en total tystnad om villkoren för de lägst avlönade arbetarna. Dom som jobbar från sex på morgonen till åtta på kvällen, och ändå inte får pengarna att räcka till. Eller ännu mindre har tid att umgås med sina barn. Den här boken vill ge en röst åt dom, och skildra hur de här människorna och deras barn mår. Rebecka Bohlin har valt att fokusera på servicenäringarna och hon träffar och pratar med dom som städar hemma, lagar mat och jobbar i kassorna i London, Hamburg och Stockholm.De här människorna hör till det som brukar kallas prekariatet. Naturligtvis har de inga förmåner och de jobbar utan trygghet med låga löner och med usla villkor. Enligt ekonomen Samir Amin så hör ca 40 % av arbetskraften i industriländerna till prekariatet.
Författaren intervjuar också forskare och företrädare för fackföreningsrörelsen. De krafter och mekanismer som ligger bakom dessa låglönejobb, som oftast utförs av kvinnor, analyseras.
Som motkraft till detta vill författaren se omstrukturerade fackföreningar som jobbar aktivt med uppsökande verksamhet på gräsrotsnivå.
Låna boken i Gotlib.


/leif

torsdag 22 mars 2012

Warm bodies

Zombiegenren upphör aldrig att fascinera, och det är förmodligen för att den tangerar en primitiv rädsla för det besinningslösa våldet. Våldsmannen (zombien) som det överhuvudtaget inte går att nå vare sig intellektuellt eller själsligt, människan som ett ostoppbart rovdjur. Inte ens döden är en befrielse och offren blir själva vad de fruktar mest. Blanda detta med en postapokalyptisk dystopi där civilisationen havererat och själva mänskligheten kämpar för sin överlevnad, i en värld utan lagar eller säkerhet. På senare tid har det kommit oerhört mycket filmer, TV-serier och litteratur på ämnet och man kan tro att det skulle vara svårt att hitta något nytt grepp på hela zombiegenren. Isaac Marion har dock lyckats.



Inledningen är fantastisk: "I am dead, but it´s not so bad. I´ve learned to live with it". Warm bodies handlar om R. R är en zombie. Han kan inte komma ihåg sitt namn annat än att det börjar på "Rrr", han har inte heller några minnen från sitt liv som levande. Han har dock ett väldigt rikt inre liv, det är bara det att impulsen att äta människor är väldigt stor. Och att uttrycka sig är nästan omöjligt annat än att stå i en klunga med de andra zombiesarna och stöna. Ibland kommer det ut några ord, men inte utan stor ansträngning. R är dock lite annorlunda från de andra zombiesarna, han vill ha något mer av tillvaron. Anledningen till att hjärnan är zombiesarnas favoritorgan när det kommer till att äta är för att de vid förtäring under några få ögonblick får uppleva den uppätna personens minnen.För ett kort ögonblick blir de nästan som en ur de levandes skaror. Under en lunchräd dödar R en ung kille, Perry, och denna gång hänger sig minnena kvar. Perrys flickvän Julia finns även i rummet, och påverkad av Perrys känslor bestämmer sig R för något oerhört, han räddar livet på Julie. Någonting håller på att hända med R. Detta är upptakten till en väldigt ovanlig kärlekshistoria.


Det ska sägas, i början hade jag väldigt svårt att acceptera sakernas tillstånd, att huvudpersonen är en zombie och att boken är skriven ur hans perspektiv. Jag var nära att lägga ifrån mig den efter bara några sidor. Jag höll som tur var ut, det behövdes bara ett kapitel eller två innan jag var fast. När Julie kommer in i historien blir det väldigt intressant, ja överhuvudtaget så är detta en så osannolik historia så jag var bara tvungen att få reda på hur det skulle gå. Man skulle ju kunna tro att det skulle bli en väldigt torr och enformig historia som berättas i första person av en zombie, men i och med R:s starka inre liv och att han dessutom utvecklas under tidens gång, lyckas författaren hålla det intressant. Jag gillar hur Marion använder sig av referenser till den kultur som fanns innan apokalypsen (med andra ord det som vi känner till idag), att någon har traskat in på ett museum och skaffat sig Salvador Dalís originalmålningar och hängt dem i sitt rum till exempel.


Detta är en bok där man inte ska tänka för mycket på förutsättningarna. Försök hålla ett öppet sinne och bara ta det som det kommer, annars tror jag man blir tokig likt när man funderar för mycket på sådana här berättelser om att resa fram och tillbaka i tiden. Det finns inga definitiva svar om vad smittan är för något, och att zombisarna lever i ett slags samhälle går emot allt vad jag lärt mig av otaliga zombiehistorier. Som sagt, detta är ett nytt grepp på hela genren och ett spännande sådant. Och tro nu inte att Warm bodies inte innehåller gore och äckel, det är brutalt och ja, zombies ruttnar. Ett plus till de fantastiska anatomiska illustrationerna i början av varje kapitel. Boken har precis kommit på svenska på Mix förlag och kommer även som film nästa år (huvudpersonen spelas av den där lilla killen i Om en pojke)!


Låna Warm Bodies här eller på svenska här.

/Anna"Brains"J

onsdag 21 mars 2012

Jag har hopp för Oksa Pollock

Jag har läst Oksa Pollock Det sista hoppet av Anne Plichota och Cendrine Wolf. Det är första boken i en fantasyserie från Frankrike, som där blivit omåttligt populär. I flera sammanhang har man presenterat Oksa som en fransk Harry Potter.




Det är en spännande bok om högstadietjejen Oksa Pollock. Oksas pappa är i restaurangbranchen och i början av boken flyttar de till London där pappan skall öppna sin första egna restaurang. Oksa vill inte emigrera men till tröst är att hennes vän Gus och hans familj också flyttar med. Oksas farmor kommer också att precis som i Paris bo i en våning i samma hus som Oksa. Snart visar sig flytten bero på en flykt. Oksa och hennes pappas släkt kommer från ett magiskt land som heter Edefia. Oksa är det sista hoppet som skall föra familjen tillbaka till Edefia. I vår värld finns fiender som vill förhindra att familjen tar sig tillbaka till det fantastiska Edefia, bland annat en lärare på Oksas och Gus nya skola. I London upptäcker Oksa också sina egna magiska förmågor, som exempelvis att med tankens kraft förflytta föremål. Till familjens tjänst finns småfolk också med övernaturliga förmågor, vars enda uppgft verkar vara att serva familjen.




Det är en spännande berättelse med många roliga magiska utsvävningar. Men maktstruktren i historien är rent förfärlig. Det handlar om familjens upphöjda plats i Edefia och Oksa som ett slags räddande kronprinsessa för makten. Gammaldags könsroller syns bland annat i att Oksas mamma inte verkar ha något eget liv och dessutom blivit förd bakom ljuset i fråga om sin mans ursprung. De här uppassande småvarelserna gör att berättelsen också tangerar skräck, fast det skall vara lite lustigt. Man kan inte heller undgå att fundera över alla magiska örtbaserade medel familjen stoppar i sig för att få övernaturliga förmågor i stundens hetta. På goda grunder skulle man kunna påstå att ett spår i handlingen är en berättelse om en knarkande kriminell flyktingfamilj i restaurangbranchen. För nog är man kriminell om man använder kemiska stridsmedel för att påverka motståndarnas medvetande? Eller är allt tillåtet i kampen för det goda?




De knasiga strukturerna är så övertydliga så att jag under hela läsningen väntar på att de skall ifrågasättas. Man får inte glömma att Oksa är en tonåring i vardande. Finns det någon mer konservativ grupp i samhället än trettonåringar? Finns det någon mer upprorisk grupp än sjuttonåringar? Och se där i slutet av boken får man också läsa lite kritiska röster om det tidigare så skönmålade Edefia. Någon vågar ifrågasätta, vilket självklart gör Oksa Pollock och hennes farmor mycket upprörda. Jag tror på den Franska revolutionen i berättelsen om Oksa Pollock. Här finns verkligen möjlighet till utveckling och uppror. Finns det något härligare? Men om upproret uteblir så tycker jag nog författarna bör dra något gammalt över sig. Boken finns att låna här.

/Karin



Familjelördag med gruppen LongKalsong och pyssel på Bergsjöns bibliotek




Nu är det dags för familjeunderhållning med sång och musik samt skapande verksamhet i form av pyssel för barn!




På lördag den 24 mars har Bergsjöns bibliotek extra öppet mellan 11.00 och 15.00

Vi bjuder in alla till en familjeshow med musik och sång med Tompa och Mackan från gruppen LongKalsong. Fri entre!

Kl: 12.00 startar gruppen LongKalson med familjeunderhållning, sång och musik.

Kl: 13.00 har vi pyssel för barn i verkstan.

Kl:15.00 tackar vi för oss och går ut och njuter av våren som är på gång!


/Åsa


tisdag 20 mars 2012

Författarmöte med Christina Wahldén i Bergsjön

Efter förra torsdagens dundersuccé i Kortedala, då författaren och journalisten Lasse Berg drog 140 personer till sitt uppskattade föredrag om människans natur, är det nu dags att ladda för nästa författarbesök. På torsdag 22 mars kl 18 kommer Christina Wahldén till Bergsjöns bibliotek. Christina har skrivit ett femtontal böcker som kan läsas av både unga människor och vuxna, och hennes böcker handlar ofta om vad hon möter i egenskap av kriminalreporter. Svåra och angelägna ämnen som våldtäkt, hedersvåld, självmord och utanförskap lockar många läsare. Christina kommer att berätta om sitt författarskap och har valt titeln på en av sina senaste böcker som rubrik för föreläsningen: I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig.
Varmt välkomna till Bergsjöns bibliotek!

I samarbete med ABF. Ingen föranmälan, ingen entréavgift.
Låna boken här

/Eva B.

Workshops om att läsa när man har svårt att läsa

Ett tecken på att samhället trots allt går framåt är att det i dag finns en rad tekniska hjälpmedel för personer som behöver stöd för att förstå text. Det handlar inte bara om att läsa böcker, utan att kunna tyda alla textbaserade instruktioner och meddelande som vårt samhälle är uppbyggt runt som exempelvis myndighetsbrev, bioannonser m.m.

Simon Sjöholm arbetar på ett företag som säljer läshjälpmedel. Under våren kommer han att hålla workshops där han visar de senaste läshjälpmedlen. Då är ni välkomna att komma och testa. Ingen föranmälan krävs och han kommer att vara på fem av stans bibliotek under följande tider:

Gamlestadens bibliotek måndag 26 mars Tid 13-17

Västra Frölunda bibliotek tisdag 3 april Tid 13-17

Hjällbo bibliotek tisdag 17 april Tid 13-17

Bergsjöns bibliotek måndag 23 april Tid 13-17

Kortedala bibliotek tisdag 22 maj Tid 13-17

/Karin

måndag 19 mars 2012

torsdag 15 mars 2012

Hopp


Jag har nyss läst två böcker med samma tunga tema – självmord – men kommit ut på andra sidan med två totalt olika läsupplevelser. Hopplöshet och hopp.

Jag börjar med hopplösheten. Inledningen av Ester Roxbergs Antiloper fångade mig med sin fina varma och samtidigt tuffa ton. Detta är en berättelse om Astrid och Ellen som träffas på gymnasiet. De är det udda paret som blir över, ingen självklar matchning. Astrid hade kanske hoppats på någon annan, någon med converseskor. Men istället kom Ellen, helt ocool och ointresserad av att passa in i något fack. Men de båda blir oskiljaktiga och vänskapen mellan dem är så stark att jag får känslan av att det kanske egentligen handlar om en kärleksrelation. Det är min fria tolkning. Allt börjar förändras när Astrid en dag hittar en bok som heter Ensam är stark i Ellen rum. Varför läser hon den? Varför äter hon mindre? Varför kommer döden allt oftare upp som samtalsämne?

Det är en högst fin och psykologisk trovärdig skildring av en vänskap som prövas av att den ena personen försvinner bort i en depression/sjukdom. MEN slutet gör mig ytterst besviken. Och jag kan avslöja att slutet är mycket olyckligt. Astrid sviker Ellen, hon orkar inte med tyngden och sticker till London med en annan kompis. Och Ellen dör.

Men det är inte det stentunga slutet som gör mig besviken. Det är snarare för att det känns oreflekterat, ofärdigt. Sorgen känns inte genuint skildrad – eller kanske snarare ofullständigt. Skuldfrågan faller på något sätt bort. Ellens bortgång lämnas liksom utan ordentlig förklaring. Det bara blev så. Det gick inte att göra något. Hon försvann. Helt hopplöst känns det och det tog mig faktiskt någon dag att komma igen efter läsningen av denna bok. Men jag ser fram emot kommande böcker av Roxberg som jag tycker besitter ovanlig litterär intelligens.





Medicinen mot hopplösheten blev Hej och tack för ingenting av Måns Gahrton. Den börjar rejält tungt. Lisa står på en klipprand, beredd att kasta sig ner i stupet. Avskedsbrevet till mamma är postat, allt är klart. Men plötsligt är det någon som säger ”Men vad gör du? Du kan ju ramla ner!” Den som talar är nyfikne lille killen Sigge. Han har följt efter Lisa mot klippan med en osviklig känsla av att allt inte stod rätt till. Sigge visar sig även ha en extrem emotionell intelligens. Han viker inte en sekund från Lisas sida från det att de möts vid en klippa i Kalmar … tills de skiljs i Stockholm vid Gullmarsplan. Vägen dit är en riktig roadmovie. Lisa och Sigge åker till Stockholm utan pengar och utan vuxna för att hindra Lisas mamma från att öppna ett självmordsbrev och för att hitta en okänd förälder. Detta är en mycket varm lättläst historia med mycket humor. Och framförallt hopp om liv och en väg ut ur mörker. Den genomgripande faktorn är mänsklig kontakt och medkänsla.

Jag är så glad att jag läste böckerna just i denna ordning.

/malin

onsdag 14 mars 2012

Veckans ord

Veckans ord blir Eldfesten som för första gången igår kväll firades på Götaplatsen, med ungefär 15 000 deltagare. Men det var tjugonde året som den firades här i Göteborg. I Iran har den firats i ett par tusen år.
Det iranska nyåret, Nouruz,infaller på vårdagjämningen ( i år 20 mars). Natten mot sista onsdagen (Chaharshanbe Suri) före Nouruz hoppar man genom en renande eld för att ondska och sjukdomar ska försvinna.
Det beräknas att ca 150 000 boende i Sverige, perser, kurder, afghaner, azerier, balucher, tadjiker m fl, firar Nouruz.
Målningen är från Chehelsouton-palatset i Isfahan och visar firande av eldfesten på safavidernas tid.
I dagens Iran har regimen försökt förbjuda Eldfesten, men firandet har istället utvecklats till protester mot förtrycket.

/leif

måndag 12 mars 2012

"Memoarer är prostitution"

WikiLeaksgrundare Julian Assange skrev i december 2010 kontrakt om att ge ut en bok som dels skulle vara en självbiografi dels ett manifest med ideér om kamp för en öppnare värld. När han läste det första utkastet så lär han ha yttrat "Memoarer är prostitution", och därefter motsatte han sig utgivningen av boken.


Då han hade fått ett förskott på 4 miljoner kronor som han inte kunde betala tillbaka (Pengarna hade han gett till sina advokater) så valde förlaget ändock att ge ut boken under titeln Memoarer är prostitution. Skotten Andrew O´Hagan har skrivit den efter att ha intervjuat huvudpersonen cirka femtio timmar.


Bokens första del är en intressant skildring av Julian Assanges säregna barndom och uppväxt, som uppenbarligen har satt en stark prägel på hans livsföring och syn på tillvaron. Sedan blir boken väldigt ojämn. Han är ju konpirationsteoretiker så en del tankar om dem utvecklas. Vi får däremot inte just veta något om hans privata vuxenliv. En del märkliga påståenden görs som exempelvis att de svenska feministerna skulle ha framtvingat den svenska militära insatsen i Afghanistan. Vissa tecken på hybris och förakt för omgivningen framträder också. I det sammanhanget bör vi kanske påminna oss om att boken är författad av en spökskrivare och att Assange faktiskt försökt stoppa publiceringen.


Låna boken i Gotlib.



/leif

fredag 9 mars 2012

Karin Boye


Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.





Dikt skriven av Karin Boye






/Åsa

onsdag 7 mars 2012

Veckans ord: Simoom

Ordet Simoom betyder torr het vind. Man använder uttrycket i Sahara, Palestina, Israel, Jordanien och Syrien. Att hamna i en simoom är inte det trevligaste. Det kan bli upp till 54 c varmt och fuktigheten kan vara upp till 10 %. Vinden rör sig i cykloner och skapar förstås stor förödelse. Man kallar det för giftig vind.

Men enligt Ekot avslöjades i går att Simoom är namnet på en hemlig vapenfabrik som den svenska myndigheten totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) planerar hjälpa Saudiarabien med, ett land som för övrigt anses vara en av världens grymmaste nationer.

Samarbetet startade 2005 under den socialdemokratiska regeringen. Men enligt FOIs generaldirektör Jan Olof Lind är detta hittepå: - Det finns inget sånt projekt, svarar han Ekot.
Lugnet före stormen




/Karin

måndag 5 mars 2012

Den endimensionella kvinnan

Den brittiske filosofen Nina Power har skrivit boken Den endimensionella kvinnan. Där säger hon att feminismen har blivit urvattnad då den används för att rättfärdiga lite allt möjligt. Numera kan vad som helst kallas feministiskt det krävs bara att kvinnor antas vilja det.
Titeln anspelar på Herbert Marcuses klassiska bok från 60-talet, Den endimensionella människan, där han hävdar att det kapitalistiska systemet skapar en avfjärmad människotyp som enbart bryr sig om sig själv och sin egen familj.
Nina Power anser att ingen är så alienerad och varufierad som den moderna kvinnan, som drivs av konsumtionshets, och som har blivit främmande för sin egen kropp. Som exempel tar hon att livsstilen som kvinnorna i Sex and the City har idag i högre grad förknippas med feminism än vad behovet att rasera patriarkatet gör.
Av åttio- och nittiotalets nyliberala löften om frihet har det blivit intet. Den moderna kvinnan förväntas hela tiden, likt en aktris i en sexfilm, vara villig, attraktiv och beredd att prestera, menar författaren. Såväl i privat- som i arbetslivet så krävs det hela tiden att hon säljer sig. Förr sades det att det privata var politiskt, men nu har istället det privata blivit kommersialiserat, menar hon.
Låna boken i Gotlib.


/leif

Musik på biblioteket - Ida&Louise

Onsdag 7 mars kl 13:00 på Gamlestadens bibliotek

Ida&Louise

Röst, piano och saxofon i gränslandet mellan det musikaliskt nyskapande och kärleken till folktraditionernas olika rötter.
Lyrisk världsmusik på danska, svenska och jiddisch!
Dynamik, lekfullhet och improvisation!
Ida&Louise framför musik som rör sig fritt mellan världens olika genrer. Utgångspunkten är egen låtskrivning och komposition, samt egna arrangemang av berättelser och sånger på danska, svenska och jiddisch.
Med grunden i nordisk och östeuropeisk folkmusik tar sig musiken vändor både via tangons näste i Argentina, arabiska tongångar från orienten och en och annan flört med jazzens rika tonspråk...
Programmet är stämningsfullt, medryckande, varierande och de varvar instrumentala och vokala låtar med målande berättelser om låtarnas innehåll och härkomst. Med energi och närvaro på scen inbjuder de publiken till både eftertänksamhet och glädje.

Ida Gillner: saxofon; Louise Vase: sång, piano

Ett samarbete mellan MCV (Musikcentrum Väst), Kultur i Väst Regionbiblioteket, ABF och Biblioteken i Västra Götalandsregionen


Lyssna på Ida&Louise här:

Ida&Louise på MCV
Ida&Louise:s hemsida
Ida&Louise på MySpace


Välkomna

/Per



foto: Peter Lloyd

torsdag 1 mars 2012

Feministisk bokcirkel diskuterar Den goda jorden

Nobelpristagaren Pearl S. Bucks klassiker Den goda jorden (1932 på svenska) har vad jag förstått fallit lite i glömska. Annat var det för några decennier sedan då den var väldigt läst och omtyckt, nu står den inte att finna någonstans annat än på biblioteket verkar det som. Underrubriken "en kinesisk folklivsskildring" är både representativ och missvisande i detta sammanhang. Boken handlar om bonden Wang Lung och hans liv från fattig till rik godsherre. Hur passar den då in i en feminisitisk bokcirkel? Författaren var själv feminist och kvinnorna runt omkring huvudpersonen spelar en viktig roll för handlingen. Genom Wang Lung får vi till oss bilden av kvinnan och inblick i de kinesiska kvinnornas levnadsförhållanden. Nåväl, jag tror det är en av få gånger som vi alla i cirkeln är överens om att detta är en väldigt bra och engagerande bok. Där finns fart och det är mycket som hinns med på 350 sidor, språket är inbjudande och enkelt och dialogerna väldigt rakt på sak. Det är lätt att fastna i den helt enkelt, trots det något intetsägande ämnet. Det är lite svårt att sätta fingret på varför den är så bra, förutom att den är en odödlig historia som är levande och fortfarande aktuell. Dessutom är utförandet skickligt gjort och det är en välskriven historia.


Boken börjar med att Wang Lung ska hämt sig en hustru i det stora palatset, en slav vid namn O-Lan. O-lan är en väldigt arbetssam, tystlåten och undergiven kvinna som utför ett otroligt arbete på gården. Men att hon har sådana stora fötter tycker Wang Lung inte om, vilket är lite paradoxalt för om hon hade haft bundna fötter vilket var idealet för stadens kvinnor så skulle hon heller inte kunnat arbeta. O-lan är nästan någon slags människorobot och henne åsikter och känslor är inte av särskilt stort intresse för Wang Lung. Han är egentligen inte särskilt sympatisk även om man i tid och otid får sympati för honom. Detta tror vi beror på att han själv framställer sig som så bra, för att han inte slår sin hustru eller för att han faktiskt inte slänger ut sin farbror. Hans kärlek till jorden är fint skildrad men det är dock lite tragiskt att han ser sin lycka så starkt kopplad till sin mark och samtidigt inte kan se andra människors insats i den. Vad skulle han vara utan O-lan? Wang Lung är en schablonbild av en man, han har inga riktiga band med någon förutom vännen Ching. Kärlek ser han bara som fysisk och har svårt för att sätta ord på sina känslor, det finns liksom inte i hans föreställningsvärld.


Människorna i Den goda jorden lever ett otroligt inrutat liv som styrs av klass och föreställningar kring kön. Vad som är rätt och riktigt styrs av omgivningens syn på en.


Hur är då tillvaron för kvinnorna i Den goda jorden? Det är bara söner som räknas, får man en flicka är det en slav och hon har inget värde för den egna familjen då det är sin framtida make som hon kommer att tjäna. Är hon ful kan hon vid hårda tider säljas som arbetskraft, är hon vacker som konkubin. Är hon av hög börd binds hennes fötter som ett tecken på status, kvinnor med bundna fötter kan knappt gå och det är ett tecken på rikedom att inte behöva jobba, eller så är det ett rent skönhetsideal och eftertraktat av männen. Den smärtan kan jämföras med den som O-lan får utstå av allt hårt arbete som hon utför på åkrarna och i hemmet. Arbete som inte värderas eller inte märks utförs även idag av många kvinnor och likt O-lan så finns det för många kvinnor idag en ekonomisk anledning till att stanna kvar i ett dåligt förhållande. Frågan är vem det är värst för, Wang Lungs andra hustru, konkubinen Lotusblomma vars öde är beroende av utseendet eller O-lan som döms till slavarbete på grund av sitt osmickrande utseende? Båda kommer dock att få ett hem och en make, men O-lan har en annan stolthet i att hon fött sin make söner (och döttrar). Det är så sorgligt att Wang Lung aldrig riktigt ser O-lan, förutom i små korta ögonblick, att hon är så undergiven och med få undantag aldrig tänker på sig själv.


Det är en berättelse fylld av konflikter med en inneboende spänningsfaktor - ska det gå bra eller dåligt för Wang Lung och hans familj? Förhoppningsvis får boken en renässans, det är den värd.


Nästa gång läser vi Maken av Gun-Britt Sundström.


/AnnaJ